Eeeeftersom dumma blogg.se inte fungerade igår, när jag var som mest bloggsugen, så antar jag att jag får skriva två dagar från listan även idag!
First up är alltså mitt favoritminne, som nog är det svåraste som står på listan. Hur ska jag kunna välja ett enda minne som mitt favoritminne?! Jag har ju sååå många roliga, härliga, underbara och jäkligt sjuka minnen som jag alla uppskattar och älskar!
Men okej, jag tar väl ett i högen. Det är ett minne som för mig personligen är väldigt speciellt. Det är något som endast de personer som själva sett sitt absoluta favoritband någonsin, live, kan förstå. Det handlar nämligen om U2. De är alltså mina stora favoriter, och när jag förra sommaren såg dem live... Ja, jag vet inte ens hur jag ska uttrycka mig i ord. Det var underbart, och helt sjukt amazing! Och ett särskilt ögonblick, under en av låtarna, nämligen Still haven't found what I'm looking for, var särskilt speciellt. Då sjöng hela publiken med ända från början på låten och efter bara några rader på första versen slutar Bono sjunga, riktar micken mot publiken och låter oss sjunga resten av låten. Det var verkligen ett truly amazing moment!
Hela den konserten är väl egentligen ett favoritminne - ett minne för livet, helt enkelt!