Okej, first of all, rubriken borde egentligen vara "Your parent", för min mamma är som båda mina föräldrar i ett - 2in1, liksom.
Min mamma är faktiskt världens bästa. Visst, jag vet att "alla säger det om sin mamma", men min är verkligen världsbäst. Hade titeln funnits hade den varit tilldelad henne för läääängesen!
Min mamma gör allt för mig och mina syskon - hon ställer alltid upp och finns alltid där som en hjälpande hand, trots att vi nog alldeles för ofta är ganska jobbiga. Hon sätter alltid oss i främsta rummet, oavsett vad. Och det är alldeles för sällan som vi visar hur tacksamma vi är för att vi har henne.
För utan henne hade jag inte varit den jag är idag, jag hade inte haft det så bra som jag har det och jag hade nog aldrig vågat göra det som jag ska göra om några veckor. Min mamma har hjälpt mig att bli den starka, positiva, målinriktade, modiga unga kvinna jag är idag. Och allt detta har jag kunnat bli för att hon har varit ett sådant bra exempel - en förebild, helt enkelt. Min mamma är den starkaste jag vet, och hon har gått igenom så otroligt mycket i sitt liv att jag är imponerad över vad hon har åstadkommit och var hon befinner sig idag. Jag är så stolt över henne, både för det hon har gjort, gått igenom och för den hon är.
Hon finns där för mig när jag är ledsen, arg, glad, trött, hoppfull, you name it. Hon är den tramsigaste människa jag vet, men också otroligt bra på att vara allvarlig. Hon kan alltid få en att skratta och man kan alltid prata med henne. Om allting. 
Min mamma är den bästa någonsin och jag älskar henne superdupermycket. Hon är allt man kan önska sig i en mamma, och jag är så glad för att jag har henne i mitt liv. Jag vet ärligt talat inte vad jag skulle gjort utan henne, min kära lilla mamma!

En av mina favoritpunkter på den här dagslistan, faktiskt! För det är nämligen så att jag, likt de flesta andra väl har haft mina små "förälskelser". I yngre da'r var det den söta klasskompisen eller den snygga skådisen som gällde, och man hoppades och drömde mycket. Men det är först nu, efter tjugo år levda, som jag faktiskt fått uppleva min första riktiga kärlek. Inget sånt där mellanstadietrams. Äkta kärlek, precis så härligt underbar som den ska vara!
Det känns verkligen som att man har hittat något unikt, och för mig är det ju faktiskt det, eftersom jag aldrig känt så för någon förut som jag gör för min André. Han är den underbaraste jag vet och jag känner mig så lyckligt lottad att jag funnit honom. Han betyder så mycket för mig och jag vet faktiskt inte vad jag skulle gjort utan honom! Han finns alltid där; som en skyddande mur, en stöttande axel - någon att lita på i vått och torrt. Han förstår mig och jag förstår honom och vi accepterar varandra precis så som vi är, trots alla våra små egenheter. Det är villkorslös kärlek, precis så som det ska vara. Och det är också precis så underbart som det sägs att det är! Det känns nästan lite som att hitta hem efter en vilsen runda i skogen. Ett litet konstigt sätt att beskriva det kanske, men så känns det i alla fall för mig.

Vi träffades väl egentligen av en slump, en sval lördagskväll i april. Jag satt hemma på eftermiddagen och hade tråkigt framför datorn när jag blev uppringd av min kompis Rasmus som frågade om jag skulle hänga med och fika med honom och en annan tjejkompis. Jag drog med mig Sandra (en av mina bästa vänner) och mötte upp de andra två för en trevlig kvällsfika. Efter en stunds fikande och snackande kände vi för lite öl/cider och drog därför till en av barerna i Helsingborg (för er som känner till stan: Bara rock). Där satt vi och hade det gött, och plötsligt dök en riktig snygging upp! Tydligen var det en före detta klasskompis till Rasmus. Vi hälsade och sedan slog han sig ner vid vårt bord. Inte visste jag att denna André senare skulle komma att betyda så mycket för mig! Det är bra roligt, det där med "slumpen" (om det nu verkligen är slump). Hur som helst så umgicks vi, alla fem, resten av kvällen. När vi tröttnade på Bara rock drog vi till en lekplats och satt och tramsade ute i vårkylan halva natten. Och vi hade superkul! Jag minns verkligen den kvällen som om det vore igår!
André och jag connectade tillsammans direkt. Ni vet den där vibrationen som uppstår mellan två personer...
Helgen därpå hamnade jag och Sandra hemma hos André på förfest, och helgen därpå var det Valborg/1 maj. Då festade vi tillsammans med gemensamma vänner hela helgen, och hade skitkul! Och sedan, på söndagen, bjöd André hem mig till sig. Och det var så allt började!
Jag säger bara två ord vad gäller mig och min snygging: True love!

Sitter precis och ska bygga ihop en IKEA-låda, när det plötsligt går upp för mig hur långsamt den här dagen har gått. Och hur mycket jag har hunnit med! Jag har varit på Väla och IKEA samt handlat mat. Därefter har jag lagt upp gardiner, bakat gigantiska lussebullar, städat, catchat up med några missade tv-serieavsnitt och firat advent med lite glögg. Trots denna produktiva dag är klockan inte ens 22.00. Måste nog nästan klappa mig själv på axeln, alltså...!
Samtidigt träder mitt filosofiska jag fram (som oftast framträder framåt kvällningen) och jag frågar mig: är det möjligt att viss dagar faktiskt går långsammare än andra? Alltså att tiden på något sätt saktar in?
Och då snackar jag inte om nåt "tiden går fort när man har roligt, långsamt när man har tråkigt", för jag har varken haft jättekul eller jättetråkigt idag. Det har bara varit en helt vanlig dag. Fast kanske inte...? Kanske var det "dagen då tiden faktiskt gick långsammare"...?
Hmm...

Har sett en typ av lista på några olika bloggar nu, som innebär att man bloggar varje dag om en viss sak. Tänkte väl att det kunde vara bra både för mig och för er, för då får ni som kanske inte vet så mycket om mig eller vill veta ännu lite mer om mig helt enkelt lära känna mig lite bättre. Och jag får ju på så sätt sätta igång med bloggandet lite mer också. För just nu, så här några veckor innan jag åker är det ju inte så mycket som händer på min NYFA/L.A.-front, så då får jag väl passa på att skriva lite om allt möjligt istället!
Den första punkten/dagen på listan innebär alltså, som rubriken avslöjar, att jag ska introducera mig själv. Av någon anledning brukar folk tycka att det är rätt så svårt att introducera sig själv, och jag kan inte påstå att jag är så mycket bättre än alla andra på den fronten. Man vet liksom inte riktigt vad man ska skriva...
Men okej, vi börjar med det the basics så kanske resten följer sen: Jag heter Johanna, är 20 år och bor i Helsingborg, där jag även är uppvuxen. Tog studenten 2009 och har sedan dess både jobbat och läst två kurser på universitetet. Sitter nu och väntar på att få uppleva mitt livs dröm, då jag ska åka till Los Angeles i januari och utbilda mig till skådespelerska.
Jag har en underbar familj bestående av mamma, storebror och lillasyster (har även en lillebror på annat håll). Har även en helt underbar pojkvän och underbara vänner. De kommer alla att saknas något så enormt mycket när jag åker!
Förutom att skådespela älskar jag att skriva och skapa. Skriver alltifrån små dikter till längre noveller. Dock har ännu ingen fått läsa någon novell jag skrivit, och endast en har fått ta del av någon dikt jag skrivit (nämligen pojkvännen, anser mig själv vara ganska romantisk också faktiskt). Sitter istället och ruvar på mina godingar tills jag själv anser att de är tillräckligt bra för att dela med sig av ;)
I övrigt så älskar jag att resa och jag älskar kakor, tårtor, böcker, filmer, julen, shopping, vitt vin, fest och mys. Och en maaassa annat - vi behöver ju inte gå igenom precis allt.
Hur som helst så är jag en sprallig tjej som alltid är glad och positiv och som helt enkelt älskar det goda med livet och världen. Jag tycker mycket om människor och jag njuter av att kunna hjälpa människor. Engagerar mig mycket i sånt som jag tycker är orättvist, och i framtiden vill jag gärna kunna hjälpa människor och djur på något sätt, så att vi alla får en bättre plats att leva på. Miljön och miljöfrågor är därför också något som får igång mig ganska bra.

Jag hoppas ni har fått en liiiite bättre inblick i vem det är som sitter framför det här tangentbordet, och att det var någorlunda intressant läsning.
Imorgon väntar nästa spännande punkt på listan, och jag kan avslöja att det är en punkt som jag själv kommer tycka väldigt mycket om att skriva om!
Nu ska jag unna mig en söndagskväll i tysthet med lite god musik och en god bok!

Peace, love and understanding!
xoxo

Min favoritårstid är nog våren. Då allt börjar blomma och värmen börjar komma och då vi helt enkelt går mot ljusare tider, som de äldre säger. Men alla årstider har ju sin charm, såklart, och jag måste erkänna att jag tycker snön som fallit idag är supermysig! Tog mig en kvällspromenad när jag skulle hem, och det är ju nästan helt otroligt vad mycket snö det har kommit idag! Som sagt, riktigt mysigt!
Jag vet i och för sig med mig själv att jag alltid brukar tycka att snön är jättemysig när den först faller, men att jag sedan efter ett tag sakta med säkert börjar hata den lite. Trots att hata är ett starkt ord.
Men, det positiva med i år är att jag inte kommer hinna hata snön, eftersom jag faktiskt inte stannar i Sverige hela vintern. Så det är ju perfekt - jag behöver bara vara med om det goda med vintern.
Och idag bestämde jag att jag definitivt ska åka pulka minst en gång och ha minst ett snöbollskrig. Det är ett måste! Har inte gjort något av det sedan jag var liten, men blev plötsligt så nostalgisk idag att jag måste ge mig på det i år. Så nästa "projekt" blir att införskaffa en pulka, för alla våra gamla pulkor är nog sönderåkta, med tanke på hur vi åkte som galningar som små, mina syskon och jag.
Så den som vill får gärna hänga med på ett åk och/eller ett krig! ;D
Nu ska jag kränga lite god blåbärspaj och bara slöglo lite på tv. Kanske blir det att fixa lite med en viss julklapp också. En mysig lördag på en mysig vinterdag. Imorgon blir det lite adventsfix, lussebullsbak och kanske också en runda på julskyltningen när mörkret faller på.
Ha en riktigt härligt snöig lördag!

Peace out!

Har idag tänkt en del på resan som väntar. Och tänkt på att det nu är 38 dagar kvar. Det innebär alltså att det är exakt 5 veckor till avfärd på måndag! Sjukt läskigt, faktiskt... Men det ska bli otroligt spännande att få se hur det kommer bli! :) Så länge som jag har längtat efter detta!
Anyway, det är ju sååå skönt att det är fredag idag! Sitter hemma i soffan bredvid André som står och spelar på syrrans nya Wii. Snart väntar Idol, som jag i år för en gångs skull följer. Är inget större fan av det svenska Idol annars, med tanke på att de som medverkar inte brukar vara sådär väldans bra precis. Men! I år är ju Jay Smith med, och det höjer verkligen programmets status - vilken jävel han är på att sjunga! Riktigt imponerande! Han borde verkligen vara en internationell artist redan! Förra veckan var ju exceptionelt bra också, när han sjöng sin version av Madonnas "Like a prayer", fy faaaan vad bra det var!
Så, nu ska jag bädda in mig i soffan med snyggingen bredvid mig och bara ta det riiiktigt jäkla lugnt! :) Får väl anstränga mig lite mer med bloggen imorgon... ;)

Peace out, people!

Har haft en riktigt härlig och mysig torsdag (bortsett från på jobbet, som har varit ganska drygt och tråkigt hela veckan...)!
Träffade de bästa Anna och Sandra för en liten fikastund på Mezo och chitchattade en hel del om allt möjligt - riktigt trevligt! :) Sen när jag kom hem blev det filmmys med syrran. Kvällens film var Case 39 med Renée Zellweger (en av favoriterna, baserat på en enastående insats i Åter till Cold Mountain - även den en av favoriterna). En ganska bra film, väldigt spännande, men måste säga att slutet var ganska skumt och oväntat. Men over all en bra film.
Vid tio överraskade min honey-bunny mig genom att komma hit efter han slutat jobba, och det är ju alltid uppskattat att träffa honom! Att bli överraskad ger ju också ett litet plus i kanten ;)
Nu blir det sängen för oss två, för imorgon kallar jobbet ännu en gång (för min del iaf) - dock skönt att det är fredag, för det innebär bara två timmars jobb sen ledig helg! :D
Så godnatt, let's bring that friday closer!

Later lovers! :*

För ett par månader sedan var jag med i tidningen (Helsingborgs Dagblad) två gånger under en vecka. Den ena anledningen var för att jag fyllde 20, och de tyckte att min kommande resa lät spännande och ville därför intervjua mig. Riktigt kul! Den andra anledningen var för att jag skrev en insändare, som sedan publicerades. Jag blev jätteglad när jag upptäckte att min insändare faktiskt publicerats i tidningen, för jag var så otroligt nöjd med den. Sen att den fick ta upp en halv sida med bild och allt var ju bara ett stort plus! ;)
Hur som helst, var jag vill komma med detta (skryt?) är att jag själv tycker att min insändare är väldigt läsvärd - inte överhuvudtaget för min skull, utan för er egen skull. Därför har jag valt att publicera den här också, som ett litet ord på er väg, vad ni nu än håller på med eller längtar efter. Enjoy! :

Det finns en sak jag inte skulle kunna leva utan, och det är mina drömmar. Att drömma är något av det mest underbara och befriande som finns – det finns inga gränser på hur långt och hur mycket man får drömma och önska sig.
Jag har en stor dröm som innebär att få åka till USA och utbilda mig till skådespelerska. Denna dröm går i uppfyllelse i januari, då jag åker till Los Angeles för att studera vid New York Film Academy på Universal Studios. Den har varit min största dröm någonsin, vilket innebär att den har följt mig väldigt länge. Men nu är det äntligen dags!
Ända sedan det visade sig att jag antagits och att denna fantastiska dröm ska gå i uppfyllelse har folk beundrat mig och varit väldigt imponerade över att jag faktiskt ska göra en så pass "stor grej” som att åka till USA helt själv. Jag har egentligen aldrig riktigt förstått denna beundran, förrän häromdagen. Då uttryckte sig en vän till mig med orden ”Jag skulle aldrig våga tro tillräckligt mycket på mig själv för att göra nåt sånt”. Det var då jag insåg att det är så väldigt många människor som inte tillåter sig att drömma, för att de inte vågar. Detta är så förfärligt sorgligt! Att kunna drömma är något fantastiskt, som ingen människa borde berövas, allra minst av sig själv! Det spelar ingen roll om det är en stor dröm eller en liten dröm, de betyder alla lika mycket för den person de är viktigast för, nämligen dig själv.

Du vet själv vilka drömmar du föredrar och vilka drömmar som får dig att prestera och fortsätta framåt, vare sig de är stora eller små. Men glöm aldrig bort att drömma! Det är drömmarna som förgyller vardagen och ger den där lilla extra kryddan! För när du har uppfyllt en dröm, hur bra mår du då inte inombords?
Sedan är det kanske inte alltid som alla drömmar går i uppfyllelse, av en anledning eller en annan. Men även om man kanske inte lyckas på det sätt som man önskat och trott, så vet man med sig själv att man försökte och gjorde sitt bästa. Då kan man, och ska, vara otroligt stolt över sig själv, för att man faktiskt vågade.

Jag vet inte alls vad som kommer att hända i min framtid, men jag har inga problem med att inte veta. Framtiden är till för att upptäckas och livet är till för att skapas. För mig är drömmar och mål en självklarhet i livet, och ditt liv blir så som du vill och bestämmer att det ska bli.
Och kom ihåg: Våga tro på dig själv och dina vackra drömmar! För om du inte tror på dig, vem ska då göra det?

En väldigt lycklig drömmare

Hade en så jäkla härligt kul lördagkväll! Det var nästan lite för längesedan jag var ute sist, men det har faktiskt varit ganska skönt att bara ta det lugnt ett tag. Men under några veckor har jag och Anna snackat om att vi helt enkelt måste ta en utekväll tillsammans, som bekant inträffade i lördags. Och jag har inte haft så roligt på läääänge!
Det är alltid kul att träffa Anna och att gå ut med henne, för vi har alltid så roligt ihop när vi är ute, eftersom vi båda alltid släpper loss helt och hållet tillsammans. Vi gjorde verkligen allt igår; dansade, tramsade, flamsade, snackade både allvar och skit och hade helt enkelt en helt underbar kväll! Det var verkligen superkul!
Det började hemma hos mig vid halv åtta, när Anna kom hit för att göra vid sig. Det blev lite öl/cider och vin och en massa snack. Sedan gick vi till Tapaz vid halv tio, där det blev några shots, lite mer öl/cider och en massa mer snack - riktigt härligt! Därefter bar det av till Förfesten på The Tivoli, där vi under en väldigt lång tid faktiskt var de enda som dansade. Efter en stund insåg vi att "tänk om vi dansar skitfult", men konstaterade ganska snabbt igen att vi faktiskt inte brydde oss, och fortsatte därför att ge järnet under hela kvällen!
Vi träffade lite olika människor vi känner, men det var ändå min och Annas kväll! Och det var verkligen en superkväll!
Igår morse vaknade jag och var sugen på scones, så det blev en liten minilyxfrukost för min del, med nybakade scones, ägg och vaniljte. Yummie!
Under resten av dagen tog jag det lugnt inomhus, borta från regnet därute. Träffade världens sötaste underbaraste älskling på kvällen och mös lite med honom.
Hoppas ni hade en lika härlig helg som jag!

Later lovers! :*

Okej, jag insåg ju häromdagen att jag ännu inte har berättat för er om vad det är jag ska göra i Los Angeles. Detta är ju något av en tabbe, med tanke på att det just är mitt kommande liv som de här bloggen ska handla om. Så då får jag väl sätta fart att berätta nu, tänkte jag - bättre sent än aldrig! So here goes:

Alltihop började för strax över fyra år sedan, när jag höll på att skriva något arbete under mitt första år på gymnasiet. Av en slump hamnade jag på en hemsida som berättade om en skola som kallades New York Film Academy. Jag har hela mitt liv varit intresserad av skådespeleri och i högstadiet bestämde jag mig för att jag ville satsa på det som min karriär. Så när jag kom till den här sidan som berättade om denna fantastiska skola, blev jag helt såld! Det var precis en sådan utbildning jag letat efter, då den dels är väldigt intensiv och dels inriktar sig på filmskådespelande. Och det är just den typen av skådespelare jag vill bli, nämligen filmskådespelare. Jag älskar (och har alltid älskat) att stå framför kameran och film är något som fascinerar mig väldigt mycket - det liksom "triggar" något särskilt hos mig. Det är underhållning på så många sätt och vis och det är något som kan tilltala alla.
Jag läste vidare på skolans egen hemsida (kolla gärna länken i menyn till höger) om allt vad deras utbildningar innebar och blev bara mer och mer frälst. Jag bestämde mig snabbt för att detta skulle vara min framtida skola, och det blev då min stora dröm.
Under dessa fyra åren är denna dröm det jag har strävat mot och det som har "kept me going", så att säga. Jag har hela tiden längtat och väntat och försökt bestämma mig om när den bästa tiden är för mig (rent ekonomiskt sett) att söka. 
I februari detta året bjöds jag in till ett informationsmöte i Göteborg hos Study International (finns också som en länk, i menyn till höger), som har bra kontakt med skolan. Där fick jag träffa Jack som arbetar på NYFA (New york Film Academy i dess korthet) och han berättade en massa om skolan och hur den fungerade samt hur det gick till när man sökte och hur det var att vara internationell student där. Trots att jag redan tyckte mig veta allt om skolan fick jag lära mig en massa nytt, och när jag sedan glatt lämnade Jack och Göteborg hade jag bestämt mig för att ansöka till skolans kursstart i januari 2011. Kosta vad det kosta vill, pengar löser sig alltid, tänkte jag!
Och det har det också gjort, både kostat men framför allt löst sig! För i januari, den 3 januari, närmare bestämt lämnar jag kalla Sverige bakom mig och drar till varmare breddgrader! Den 5 januari börjar jag kursen One Year-Acting for Film vid New York Film Adademy i härliga Los Angeles - på Universal Studios, närmare bestämt. Jag menar, kan det blir mycket bättre än att få plugga till skådis i filmindustrins Mecka och sedan dessutom på en av de största filmstudiorna?
Det är verkligen en enorm dream come true, och det ska bli så fantastiskt spännande att äntligen få komma dit och uppleva det livet som jag så länge väntat på och längtat efter.

Vägen hit har varit fylld av glädje, lycka, oro, massor av nervositet och även en del tårar (och mååånga fler kommer det bli - den 3 januari kommer nog bli en enda stor tår-bubbla). Men det har varit en fantastisk och spännande väg. Och jag kan ju också erkänna att min mage befinner sig i ett ständigt pirr-tillstånd, som jag finner ganska härligt. Detta pirret kan väl nog också till stor del bero på en väldigt speciell person, som garanterat kommer vara den som jag fäller flest tårar för när jag åker. Men det fixar vi, min älskling och jag! :)
Anyway (snacka om en parentes!), hela den här upplevelsen, så som den varit hittills, har varit lite av en prövning, och jag har många gånger fått prov på hur gärna jag vill det här. Men jag har klarat alla proven med ett stort MVG, skulle jag väl själv vilja påstå. För nu står jag här, med 44 dagar kvar till avresa, och ser stolt tillbaka på hur långt jag har kommit, och hur väl jag utvecklats som person.
Den största delen av vägen väntar ju fortfarande, och jag är så nervös att jag knappt vet var jag ska bli av! Men det är en bra nervositet, antar jag, för det hade väl varit lite konstigt om jag inte alls var nervös?
Jag vet ju inte alls vad som väntar mig egentligen, och det är väl det som gör mig så nervös. Men det är också det som gör det så otroligt spännande! Detta är mitt äventyr, och jag vet att det kommer bli ett sjuhelsikes äventyr också!

Jag hoppas att ni nu har fått ut något bra av detta inlägg av typ "längre" och att jag har lyckats få med det mesta. Annars får ni jättegärna ställa frågor till mig, och så finns ju även både länken till NYFA och Study International i menyn till höger! :)
Nu blir det en lördagkväll med pompa och ståt, för det vankas utgång senare ikväll efter en god lördagsmiddag hemma hos hushållet Rosberg!

Later lovers! :*

Sitter här och tuggar lite godis samtidigt som jag beundrar mitt visum som kom nyss. Ser inte alls ut som jag trodde, men fräckt är det! Ungefär som en extrasida i passet, som dock är mycket coolare än den vanliga passidan.
Det är så otroligt skönt att ha visumet fixat, och att jag klarade det på första besöket. Hörde om en kille som varit på ambassaden fyra gånger för att få sitt visum. Hade varit lite drygt att behöva boka en ny tid - jag menar, sååå kul är det ju inte att åka bil hela dagen för att komma till le hufvudstad...
Hur som helst; nu ska jag hålla helg! Blir lite fredagsmys ikväll, och imorgon luktar det kanske lite utgång? Var ett tag sedan man fick en riktigt fin utgång, så i så fall blir det all in. Sedan på söndag blir det nog ett besök hos lillebror, det var på tok alldeles för längesedan man såg honom sist.
Helt enkelt en helg som har allt! Ska bli riktigt härligt! :)
Hoppas ni får en lika fin helg!

Later lööövers! :*

Har suttit och trixat med designen ett par timmar, för jag insåg att det nog skulle behövas om det skulle bli något av det. Man glömmer lätt var man var om man lämnar arbetet till att fortsättas med nästa eller kanske till och med nästnästa dag. Men jag tycker nog allt att det börjar bli lite bättre! :)
Har äntligen fått fixat med bakgrundsbilden och jag känner mig faktiskt nöjd! Just nu håller jag på med lite småsaker som typsnitt och sådant, men jag får nog låta det ta sin lilla tid, för jag vill prova mig fram vad jag blir mest nöjd med.
Så länge får ni njuta av mitt mästerverk, och ha en riktigt härlig kväll!

Och btw, jag vet, jag har inte riktigt berättat vad det är jag ska göra i Los Angeles (för er som inte har 100% koll) men det inlägget kommer - jag lovar! Håller på att jobba med det vid sidan om designen, och det kommer nog bli ett sådär laaagom långt inlägg... ;)

Later lovers! :*

Var ju uppe i Stockholm i förrgår och igår, alltså söndag till måndag, med mamma och syrran. Mitt huvud-mission var ju såklart den amerikanska ambassaden där jag skulle skaffa mitt visum.
Vi åkte ganska tidigt i söndags så att vi skulle få lite tid för hufvudstaden på eftermiddagen. Vi kom väl fram vid 14-14.30 eller så och checkade in på vårt hotell som låg i Älvsjö, cirka tio tågminuter från centrum. Där lämnade vi väskorna och bytte om i vårt lilla, lilla rum och sen bar det av till stan. Vi rekade runt lite på Drottninggatan och roade oss med att gå in i typ varje affär. Sen ville vi också kolla in NK, så då bar det av dit. Inte sååå imponerande som jag trodde det skulle vara - tänkte mig något i stil med Harrods i London, men det var det verkligen inte. Fast det är klart, inget kan ju jämföras med Harrods. Eller London för den delen. London är number one!
Anyway, efter en tur på stan, då jag också fann nya vinterstövlar och därmed hade glatt mina fötter vääääldigt mycket åkte vi tillbaka till Älvsjö, krängde pizza, och drog sen tillbaka till hotellet. Jag somnade nog tidigare än jag gjort på sjukt länge. Good for me, med tanke på att jag skulle vakna kl 05.45 följande morgon...
Måndag morgon. Tungt tidig morgon. Gick upp, duschade, sminkade mig och blev människa återigen efter en natt med en otroligt jobbig kudde (nacskpärr all over the place, säger jag bara). Vi käkade sedan frukost, checkade ut, lade ut väskorna i bilen och drog återigen till tågstationen, med destination Ambassaderna.
Jag hade bokat intervjutid till kl 8.30 och kom fram till ambassaden vid 8.10. I god tid, tänkte jag - särskilt som jag egentligen blivit ombedd att inte vara där mer än fem minuter innan min bokade tid. Jag går upp mot ambassaden och när jag kommer fram ser jag människor som bildat en liten kö en bit ifrån ingången. Jag misstänkte direkt att det var köbildning till intervjuerna, läste på skylten bredvid och konstaterade att jag hade mycket rätt.
Snyggt och snällt ställde jag mig i kön, som var ganska lång och tänkte att det skulle nog inte ta så lång tid. Men tji, fick jag! Regnet öööste ner och därute stod jag och köade i en hel jäkla timme! Tål att sägas att jag hade Converse på fötterna, då jag var rädd att jag skulle få skoskav av mina nya stövlar. Detta val ångrade jag lite lätt (typ) efter denna kalla, blöta timme. Till slut släpptes jag in i det lilla "båset" som ligger utanför ambassaden. Där fick jag visa upp mitt pass och några papper som jag skulle ha med mig till intervjun. Fick också ta av mitt ytterkläder, m.m. och gå igenom metalldetektorn. Första gången i mitt liv som jag faktiskt inte pep i detektorn. Lite stolt över mig själv stod jag och väntade "behind the yellow line", som jag blivit ombedd. När de skannade min väska upptäckte de att jag hade en flaska vatten i den. Vakten bad mig dricka vattnet. Något förvånad öppnar jag väskan och märker att flaskan är full, och påpekar detta. Vakten ber mig att "just take a sip". Lydigt gör jag som han säger och känner mig samtidigt lite som en duktigt hund. Det var tydligen allt jag behövde göra.
De är rätt så roliga de där amerikanerna. Vad trodde de egentligen? Att jag skulle ha gift i vattnet som jag sen kunde skvätta på alla ambassadörer?
Nåväl. Jag var ju bara glad för att ha kommit in i värmen och bort från regnet, så jag tänkte inte mer på det, utan skyndade mig upp till ambassaden, där jag fick skjuta in alla mina papper som jag skulle ha med mig i ett litet bås. Sen var det bara att vänta. Det tog väl runt 40-45 minuter innan mitt namn ropades upp (eller ja, "Eva Rosberg", eftersom mitt andranamn står som förnamn i mitt pass - mammas fel, säger jag). Jag gick fram till lucka F, där en kvinna satt med mina papper i handen. Jag fick registrera mina fingeravtryck i en liten apparat, sen tittade hon igenom mina papper, ställde ett par frågor, och sedan var mitt visum "approved" - gött! Sjukt mycket lättare än jag trodde, då jag hade förväntat mig en lång intervju, ensam i ett rum utan fönster, bara jag och någon stel ambassadör. Men ack, så fel jag hade! Glad och nöjd tog jag bussen in till Sergels torg där jag hade bestämt träff med mamma och syrran. Efter det straskade vi tålmodigt omkring i regnet och tittade i lite affärer, och gick bort till Gamla stan. Runt halv två-två fick vi nog och var också genomblöta, så då ville vi bara åka hem. VIlket vi alltså gjorde. Tillbaka till Älvsjö för att hämta bilen, sen var det destination Helsingborg.
Det var rätt så skönt att komma hem, efter två långa bilfärder och två tidiga morgnar på två dagar. Slept like a baby, gjorde jag också i natt. Skönt!
Nu är i alla fall precis allt fixat inför min Los Angeles-tripp, så nu kan jag bara njuta av min väntan och stormnjuta av att skriva packlistor och att packa. Jag ÄLSKAR att skriva listor. Och att packa. Can't wait!
Men, nu ska jag hem till min alldeles egna lover boy och ha det mysigt. Har inte sett honom sen i lördags, så det ska bli riktigt skönt! :)
Later lovers! :*

Åh, vilken fredag jag hade! Började i lite små-kaoz ("Jag ska gora kaoz med han!", kan bara inte låta bli att citera Laserturken i alla möjliga lägen), men slutade ändå rätt så bra, tycker jag.
Hade egentligen ställt klockan på 8.30 på morgonen och hade därmed planerat in gooott om tid tills jag skulle börja jobba kl 10. Men icke sa nicke! Kl 8.15 vaknar jag av en högst ljudlig signal från telefonen. Och varifrån ringde det, om inte från jobbet, undrandes ifall jag kunde börja jobba kl 9 istället, eftersom min bror var sjuk (han har samma jobb som mig). Schysst som jag själv tycker att jag är, sa jag att jag skulle skynda mig, så skulle jag säkert hinna.  Så lägger jag på luren och känner förvirringen i min skalle, yrvaken som jag var... Satte mig ner en stund på sängkanten, samlade tankarna och väckte hjärnan lite, sen var det bara att jalla jalla: en halvtimme tills jag var tvungen att lämna hemmet. Okej, tänkte jag, never gonna happen, typ? Men, tro det eller ej, jag lyckades fanimig! Kl 09.00 stiger jag in genom dörren på jobbet, fullt redo att starta dagen. Fick sedan jobba till kl 13, istället för kl 12, så det blev den dubbla tiden på jobb. Och till råga på allt höll jag på att skära fingret av mig också (okej, kanske liiite överdramatiskt, men ändå). Men, man får ju tänka på lönen som trillar in på kontot i slutet av månaden ;)
Efter jobbet flöt dagen lite smidigare. Det blev lite tvättning och sedan stack jag iväg till min älskling där jag spenderade resten eftermiddagen och kvällen. Efter lite fredagsmys bestämde vi oss plötsligt kl 23 för att gå ut en sväng. Varför inte ha både fredagsmys och fredagsfest, liksom? Ytterst spontant var det verkligen, smutsigt hår som jag hade och allt. Men jag slängde på mig lite smink, sen bar det av till The Tivoli, där det blev lite cider och lite dans och annat trevligt :)
Idag vaknade vi härligt sent och har bara chillat runt hela dagen, och fikat och snackat lite om hans L.A.-besök hos mig. Vi har nog faktiskt bestämt oss för att hitta nåt mysigt hotell i Venice Beach, där vi kan vara tillsammans, bara vi två, under två veckor :) Det har varit en riktigt skön, avslappnande lördag, och för en timme sedan stack min snygging. Så här sitter jag nu en lördagkväll, med godisskålen bredvid mig (innehållandes lite för mycket godis, kan jag ärligt säga) ett ondande finger och U2 strömmandes ur högtalarna, och ska arbeta vidare med bloggen. Kvällen är tyvärr inte alltför ung längre, då jag ska upp kl 7 imorgon och därmed måste lägga mig hyfsat tidigt idag... Sen bär det av till Stockholm kl 8.00 med mamma och syrran, för visumintervju på måndag + en del shopping! Härligt! :D
Nu ska vi se om vi kan få fixat lite mer på bloggens design. Kanske kan jag till och med få den färdig? En fråga som återstår att besvaras!

Later lovers! :*

Okej, nu har jag suttit här och faktiskt försökt sätta mig in i blogg-design-världen. Och vi kan ju konstatera att det finns mycket att lära sig och mååånga funktioner, ord, html-koder och annat sånt där som jag inte är superbekant med. På tal om sådana där html-koder (jag tror att det kallas så i alla fall...), så blir jag nästan påmind lite om Lunarstorm, när jag nu suttit här och klurat. Tacka vet jag Lunarstorm, du fina community-sida, som nu har hjälpt mig en pytteliten bit på vägen i denna bloggvärld. Stort tack från er (ganska) trogna användare yoyis!
Hur som helst, så är jag i alla fall väldigt nöjd med hur jag lyckades få till min fina bild på headern. Tycker att den serves it purpose, om ni förstår vad jag menar. Det är ju trots allt dit jag ska. Om 54 dagar exakt. Eller ja, egentligen kanske man kan säga 53 dagar, eftersom torsdagen nästan är över?
Anyways, det är väldigt snart. Väldigt snart som värmen och ljuvligheten av att få göra det jag älskar, kallar på mig. För jag ska till L.A. Helt själv. Oooh, det pirrar i magen när man tänker på det!
Men just nu tänker jag ge upp designandet av den här bloggen för tillfället, för i detta ögonblick kallar sängen på mig. Imorgon väntar jobb, dock bara under två timmar. Sen ska jag väl få träffa min alldeles egna snygging också! :)
Fan, vad mitt liv är underbart! Men, som sagt: nu, sängen!
Later lovers! :*

Såja, då har jag äntligen tagit mig i kragen och fixat en blogg! Har funderat på det länge och väl och har egentligen ända sedan i somras velat skaffa mig en blogg, men jag antar att jag varit lite för lat...
Nu sitter jag i alla fall här till slut. Så nu ska jag väl försöka fixa en snygg design på alltihopa också, vilket (om jag känner mig själv rätt) kan ta en del tid. Att det var tanken på att behöva fixa en egen design som fick mig att ångra mig angående en blogg från första början, säger väl en del om mig + sånt där. Det var alltså det som fick mig att vara sådär lat. Men! Man har ju fått tålmod för att det ska prövas, eller hur är det nu?
Here we go, hey ho let's go, nu ska här skapas blogg!