Om...

1 vecka.
7 dagar.
170 timmar och 47 minuter.

Lämnar Johanna Rosberg Köpenhamns flygplats och siktar mot stjärnorna.

God jul på er alla! Hoppas ni har en riktigt mysig jul med era nära och kära och att alla era önskningar går i uppfyllelse!
Det har i alla fall mina gjort (redan innan julen, till och med)

Har precis kollat klart på Kalle Anka (det är ju trots allt tradition), och mindes att för precis ett år sedan satt jag med en fyra dagar gammal bebis i famnen under Kalle Anka. Det blev alltså inte särskilt mycket Kalle-tittande förra året. Så då fick jag väl ta igen det i år.
Nu sitter jag och väntar på julmat och julklappsöppnande. Firar bara med lilla familjen i år, alltså mamma, syster och bror, och senare kommer också älsklingen hit. Det var många år sedan det bara var vi på julafton, så vi tyckte det kunde vara mysigt i år. Och det är det!
Om tio dagar drar jag ju västerut, så nu får man lite extra quality time med familjen :)

Här har ni en bild från förra årets Kalle-tittande:


Sötnöt!

Helt ärligt så har jag nog ingen favoritfödelsedag. Jag har alltid haft bra födelsedagar, för jag älskar verkligen att fylla år! Men en födelsedag som jag minns att jag tyckte särskilt mycket om när jag var liten, var när jag fyllde fyra år. På morgonen väcktes jag som vanligt med sång och presenter, men det som gjorde min dag speciell var att vi åkte till Köpenhamns tivoli, hela familjen. Jag har alltid älskat att gå på tivoli och all fart och stim och stoj som finns där, och mitt favorittivoli so far är definitivt tivolit i Köpenhamn. Därför var den födelsedagen väldigt rolig!
Annars var det en väldigt bra dag när jag fyllde 15 år också, för då fick jag en resa till London, för bara mig och mamma, vilket ju också var helt underbart! :)
Men som sagt så har nog alla mina födelsedagar varit riktigt bra, så jag kan verkligen inte välja en särskild...!

Eeeeftersom dumma blogg.se inte fungerade igår, när jag var som mest bloggsugen, så antar jag att jag får skriva två dagar från listan även idag!
First up är alltså mitt favoritminne, som nog är det svåraste som står på listan. Hur ska jag kunna välja ett enda minne som mitt favoritminne?! Jag har ju sååå många roliga, härliga, underbara och jäkligt sjuka minnen som jag alla uppskattar och älskar!
Men okej, jag tar väl ett i högen. Det är ett minne som för mig personligen är väldigt speciellt. Det är något som endast de personer som själva sett sitt absoluta favoritband någonsin, live, kan förstå. Det handlar nämligen om U2. De är alltså mina stora favoriter, och när jag förra sommaren såg dem live... Ja, jag vet inte ens hur jag ska uttrycka mig i ord. Det var underbart, och helt sjukt amazing! Och ett särskilt ögonblick, under en av låtarna, nämligen Still haven't found what I'm looking for, var särskilt speciellt. Då sjöng hela publiken med ända från början på låten och efter bara några rader på första versen slutar Bono sjunga, riktar micken mot publiken och låter oss sjunga resten av låten. Det var verkligen ett truly amazing moment!
Hela den konserten är väl egentligen ett favoritminne - ett minne för livet, helt enkelt!

Hade en riktigt horrible första kyss - eller ja, själva kyssen i sig var kanske inte så hemsk, men själva sammanhanget eller vad man ska kalla det, var det sämsta man kan tänka sig. Därför har jag faktiskt valt att inte diskutera den saken vidare.
Däremot kan jag berätta lite kort om min första kyss med min första, och nuvarande, kärlek.
Han hade bjudit hem mig till sig för att kolla på film. Det var också första gången det var bara han och jag, ensamma. Vi såg en av tidernas konstigaste och nog faktiskt också sämsta film, Das Boot, och hade allmänt kul över hur töntig filmen var. Vi satt där i soffan på hans rum och hade det mysigt när vi plötsligt vänder oss mot varandra och kysser varandra. Och det var helt perfekt! Jag minns att jag hade varit lite smånervös under kvällen, men det släppte helt när han kysste mig.
Det var absolut underbart!

Jag tror redan ni känner till the big dream i mitt liv - New York Film Academy. Och den har jag ju redan berättat typ allt om. Men givetvis har jag andra drömmer i livet också, för som jag skrivit tidigare så tycker jag att drömmar är något av det allra viktigaste i livet. Det är liksom livets särskilda krydda.
Jag drömmer om att leva ett bra liv - ett lycklig liv. Och so far so good, tycker jag! Jag vill ha en framtid med en bra man, som jag älskar och blir älskad av. Någon jag kan luta mig tillbaka på och känna trygghet hos (redan check! på den, tycker jag väl ;) ). Senare i livet vill jag även gifta mig och bilda en fin och lycklig familj, och när jag väl gift mig så vill jag att det varar för evigt - att kärleken mellan mig och min man aldrig dör. Jag 'r en hopplös romantiker, so vad mer kan man förvänta sig?
Jag drömmer också om att få jobba med något jag älskar, det vill säga skådespeleri alternativt författare - eller varför inte båda två? Jag älskar att skriva och skulle gärna göra det ännu mer än jag gör idag. Och jag drömmer givetvis om att få vara med i åtminstone en film och få uppleva den branschen på riktigt. Varför skulle jag annars utbilda mig till filmskådis? Jag fascineras så otroligt mycket av allt det som har med film att göra att jag bara måste få vara med i någon film!
Annars drömmer jag som sagt om att leva ett lyckligt liv - ett långt och lyckligt liv. Och på vägen vill jag ha påverkat andra människors liv, så att även mina medmänniskor kan få lyckligare liv. Jag vill hjälpa människor på något sätt och jag vill hjälpa planeten. Jag vill hjälpa människor i andra länder, som har det svårt på olika sätt och jag vill hjälpa våra djur. Jag vill göra vår värld till en bättre plats att leva på.
Jag vill också resa jorden runt och besöka alla möjliga platser - alltifrån Karibien till Indien. Och jag vill få uppleva isbjörnarna uppe i Arktis innan vi förlorar dem. Jag skulle vilja testa leva med bushfolket i Afrika och aboriginerna i Australien. Jag vill uppleva Inka- och Mayafolkets gamla städer och jag vill träffa en riktigt vis man.

Det är många saker jag vill göra under detta liv. Kanske hinner jag inte med allt, och kanske ändras drömmarna genom åren - vem vet. Men en sak vet jag, och det är att jag ska uppfylla så många drömmar jag kan innan detta livet tar sitt slut!

Mig själv
Min familj + pojkvän
Mina vänner
Mina drömmar
Hur jag har utvecklats genom åren och blivit den jag är idag.

Helgen har varit "hektisk" i den bemärkelsen att jag inte riktigt hunnit sitta en längre stund vid daotrn, vilket i sin tur resulterat i att jag inte riktigt hunnit skriva något dagsinlägg från min lilla lista. Har lite mer ledig tid idag och känner mig dessutom väldigt seg i kroppen (hoppas det inte är nåt på gång), så då får jag och datorn lite egentid.
Min vecka har varit lite upp och ner, tycker jag. Det har gått bra på jobbet och så, men ingen av dagarna har jag riktigt känt för att gå dit och jobba. Det gjorde ju inte saken bättre heller, när min bror berättade i fredags att han hört två av kollegerna snacka skit om min bror och mig... Men men, det är bara att skaka av sig och låta de själva ha lite dåligt samvete.
Annars har jag börjat känna stressen denna veckan inför min avresa (vilket för övrigt är om 3 veckor). Jag har till och med drömt en "mardröm" om hur jag hade packat alla min grejer i sista sekunden innan flyget gick och att det resluterade i att jag glömt nästan alla mina saker hemma. Och ovanpå det hade jag också glömt kolla upp om amerikanska mobilabonnemang och var därför (av någon anledning) helt strandad vad gällde mobilanvändande.
Jag är sådan som person att jag skriver min packlista och börjar packa flera veckor (ibland till och med månader) innan jag ska åka någonstans. Jag vet, det kanske är lite sjukt, men sån är jag. Fröken ordning och reda och organiserad - allt i ett. Men som det är nu så är det som sagt tre veckor till avfärd och jag har inte börjat packa än. Jag har inte ens skrivit min packlista! Eller okej, jag började pyttelite på den igår, men har skrivit ner typ tre saker, så det räknas inte riktigt. Jag skrev liksom de sakerna bara för att jag skulle skriva något, så att jag kunde säga att jag i alla fall börjat på listan...
Men idag efter jobbet har jag i alla fall varit och inhandlat lite prylar som jag ska ha med mig, så då har jag åtminstone kommit en liten bit på vägen. Tänkte också att jag skulle fortsätta på min packlista när jag skrivit klart här.
Annars har jag mest hållt på med julklappar och lite sånt, denna veckan. Min pojkvän fyller dessutom år den 23 december, så jag har fått fixa och trixa med hans födelsedagspresent också, som kommer bli något alldeles speciellt. Och det tar tid - det kan jag lova er! Men det är verkligen kul att hålla på med, och jag hoppas han blir lika nöjd med den som jag kommer bli! :)
Utöver allt vardagsfix och jobb försöker jag spendera så mycket tid som möjligt med familjen, pojkvännen och vännerna innan jag åker, så det tar ju också sin lilla tid. Jag har alltså haft fullt upp denna veckan! Och i lördags var jag hundvakt åt brorsan, som resulterade i en hund som definitivt inte mådde bra i magen på söndagen. Dock var det hans eget fel (jag plågade faktiskt inte honom), då han alltid ska plocka allt han hittar på gatan...
Anyway, får väl se om jag kan fortsätta på den där packlistan nu då!

Peace out!

"When the power of love overcomes the love of power, the world will know peace."
- Jimi Hendrix

Med anledning av allt krig och elände som finns i världen. Ett sannerligen sant uttryck.

Min väska är väl inte nåt vidare glamorös egentligen. Den innehåller helt enkelt det mest vitala i min vardag, nämligen:

Plånbok
Pass (yes, still no körkort...)
Mp3-spelare
Plåster (man vet aldrig när olyckan är framme, iaf inte i mitt fall)
Värktabletter
Handkräm
Läppcerat
Läppglans, i form av en liten bakelse
Concealer
Spegel
Nycklar
Penna

And there you have it!

Mina syskon är speciella, alla tre. De har sina särskilda sätt att vara och bete sig, och jag antar att det är därför man älskar dem. Vi har ju givetvis våra "differences" (och under vissa perioder händer det ganska ofta), men i slutändan kan man alltid lita på dem. De är ju ens syskon, liksom. Ens kött och blod.
Jag har en storebror på 21 år, en lillasyster på 16 år och en lillebror på 9 år. Vissa människor har ibland påpekat att min lillasyster och min lillebror bara är "halvsyskon" - men vafan (ursäkta uttrycket) är ett "halvsyskon"? Antingen är man syskon eller så är man inte det.
Jag delar alltså inte samma pappa med min syster och inte samma mamma med min lillebror. Men det gör ingen av dem till mindre av ett syskon för det. Det är alla tre mina helsyskon, tycker jag.
Jag har växt upp med min storebror och lillasyster. Brorsan har jag fått dras med hela livet och syrran sen jag var fyra. Men vi har allt som oftast kul ihop, och jag skulle absolut inte vilja vara ett syskonlöst barn. Många dagar och tillfällen har förgyllts av syskonen, och många gånger har man tyckt sig hata dem. Men det är väl lite det syskon är till för. Men återigen: i slutändan finns de alltid där för en.
Jag är glad att jag har dem, för likt min mamma gjort, så har även de format mig till den jag är idag. Och dessutom hade livet definitivt varit mycket tråkigare utan dem!

Jag och syskonen på min student, 2009:

Är på ett så juligt humör nu, såhär två veckor före doppareda'n. Så idag har jag och mamma bakat lite julkakor. För min del blev det morfars världsgoda nötkakor - finns inga bättre!
Yummie!

Every day is worth celebrating.

Kom ihåg det! ;)

Är det bara jag, eller ger amaryllis en ordentlig julkänsla?

Det finns mycket i min värld som jag tycker om och jag har många favoriter vad gäller det mesta. Men det som först poppade upp i mitt huvud var favoritfilm. Jag älskar film, och skulle inte varit densamma utan filmerna och dess värld. Därav har jag även många favoritfilmer. Men en som känns lite mer speciell och som jag tycker lite mer om än de andra är Åter till Cold Mountain. Min absoluta favorit! Den är så underbart vacker och den har verkligen allt; drama, kärlek, komik, äventyr, sorg, skitbra skådisar (ja, herregud: Renée Zellweger, Nicole Kidman, Jude Law, Charlie Hunnam. Det är ju bound to be great!) och framför allt så har den känsla. Nu kanske ni undrar vad jag menar med känsla? Hur kan en film ha känsla? Helt ärligt vet jag inte hur jag ska förkklara det, men låt säga såhär: en film med känsla är innerlig. Den har liksom en mening med sitt existerande, och den får sina tittare att verkligen engagera sig i filmen och dess handling. Det är en sån film som man kan leva sig in i och känna att man är ett med.
Eller så är det bara jag som känner så med filmer? Man kanske måste vara ett sant filmfreak för att kunna förstå vad jag menar?
Men egentligen brukar jag nog å andra sidan leva mig in i typ alla filmer jag ser - kan helt enkelt inte låta bli att låtsas att jag är med i spänningen, det är ju så kul! Men jag antar att det är en fördel om man är blivande skådespelarstudent... ;)

Jag är inte anhängare till någon religion eller något liknande, men trots det finns det ändå saker som jag tror på, men inte kan förklara.
Jag tror att man lever många liv, att det inte bara tar slut när man dör. För mig känns det så ologiskt att det skulle ta slut så plötsligt. Varför skulle vi då leva? Vad skulle meningen med livet vara? Jag tror att vi lär oss något av varje liv som vi sedan tar med oss till våra kommande liv, som lärdomar. Det finns helt enkelt inte i min värld att allting bara tar slut när man dör, det går bara inte.
När man dör tror jag att man hamnar på en plats, som egentligen kanske inte fysiskt sätt existerar, men en viloplats för själen, där den kan återhämta sig innan den går vidare till nästa liv. För det tror jag den behöver. Det hade kanske varit lite jobbit att leva liv efter liv utan någon vila. Denna viloplats tänker jag mig består av något som den enskilda själen finner ro i. Men jag kan inte beskriva hur jag tänker mig att det är.
Utöver det här med att vi lever många liv, så tror jag också på änglar och guider. Änglar som tar hand om oss och skyddar oss - bland annat skyddsänglar, som jag tror att varje människa har vid sin sida. Och så dessa guider som kort och gott fungerar som guider och hjälper oss genom livet och dess med- och motgångar.
Jag tror också på "spöken", eller ja, andar som det kanske låter lite trevligare att kalla dem. Och så tror jag på ödet, givetvis - att allting händer av en särskild anledning.
Jag antar att man skulle kunna säga att min tro kanske lutar lite åt ett New Age-håll. Men samtidigt kanske inte. Jag har svårt för att beskriva min tro... Men så länge jag själv vet och känner inom mig vad den innefattar och vad som får mig att må bra och känna mig trygg, så är det väl det ända som spelar någon roll, antar jag.

Jag har varit med om många fina, härliga, underbara ögonblick i mitt liv - särskilt det senaste året, skulle jag nog vilja säga.
Men det som jag kom att tänka på just nu, med tanke på syftet med min blogg, var det ögonblick då jag fick mitt antagningsbesked från New York Film Academy. Ett av de bästa ögonblicket i mitt liv! Det var i maj detta året som detta underbara besked trillade in i inboxen och jag fylldes av sådan glädje och lycka att jag faktiskt till och med fällde en liten tår. Eller okej, flera tårar.
Jag hade ju trots allt väntat sååå länge på det beskedet att det var sååå skönt när jag väl fick det.
Helt underbart!
Och om precis en månad sitter jag nu där, borta i Los Angeles, på Universal Studios, under min första skoldag och njuter av tillvaron!

Hamnade aldrig framför datorn igår. I alla fall inte tillräckligt länge för att hinna skriva något inlägg. Så idag får det bli dubbelt upp, både dag 6 och dag 7 på listan!
Okej, starting from the top, med punkt nummer 6 på listan: "Min bästa vän". Som egentligen borde vara mina bästa vänner, för jag har mer än en. Egentligen har jag tre, men en av dem är min älskade André, och han har jag ju redan berättat om i tidigare inlägg, så därför ägnar jag det här åt mina andra två bästisar: Anna och Sandra.

Vi träffades i gymnasiet och vi klickade direkt. Sedan dess har det alltid varit vi tre, vad gäller allt - i vått och torrt!
De är verkligen de bästa vännerna man kan, som man verkligen kan snacka om allt med och som alltid förstår en och tycker om en för den man är.
I många avseenden är vi väldigt lika, men ofta är vi också väldigt olika och tänker olika. Men det är kanske det som gör att vi passar så bra ihop - att vi har våra olikheter, men ändå fungerar tillsammans. Jag skulle väl till och med vilja säga att vi kompletterar varandra.
Hur som helst, så har vi alltid roligt ihop, vad vi än gör, och vi kan alltid snacka om allt med varandra (vilket vi också gör). De är helt enkelt som bästa vänner ska vara!
Självklart kommer det bli jättejobbigt att lämna kvar dem här hemma, nu när jag snart åker. Jag kommer sakna alla våra roliga filmkvällar, med alla dåliga B-skräckisar, sjuka komedier och mysiga Disney-filmer. Och jag kommer sakna alla finfina utekvällar vi haft tillsammans, när vi röjer loss som inga andra. Men mest av allt kommer jag nog sakna att bara ha dem nära; att kunna prata med dem när som helst och kunna träffa dem mitt i veckan bara för att man bara behöver lite vi tre-tid.
Det kommer bli supersvårt, men jag vet att de alltid finns kvar och att jag aldrig behöver förlora dem - no matter what! För de är helt enkelt bäst, mina bästa vänner!

Vaknade gott hos André i morse strax innan åtta. Därefter gick jag hem till mig och fixade lite innan jobbet kl 10-12. Även om det var mycket att göra på jobbet var vi väldigt effektiva och de två timmarna gick otroligt fort!
Efter jobbet gick jag hem för att käka lite lunch och ta mig en dusch. Träffade kära moster här hemma också - alltid lika trevligt! :) Därefter gick jag och mamma ut på stan för att fixa billiga biobiljetter hos Hyresgästföreningen tills på söndag, då vi ska se Harry Potter. Efter biljetterna drog vi bort till Accent, där jag skulle köpa en resväska med min fina halvapriset-kupong. Hittade väääärldens finaste resväska, som ni kan se i föregående inlägg. Har spanat in den riktigt länge, så är jättenöjd med mitt köp! Fick också fixat en julklapp till brorsan under vår "shoppingrunda" (en ytterst kort sådan, dock).
Just nu är jag hemma och fixar lite och småstädar samtidigt. Ska snart dra hem till älsklingen igen. Där blir det förfest ikväll och sedan drar vi ner till färjorna för lite turande - ytterst trevligt! :)

Men nu har jag inte tid att sittra här längre och babbla - dags att fixa fram lite kläder till ikväll! Blir nog nåt ganska enkelt, vädret tillåter ju inte alltför mycket...

Ha en superhärlig fredag!
Peace! :*

Så här på månadsdagen innan avresa har jag köpt vääääärldens finaste resväska!
Det är ju nästan som ögongodis! Varsågod och njut:



Är den inte underbart gorgeous?

1 månad kvar.

Ännu en favoritpunkt på dagslistan! Är ju så uppöveröronen förälskad, att jag inte kan hjälpa att jag älskar alla punkter som har med kärlek att göra! ;)
Hur som helst, kärlek för mig är något obeskrivligt underbart. Något ingen människa klarar sig utan - oavsett vilken typ av kärlek det är (till familjen, en käresta, djur, osv). Alla människor behöver känna sig älskade och har också en rätt till detta.
Kärlek är enligt mig det allra viktigaste i livet. För oavsett om man är ekonomiskt rik eller fattig, så kan det kvitta om man inte kan älska eller är älskad. Det är helt enkelt livets huvudingrediens. Jag kan faktiskt säga att jag är otroligt rik - kanske inte vad gäller pengar, men definitivt vad gäller kärlek: jag har en underbar familj som jag älskar högt och som jag vet att jag får tillbaka samma kärlek ifrån; jag har min fantastiska pojkvän, som är allt jag kan önska och som jag älskar så högt som det bara går; och så har jag mina goda vänner som jag älskar och är så glad för att jag har i mitt liv.
Utan alla dessa människor och deras kärlek hade jag inte varit någon. Därför är kärlek viktigt. Det innebär att du alltid är någon för någon annan.
Äkta kärlek kan egentligen inte beskrivas med ord. Men i ett försök att beskriva vad äkta kärlek innebär, så ska den vara härlig, uppmuntrande, skön, glädjespridande, värmande och en massa andra saker. Men framför allt ska den vara ovillkorlig. Kärlek som inte är ovillkorlig är inte äkta kärlek, enligt mig. Man måste kunna älska en person för alla hans/hennes fantastiska egenskaper men också för personens fel och brister. Det är liksom en del av kärleken - att man älskar en människa trots deras brister. För vi är alla mänskliga och vi alla felar, det gäller bara att man kan acceptera dessa fel hos en annan människa och ändå älska honom/henne. Då har man verkligen funnit sann kärlek!

Okej, typ urtråkig rubrik? Men men, jag har svurit inför mig själv att jag ska följa listan, så då gör jag väl det!
Idag har jag käkat frukost bestående av en yoghurt, en skål Kellogs Special K med mjölk, två brödskivor med kalkon på och en clementin. Och lite vitamintabletter och en maaassa vatten - älskar vatten!
När jag kom hem från jobbet kokte jag två ägg som jag sen lade på två mackor, och till middag har jag nyss käkat kycklingkorv med potatismos och lingonsylt. Ytterst fancy pancy!

Nu ska jag smälta maten och vila magen innan jag ska träffa my hot stuff! :)

Toodles!

Jag vet att många människor jag känner stör sig på Greenpeace och tycker de har konstiga saker för sig, med alla sina räddningsaktioner. Men vet ni vad? Jag stöder Greenpeace! Jag vågar nästan säga att jag älskar Greenpeace för det de gör! 
De gör så otroligt mycket för vår planet och våra djur, och därigenom även för oss - varenda levande människa på denna planet. De gör ett bra jobb, och de behövs! De vågar göra saker som ingen annan vågar och de vågar säga ifrån när orättvisor mot vår planet inträffar. För trots att många människor tror att vår planet är odödlig, så är den faktiskt inte det, och det är inte vi heller. Utan denna underbara, vackra planet hade vi inte existerat. Så vi har mycket att tacka den för!
Jag gör det lilla jag kan göra för planeten och för mänskligheten och djurriket. För det är trots allt det lilla som kan avgöra när det väl gäller.
Tänk på det, så kan vi alla skapa en friskare planet och en bättre värld!

Idag har jag tagit ställning vad gäller havet och dess invånare. Läs mer om det och ta ställning du också:
What's hiding inside your tuna tin?