Vilken ära, säger jag bara!
Att få träffa en av världens bästa skådespelare var en fantastiskt upplevelse!
Men inte bara på grund av att han är så fantastisk på det han gör, utan även för att han var så otroligt inspirerande att lyssna på. Han gav oss helt fantastiska tips och råd och det var en upplevelse som jag aldrig kommer glömma.
En otroligt ödmjuk, trevlig och vältalig människa!
Det hela börade med att vi gick på en screening som skolan anordnade. En screening innebär alltså typ en filmvisning.
Egentligen skulle vi haft lektion under den tiden som detta var, men vår underbara Comedy & Improv-lärare Tom, hade bestämt att vi skulle gå och träffa Sir Ben istället. Och det är jag sååå glad för att vi gjorde!
Hur som helst, filmen vi såg var Sexy Beast - en engelsk produktion som jag aldrig hade hört talas om tidigare, som faktiskt visade sig vara lite skum. Underhållande, men skum.
Och Sir Ben var fantastisk, som vanligt.
Filmen varade ungefär två timmar och efter det var det dags för oss att ha Q&A (Questioning & Answering = Frågor & Svar). Men innan dess sa anordnarna att vi hade fem minuter för att gå på toaletten om vi ville det. Så jag och en annan tjej från klassen skyndade iväg, med våra små blåsor. Men halvvägs ner i trappan blir vi tillsagda att Sir Ben har anlänt och att det inte finns tid för toalettpaus. Så vi skyndar tillbaka in i salongen (vi ville ju absolut inte missa Sir Ben!).
Och jag kan säga så här:
När Sir Ben kom in i salongen, tänkte jag inte för en enda sekund på att jag var megakissnödig.
Så bra var det alltså!
Jag har nog aldrig träffat en så vältalig människa i mitt liv, och sällan någon som varit så inspirerande som denna ödmjuka, fantastiska människa och skådespelare. Det var verkligen underbart att få vara där och ta del av det han sa.
Jag tog verkligen åt mig av allt han sa och det hela var en så otrolig upplevelse! Fick flera gånger under vår timme tillsammans med honom gåshud av det han berättade.
Något som jag tog åt mig extra mycket av, var när han sa att man inte ska sträva efter att bli rik eller känd, utan att man ska sträva efter att påverka människor.
För det är precis så jag känner. Jag vill kunna påverka mina medmänniskor, och göra något gott för dem, få dem att må bra - låta dem ta del av mig, och därigenom få ut något av mig som på något sätt hjälper dem.

Jag ska var ärlig och säga att jag den senaste tiden har skrivit mycket mer än vad jag brukar och jag har den faktiskt även börjat fundera på att fortsätta med det - att alltså bli författare.
Jag har alltid älskat att skriva (precis som jag älskat att skådespela) och jag står nu mitt emellan dessa yrken.
Men med hjälp av mötet med Sir Ben under gårdagen insåg jag hur väldigt lika dessa yrken är. Både två är ju historieberättare. Och det är det jag vill vara: en historieberättare. Frågan är bara om jag vill vara den som framför historien eller den som skapar historien?
Men det återstår att se - kanske blir jag till och med både och? Det hade inte varit helt fel!
Än så länge är jag i alla fal ung och har gott om tid på mig att välja min väg.

Men men, nu ska jag ta mig mot sängen och skriva lite.
Hoppas ni har det bra hemma i kylan. Jag kan trösta er med att säga att här är nästan lika kallt - det har till och med snöat på vissa ställen i Los Angeles idag!

Ha det gött käka kött!
(Som en viss André skulle sagt)

Puss!

Ja, jäklar vad det var längesen jag bloggade nu!
Har påbörjat flera inlägg, men har inte hunnit skriva klart dem, innan jag fått något nytt att göra.
De två senaste veckorna har det varit otroligt mycket att göra.
Det har varit
skolan --> komma hem --> plugga
som har gällt.
Med noll undantag förutom mat och Skype-samtal med familjen och min älskling.
Men nu har jag äntligen helg. Eller litegrann i alla fall.

Givetvis har en del hänt sedan jag sist skrev.
Jag har bland annat hamnat i en sjö av regn och motvilligt tvingats traska rakt igenom den (med ett par uppenbarligen väldigt blöta tygskor på fötterna och femton matkassar i mina händer), blivit nerstängt av regn från gatan av en passerande bil (just det, precis som på film. Och ja, det har regnat väldigt mycket den senaste veckan!), varit med om hagel i Los Angeles, vilket det uppenbarligen var väldigt längesedan det hände sist. Jag har också filmat en del, framfört scener, varit på Universal Studios igen för filmning, "dansat" inför klassen, och träffat den otroligt begåvade och fantastiska skådespelaren Sir Ben Kingsley.
Det har varit väldigt händelserikt, och med all rätt är jag nu utmattad. Men ännu finns det inte tid att vila. Imorgon är det Oscarsgalan, så då är det Oscarsfest som gäller, och kanske även lite kändisutkik nere i Hollywood (om vi kommer fram, det har nämligen spärrat av i princip hela Hollywood).
Idag har jag packat hela eftermiddagen efter att ha varit i skolan, för på måndag ska jag flytta till Studio City. Äntligen har jag fått ett nytt homestay! Och jag ser verkligen framemot det, för det verkar ha väldigt bra läge till allting.
Dock har det visat sig att bussen jag ska åka med hem slutar gå kl 20.15, medan jag två gånger i veckan har lektioner till 21.30... Men det löser vi på nåt sätt! Önskar (återigen) att jag hade haft en bil här!
Något jag inte ser framemot är dock själva flytten. Jag har uppenbarligen alldeles för mycket saker att försöka packa ner i en enda väska...

Oh, förresten! Från en sak till en heeelt annan: 
Var inne i en djuraffär idag för att kolla efter små presenter till mina söta djur där hemma (som för övrigt är djupt saknade). Och till min fasa ser jag ju alla dessa djur i bur. De har verkligen ett primitivt sätt att sälja djur, här i USA. Tycker inte alls om det!
Fick rysningar av att se de små stackarna sitta där i sina små burar, i denna stressiga affärsmiljö, alldeles rädda och nervöst skällandes...


Små stackare...

Men men, vad kan man göra egentligen? Tycker bara det är konstigt att ett land som USA fortfarande använder sig av så pass primitiva sätt... Men jag antar att djur inte har samma värde för vissa här, som de har hemma?

Anyway, nu är det alltså lördag kväll, och klockan visar 21.53, och jag är dödstrött! Hade tänkt att mysa till det med en film, men frågan är om jag orkar det...?
Att gå i skolan på lördagar sabbar verkligen helgen!
Men jag ska i alla fall skriva ett inlägg åt er om mitt möte med Sir Ben Kingsley, sen får vi väl se vad som händer. Kanske somnar jag över skrivbordet till och med?
Men jag ska göra mitt bästa att låta bli att göra det, för jag misstänker att ni väntar på mina inlägg? ;)

Puss på er! :*

För en gångs skull är jag glad för att det regnar. Det har regnat idag (inte för mycket, utan alldeles lagom), och jag tyckte faktiskt att det var skönt! Jag kände mig liksom särskilt glad. För på något sätt kändes det så uppfriskande och renande, särskilt med tanke på vad jag har gått igenom här de senaste dagarna och veckorna.
Det känns som att regnet ger mig en nystart - spolar bort det gamla för att ge plats åt det nya.
Från och med idag har jag en nystart i Los Angeles.
Från och med idag blir det ändring på det liv jag lever här. Så får vi väl se ifall mina tankar och beslut blir annorlunda när det väl "gäller".
Från och med idag ska jag bara låta bli att tänka och fundera på allt och bara leva i nuet och njuta av mina dagar här (oavsett hur många de blir), utan en massa oro hit och dit.
Jag har gjort det förr, så nog fanken kan jag göra det nu!


Man kunde till och med se regnmolnen över de vackra bergen bredvid skolan.


Hittade också en så fin blomma idag på väg hem.
Kunde inte låte bli att tänka på "Efter regn kommer solsken".

Har det lite tufft för tillfället med allt, men fick idag av en "slump" höra citatet

"Do what you can, with what you have, where you are." (-Theodore Roosevelt).

Tror inte det var en slump...

Jag fann ett träd idag, och så plötsligt kom orden.
Jag har börjat skriva igen! My inspiration is back!
Men jag skriver faktiskt inte om sådant jag brukar skriva om, utan det här är heeelt annorlunda.
Alla reflektioner och tankar som har slagits om plats i min skalle den senaste veckan har börjat komma ner på papper och jag vågar faktiskt säga att jag är lite imponerad över mig själv och de tankar som kommit till mig.
Men när jag nu börjat skriva ner dem så vet jag inte vad jag ska göra med dem sen. Jag vill dela med mig av dem, men jag vet inte riktigt hur...
Men det kommer väl så småningom. Just nu ska jag fokusera på att leva livet här och också se till att fortsätta skriva, så att jag inte tappar det igen, som så många gånger förr.

Man lär sig ständigt av livet!
Och jag säger som jag alltid sagt:
Allting händer av en anledning!


Mitt vackra skriv-träd. (Oh ja, det är alldeles vitt!)

Har fått lite "klagomål" över att det var längesen jag uppdaterade. Och det var det ju faktiskt. Mycket har hänt den senaste veckan, både vad gäller aktiviteter och vad gäller mig personligen.
Jag har flera gånger tänkt att jag skulle sätta mig och blogga, men varje gång har det poppat upp något nytt som måste göras.
Denna veckan har vi haft otroligt mycket läxor. En del "riktiga" läxor, men också mycket som handlar om att memorera monologer och scener. Känner hur stressen börjar byggas upp lite! Och till råga på det, har jag varit sjuk de senaste två dagarna också. Hade nog en av mitt livs jobbigaste nätter igår natt, med både kallsvettningar och vanliga svettningar, sömnlöshet och till och med svimningar - svimmade när jag försökte ta mig till toaletten. Vaknade plötsligt upp på golvet i badrummet med huvudet slaget i stengolvet (ja, jag har en bula i skallen, till och med) och med en genomblöt pyjamas och strumpor, för att jag lyckats spilla ut mitt vattenglas över mig själv. Lite mindre lyckat...
Det visade sig att jag troligtvis även fick en mindre hjärnskakning av slaget mot stengolvet för huvudet och nacken har gjort så fruktansvärt ont, både igår och idag. Fick till och med stanna hemma från skolan idag, och har bara legat i sängen och vilat mig.
Hur som helst, efter svimningen och många om och men lyckades jag vinglande och snurrande ta mig tillbaka till min säng, så att jag kunde svettas vidare under resten av natten. Helt fruktansvärt!
Och i natt har jag inte heller sovit så gott, mer oroligt och vaknat hit och dit av olika anledningar.
Men nog om det!

Jag har som sagt inte hunnit blogga den senaste veckan, vilket resulterat i att det finns en del att berätta! Förra helgen var superrolig! Hade lektioner på lördagen, som vanligt, men roliga lektioner, så då gör det inte så mycket. När jag kom hem på kvällen tog jag det bara lugnt, tittade på film och åt Bilar (nomnom). Långa skolveckor resulterar i utmattade lördagkvällar!
Men sedan på söndagen var det dags för Superbowl-party! För er som inte vet så är Superbowl finalen i amerikansk fotboll, där de två bästa lagen möter varandra.
Vi åkte iväg till en vän till en vän som bodde nästan en timme härifrån - alltså nästan ända nere vid stranden. Där samlades vi en hel massa människor i hans hyfsat lilla lägenhet och åt, tittade på football/alla roliga reklamer och hade trevligt ihop. Det visade sig att det finns reklam som jag faktiskt gillar, nämligen Superbowl-reklamerna! Tydligen spenderar företagen mellan 3-7 miljoner på sina Superbowl-reklamer (helt insane egentligen! Finns bättre saker att spendera de pengarna på...). Men de var fruktansvärt roliga! Totalt tittade jag nog max två minuter på matchen. Fattade ingenting, men brydde mig inte direkt om att fatta något heller - sport överlag är ju inte riktigt min grej! ;P Jag stod mest och snackade med några tjejkompisar och hade det trevligt.
Efter att vi ätit tillsammans vilade vi våra mätta magar ett tag och sedan bestämde sig jag och tre tjejer från klassen att bege oss ut till bubbelpoolen ute på gården. En mycket bra idé, vågar jag påstå!
Där satt vi, fyra galna tjejer, i 2 ½ timme och pratade och skrattade och hade jättemysigt ihop!
Och förvandlades till russin...
Efter det var det dags att dra vidare, och vi hamnade då på Oakwood hemma hos en annan klasskompis på efterfest. Vi var väl runt en 15 pers ifrån båda klasserna, plus några mexikanare som var på besök hos två av våra klasskompisar. Vi hade riktigt kul och trevligt ihop!
Ända tills...
Balkongdörren gick sönder.
Alltså. Det var inte så att vi var så galna att vi faktiskt tog sönder den. Givetvis inte. Visst, vi är alla skådespelare och skådespelare är galna, men än är vi inte riktigt sååå galna.
Så här var det. Vi satt/stod alla inne i vardagsrummet/köket och snackade och hade allmänt supertrevligt. Plötsligt hör vi ett litet "puff"-ljud och så spricker hela glasdörren till balkongen. Helt otroligt! Killarna rusar ut på balkongen för att se vem som orsakat skadan, men där var ingen därute. Ytterst märkligt.
Ingen av oss befann sig nämligen ute på balkongen eller ens i närheten av glasdörren. Den bara sprack!
Vi gissar på att någon kastat något mot dörren, typ en sten eller nåt, eller att någon helt enkelt skjutit med en BB gun (typ luftpistol), mot dörren. Där fanns nämligen ett litet märke i myggnätet som satt utanpå dörren, som indikerade till något sådant (svar ja, jag lekte privatdetektiv).
Vi ringde vakterna på Oakwood, som genast kom för att undersöka saken. Först trodde de givetvis att det var vi som förstört dem, men vi förklarade för dem att det var omöjligt, då vi inte befunnit oss i närheten. Tack och lov trodde de på oss!
En ny balkongdörr skulle ordnas!
Anyway, skottet mot rutan bedrövade oss ett tag och vi blev alla lite dämpade.
I typ 5 sekunder.
Sen var det fest igen!
Och jäklar vilken fest det blev!
Vid kvällens slut hade vi bland annat fått uppleva striptease, brännhål i heltäckningsmattorna, 3 dörrknackningar av polis/vakter som fåttklagomål på att vi var för högljudda. Fjärde och sista gången tvingade de oss att lämna stället. Därefter hade vi ett jäkla sjå att få hem den fullaste av oss alla, som givetvis tyckte att han själv kunde köra hem. Icke! Det blev en övernattning på en stenhård bäddsoffa för hans del.
Och jag var bara glad över att jag aldrig skulle låta mig själv bli så full, och sedan över att jag kunde få skjuts hem av någon annan (då den fulla killen skulle varit min skjuts). Dock var jag mindre glad över att min nya fina bikini "stulits". Tack och lov återfann den sin rättmätige ägare i onsdags.
Så för att summera min Superbowl Sunday: Crazy Insanely Awesome!


Den sönderskjutna balkongdörren.

Dagen efter, alltså i måndags, hade jag på kvällen min allra första audition någonsin. Mycket spännande!
Överlag gick det väl helt OK, men jag lämnade stället och visste precis vad jag kunde gjort bättre. Vilket väl i sig är ganska bra. Jag var alltså inte helt nöjd med mitt framträdande, men det var som sagt helt OK.

Under resten av veckan har det inte hänt så jättemycket mer än plugg och så. Men å andra sidan har det väl varit jäkligt händelserikt så det räcker, med bubbelpoolsbadande, galna fester, auditions och svimningar och hjärnskakningar...
Under veckan som gått har jag dessutom gjort lite personliga reflektioner över min vistelse här i L.A., vilket har fått mig att känna mig lite nere pga. mina iakttagelser, men det har även fått mig att känna att jag växt lite som person, och på något sätt har det fått mig att lära känna mig själv lite bättre. Så det är ju bra!
Har dock upptäckt att L.A. nog inte riktigt är min typ av stad, på olika sätt och vis. Men bara för att jag är här nu innebär det ju inte att jag kommer stanna här för evigt! ;)
Men vi får väl se vad som händer härnäst!

Nu ska jag vila mitt stackars huvud lite till, så att jag förhoppningsvis är stark nog att gå till skolan imorgon!
På söndag ska jag till skolan igen - det blir en 6 dagarsvecka denna veckan - och på måndag är det filminspelning som gäller. Full rulle som vanligt!

Ciao så länge! :*


Jag och två klasskompisar på den galna efterfesten.

Har tänkt mycket nu under kvällen, och hur glad jag är över allt som hänt i mitt liv - bra som dåliga saker. För om något av det inte hade hänt eller om något av det som hänt hade fått en annorlunda vändning, så hade troligtvis mitt liv inte sett likadant ut som det gör idag.
Så, även om det kanske låter lite konstigt, så är jag lika glad över de händelser som fått mig att gråta, som jag är för de händelser som fått mig att skratta.
Jag är så otroligt glad och tacksam för allt jag har!
Jag är tacksam för att jag har min härliga familj, och för att den är som den är - skulle aldrig vilja ändra på någon av er! I mina ögon är ni perfekta precis så som ni är!
Jag är tacksam för min pojkvän, som är fullkomligt underbar. Bara det att han så tålmodigt väntar på mig medan jag gör det som jag drömt om så länge, säger så mycket om hur fantastisk han verkligen är. Och trots att jag vet att han saknar mig otroligt mycket (precis som jag saknar honom så otroligt mycket), så kan han uppmuntra mig när min saknad blir så stor att det inte känns som att jag klarar av detta. Han hjälper mig att tänka i rätt banor när jag känner missmod. Och han får mig att le när tårarna bränner.
Precis som min mamma också hjälper mig, och torkar mina tårar när de kommer, trots att jag befinner mig på andra sidan jorden.
Mina syskon är också fantastiska personer. De tramsar och skrattar med mig när vi befinner oss på varsin sida av denna vackra planet, intresserar sig genuint för vad som händer i mitt liv och även de muntrar upp mig när jag känner mig låg.

Så tänker jag på allt det jag gått igenom under mina snart 20 ½ år levda, och gläds över alla händelser. Precis alla.
För de har format mig till den jag är.
De har byggt upp banden mellan mig och min familj till de fantastiksa band vi har idag.
De förde mig till min fina, underbara pojkvän.
Och mycket har hänt på vägen hit. Väldigt mycket bra, men också mycket som varit mindre bra. Men jag omfamnar alla händelser och accepterar dem, för jag vet att utan dem skulle jag gått miste om så mycket.
Och jag skulle inte heller varit den människa jag är idag.

Jag ser nu även framemot alla händelser som kommer att inträffa under mina kommande år som Johanna Rosberg. 
Allting som kommer fortsätta att forma mig och glädja mig i framtiden.
Jag vet att jag har ett spännande liv framför mig, och jag vet även att detta liv kommer att delas med massor av underbara människor - från alla möjliga hörn och vrår av världen - som berikar mig och förgyller alla mina fina, härliga dagar!

Som jag tror ni har koll på, så har jag haft en väldigt busy helg (och med helg menar jag numera en "NYFA-helg", dvs. lördag(kväll)-måndag, eftersom det är de dagarna jag är ledig från skolan). Men jag har haft riktigt kul!
I lördags hade vi lektioner på morgonen/dagen; Speech med Yolanda (en av mina favoritlärare) och Acting Technique med Suzanne (äääälskar henne och hennes lektioner!). Det var riktigt kul! Fast jag hann inte framföra min monolog för Suzanne, vilket jag gärna hade velat. Men det får bli denna veckan istället!
Efter skolan gjorde jag inte så mycket. Där var en fest på kvällen, som jag gärna hade velat gå på, men jag lät bli eftersom jag visste att jag skulle gå upp typ 6.45 på söndagsmorgonen. Ville ju vara färdig och utvilad inför helgens första filminspelning.
Och, jag är ju trots allt ite här för att festa, utan för att faktiskt medverka i filmer och bli en bättre skådis!

Så, på söndagsmorgonen bar det av till vår location för filmningen.
Det var egentligen lite smådrygt, för det visade sig att jag inte behövde "användas" förrän vid elva, vilket kunde inneburit lite mer sovmorgon för mig. Men det visste vi ju inte då.
Det gjorde dock inte så mycket för jag tycker om att titta på när filmmakersen arbetar och lyssna på deras snack samt titta på när mina motspelare spelar - det lär man sig faktiskt otroligt mycket av!

När det sedan var min tur att medverka, skulle jag vara med om en bilolycka. Och dö.
Därför satte de fake-ärr med fake-glasskivor på, i mitt ansiktet, och smetade sedan in mig med chokladsirap i ansiktet och på halsen. Luktade inte så gott - bara en massa sött!
Och för er som undrar varför de använde chokladsirap, så var det en svartvit film och blodeffekten skulle därför bli häftigare om de använde choklad än om de skulle använt låtsasblod.


Jag med chokladsirap i fejset. Looking dramatic.

Anyway, det var faktiskt riktigt kul att spela in den filmen!
Själva filmen i sig handlade om mig och en kille som var tillsammans/gifta, och var väldigt lyckliga. När vi sedan är med om en bilolycka tillsammans, där jag dör, blir mannen så otroligt förkrossad att han blir deprimerad och tar livet av sig. Otroligt heart breaking!
Och Alberto som spelade mannen gjorde ett helt fantastiskt jobb - sååå duktig!
Vi var klara strax efter kl 14 på eftermiddagen, då det bar av hemåt för min del. För då var det nämligen dags för mig att flytta ut från det rummet jag bodde i, och in i min värdfamiljs gäststuga. Jag ska ju bara bo här tillfälligt, tills homestay hittat ett nytt ställe till mig.
Men tills dess duger det gott och väl. Det är nästan som en egen liten lägenhet, minus köket och badrummet. Måste springa ut på bakgården och tillbaka in i huset för att gå på toa. Det är väl det enda som är kasst med att bo här ute...
Efter filmningen och flyttningen var jag helt utmattad. Hade varit trött sedan jag vaknade den morgonen och framåt eftermiddagen blev det ju givetvis bara värre. Så jag bestämde mig för att beställa en pizza och bara glo på film (fick bli Taxi Driver, eftersom jag aldrig såg den i lördags).
Hade alltså en riktigt mysig söndagskväll.


Nog den minsta pizzan jag någonsin ätit, men god var den - och jäklar vad mätt jag blev!

På måndagen fick jag gå upp ganska tidigt igen. Det var nämligen dags för helgens andra och tredje filminspelning. Men även denna dag gick jag upp onödigt tidigt, för (som ni kan läsa i förra inlägget), slutade det med att jag fick vänta i typ 1 ½ timme innan min filmmaker kunde hämta upp mig. Men nog om det!
Väl framme på vår location, gick (nästan) allt väldigt smidigt och vi hade jättekul. Hela filmcrewet var superduktiga och jättetrevliga och roliga, så vi hade en riktigt bra dag tillsammans. De verkade även väldigt nöjda med skådespelarinsatserna, vilket ju kändes riktigt bra för min del! :)

I den första filmen fick jag spela en tjej i ett förhållande, där man får följa tjejens och killens förhållande, från första mötet, till första dejten, till det som är lite jobbigare i ett förhållande, så som bråkandet. Slutar med att de bråkar en massa och hon kastar förlovningsringen på honom och stormar ut. Allt detta ska nu göras till ett musikmontage till låten "Love" av John Lennon, och jag tror att det kommer bli riktigt bra!
JP (vår filmmaker) var riktigt professionell och visste verkligen vad han höll på med, så det ska bli superkul att få se resultatet!

I helgens tredje och sista film spelade jag en prostituerad som hatar sitt liv och det hon gör - hon gör det för att hon måste. En väldigt intressant och krävande roll, eftersom jag i princip skulle spela tom, vilket inte alltid är det lättaste. Men min filmmaker, Ed, var supernöjd med mig, så det var ju bra! :)
Denna filmen var också ett musikmontage, denna gången till låten "Roxanne" av The Police. Ed är också en riktigt duktig filmmaker, så även denna filmen ska givetvis bli väldigt intressant att få se!
Jag har sagt det förr och säger det igen: jag är verkligen imponerad över hur duktiga och professionella alla filmmakersen är! Men blir nästan lite stolt över dem! ;)


Och förresten! I söndags fick jag också uppleva första regndagen under dessa fyra veckor som jag nu varit här. Och det tvingades vi filma i...


(Not so) sunny California!

Nu ska jag gå och lägga mig - har en tidig och lååång skoldag imorgon!
Hoppas ni alla har det bra hemma i Sverige, eller var ni nu sitter nånstans och läser detta!

Miss you! :*