Okej, jag förstår att ni alla håller på att dö av nyfikenhet över vad som hänt, hur mitt nya liv går och hur de första dagarna i skolan varit!
Sitter just nu och avnjuter lite hederligt svenskt lösgodis, ur en påse som jag aldrig vill se bottnen på, fast det kommer nog inte dröja alltför länge, tyvärr... Vet inte hur jag ska klara mig utan det sen!
Men hur som helst! Idag har jag haft min andra dag på skolan och den har varit super! Fast jag antar väl att jag ska börja från början:

I måndags var det wake-up-time kl 7, för att fixa med det sista innan avresan från hemmet kl 8.30. Med mig i bilen ner till Kastrup fanns hela familjen (mamma, brorsan, syrran) och min älskling. Det var riktigt skönt att ha alla där med mig, och få spendera den sista lilla stunden med dem innan jag skulle lämna dem. Väl framme vid Kastrup gällde incheckning av väskan, som lyckades vara 2 kilo för tung, trots en stooor avtömning innan avresan hemifrån. Så det var ju bara att se nöjd ut och betala för det lilla kalaset. Jag spenderade sedan lite mer tid med familjen, och stressade en hel del inombords över att jag skulle lämna alla. Vid säkerhetskontrollen fick jag sedan säga hejdå till dem för sista gången, och jag kan lova er att det bölades! Inte ett enda öga där var torrt!
Därefter gick allting superbra på resan. Jag flög ner till München, för att byta plan. Alla kontroller och allting gick jättebra, och som tur var vägde de aldrig mitt handbagage (som givetvis också var alldeles för tungt). På planet till Los Angeles fick jag en plats ute vid gången, vilket kändes skönt, för då behövde man inte känna sig så instängd bland en massa okända människor. Dock var denna plats tyvärr även placerad alldeles intill toaletten, vilket resulterade i att jag inte kunde sova mer än typ 10 minuter på min 12,5 timmar långa flygresa, på grunda avv alla nödiga passagerare. Det sög ju liiite, om man säger så. Men som tur var hade jag min egna lilla TV-skärm på sätet framför mig, där jag kunde välja och vraka bland en massa nya filmer - lovely!

När vi till slut, efter de långsammaste timmarna i mitt liv, anlände till Los Angeles, fick vi vänta ungefär en halvtimme inne på planet, för att kunna parkera. Tydligen var där "mycket trafik" (no kidding!). Efter att vi fått tillåtelse att parkera och sedan kunde lämna flyplanet, väntade pass- och tullkontroller för oss alla. Vid det här laget hade jag varit vaken i nästan ett dygn och ville inget hellre än att sova.
Och vad händer då?
Jo, självklart landar vi samtidigt som ett megaplan från Sydkorea.
Så hur länge fick jag stå i kön till kontrollen?
En och en halv jäkla timmar!
För nejdå, det räckte ju inte med att visa sitt pass - vi hade ju anlänt till USA, så det tog ju nästan 10 minuter för varje person när man väl kommit fram till kontrollen... Underbart!
Vid det tillfället ville jag faktiskt bara lägga mig ner och dö eller nåt. Jag var så trött att jag hade kunnat böla enbart på grund av tröttheten.
När jag lyckades komma ur den långa väntan, grabbade jag min aptunga väska och satte fart mot upphämtningszonen. Här skulle jag bli upphämtad av en van som skulle köra mig till mitt nya hem. Men när jag kom fram till kvinnan som hade hand om bilarna, fanns tydligen inte min bokning med. Som tur var kunde jag åka med ändå, fast jag fick då vänta en liten stund extra (ca. 40 minuter). När bilen anlände var jag i princip så lycklig som en människa kan bli! Fast då visade det ju sig att jag var den som skulle bli avsläppt sist av de människorna som fanns i bilen... Så runt kl. 23.10 lokal tid, anlände jag till mitt nya hem (och jag hade anlänt till flygplatsen kl 18.50!), dödstrött och därför lite smågrinig. Men det var bara till att shape up, för nu var det ju dags att möta min värdfamilj för första gången! Som tur var, var de jättetrevliga och välkomnande och också väldigt förstående. Så de visade mig runt i huset och sedan däckade jag inne i mitt nya rum i min nya (stenhårda) säng, efter 26 vakna timmar. Helt underbart!


Den här lilla sötisen fick vara med mig under heeela flygresan! Min underbara Barbaskön!