Har nu suttit och väntat i över en timme på att bli upphämtad av min ena filmmaker för dagen.
Tydligen så har hans filmcrew klantat till det en del: först var de försenade, sedan tog det sjukt lång tid för dem att hämta upp min motspelare och nu senast hade de tydligen kört vilse på väg till vår location (platsen för filminspelningen).
Hur svårt ska det vara egentligen?!
Jag har ju två filmningar att göra idag, så det hade varit skönt att få sätta igång med dem och bli klar, för ikväll hade jag verkligen behövt åka och handla, eftersom jag inte har någon mat...!
Men men, det är väl bara att fortsätta vänta och se glad ut!

Ikväll ska jag i alla fall försöka hinna uppdatera er om hur helgen och alla mina filminspelningar varit!
Tills dess får ni vänta med spänning! ;)

Hejsvej!

Om Filmmakersen på skolan skulle fått bestämma hur min helg skulle se ut, så skulle jag inte ha en enda ledig sekund. Jag skulle inte ens fått gå till skolan imorgon (lördag - ja, vi har lektioner på lördagar. Varje lördag. Men är lediga på måndagar istället. Har till slut vant mig vid detta, och gillar det faktiskt skarpt, skumt nog.).
Har fått så sjukt många filmerbjudanden de senaste dagarna att jag knappt har någon koll på vilka av projekten det är jag faktiskt ska jobba med!
Men det är riktigt kul! Det är ju bara roligt att de tycker man är duktig och uppskattar det man gör. Roligast är det ju när man får ett erbjudande från en filmmaker som man jobbat med tidigare. För då vet man ju att de faktiskt gillade ens jobb!
Denna helgen är det musikvideos som gäller för deras projekt.
Ska på måndag morgon spela en förälskad tjej i ett förhållande, där man får följa the ups and downs - alltså med- och motgångarna i ett förhållande - för att sedan på måndag eftermiddag spela en prostituerad. Intressant.
Här är det omväxling i beteende som gäller - big time!
Men det ska bli riktigt kul. Filmmakersen jag ska jobba med verkar verkligen kunna sin sak och verkar veta precis vad de vill ha. Och det gör ju mitt jobb så mycket roligare.
På söndag har jag också antingen ett eller två projekt på gång. Båda dessa hade egentligen satt upp sitt projekt tills på måndag, men de ska båda försöka ändra sin tid, så att de kan jobba med mig. De ville tydligen väldigt gärna jobba med mig. Riktigt kul att höra!

Har redan fått tacka nej till tre andra erbjudanden, eftersom jag redan hade tackat ja till de andras projekt. Men egentligen hade man ju velat vara med i alla projekten, för det är sjukt vad duktiga dessa filmmakers verkar vara! De har riktigt bra och roliga/intressanta/spännande idéer!
Men man måste få liiite ledig tid också, så att man känner sig utvilad inför skolan nästa vecka.

Nu ska jag glo lite på Taxi Driver innan läggdags. Orkar nog dock inte se hela, eftersom jag ska upp så tidigt imorgon (kl 06.50), men man kan ju alltid se klart den imorgon i så fall!

Och på tal om inget annat, så vill jag bara "påminna" er om att ni jättegärna får kommentera mina inlägg - det är bara roligt! Bara klicka på länken Kommentera längst ner till höger i varje inlägg (färgat i orange), så finner ni kommentarssidan till inlägget, och längst ner på den sidan kan ni skriva en rad eller två! :)

Puss så länge! :*

Har idag lagt märke till hur mycket jag verkligen avskyr när folk (läs: killar/män/gubbar) stirrar på en.
Och ännu mer när de visslar på en, ropar efter en (särskilt när de ropar till en med huvudet utstickandes genom bilrutan), tutar, eller gör andra typer av ljud efter en.
Och amerikanerna är fan värre än vad man kunde tro, när det gäller detta fenomen!

Hemma i lilla Helsingborg tyckte man ju givetvis också att detta var ett jobbigt fenomen och man tyckte det hände så ofta. Men jag säger bara en sak:
Det är ingenting i jämförelse mot hur det är i L.A.

Ibland saknar jag subtila, försiktiga Sverige...
Där man diskret tittar lite försiktigt på någon, för att man inte vill att personen i fråga ska märka något.
Till skillnad från i USA, där man i princip stirrar sig blind på en människa som råkar passera förbi eller oskyldigt sitta och vänta på bussen.

De av er som känner mig mycket väl vet att jag älskar fulsöta grejer/prylar/figurer. Verkligen älskar dem!
Det finns nog inget som underhåller mig så mycket som en riktigt ful figur.
Eller jo, det finns det förresten! Att namnge dessa fula figurer! Fula och riktigt töntiga namn då också, förstås.
Så ni kan ju då bara föreställa er hur otroligt lycklig jag blev idag, när jag upptäckte att jag fick en ful liten VS-hund när jag handlade på Victoria's Secret's (VS) Love pink-avdelning.

Jag presenterar för er:

Fred!

Okej. Jag tror jag utvecklar ett problem. Som egentligen, enligt mig inte är ett problem, men som allmänt räknas som ett. Låt mig förklara:

Som ni vet var jag och shoppade häromdagen. Köpte lite kläder och en massa (svenska) godsaker på IKEA. Efter det trodde jag att jag var nöjd. Men icke.
På min lilla shoppingrunda hade jag bestämt mig för att köpa en handväska (eftersom den jag tog med mig hit har gått sönder. Typ.) och ett par ballerinaskor. Köpte jag dessa två, hyfsat enkla, varor?
Nej, givetvis inte.
Så idag när jag slutat skolan - som till och med slutade tidigare än den egentligen skulle - bestämde jag mig för att återigen ta mig till köpcentrat och denna gång införskaffa de saker jag faktiskt behövde.
Men vad slutar det med?
Typ storshopping.
Men! Jag fick i alla fall tag på en handväska och ett par ballerinaskor - även om det var det allra sista jag köpte...
Fick också tag på en välbehövlig hederlig pyjamas (vilket jag nog faktiskt inte ägt under de senaste 7 åren?), eftersom jag bokstavligt talat nästan fryser ihjäl under nätterna. Vad tänker amerikaner egentligen - att vi inte behöver värme under natten?
Hur som helst, kunde sedan självklart inte hålla mig borta från Victoria's Secret och min nya favoritaffär Forever21. Det gick bara inte.
Fast jag försökte inte direkt heller...

Borde jag vara orolig?

Men så tänker jag istället efter på hur mycket jag faktiskt handlade för en så låg summa som ca 900 svenska kronor. Allt det jag köpte hade gått på minst det dubbla hemma i Sverige. Och jag är väldigt nöjd med alla mina inköp. Kommer utan tvekan använda allt!

Så jag tror att jag låter bli att oroa mig. Det är bara onödigt!

Toodles! :*





PS. Börjar tro att det är nåt fel på gravitationen här i USA/på andra sidan jorden. Trillade idag. Igen.
Och lyckades på kuppen i princip förstöra min finejeans. De är liksom inte lika fina längre, med en skrapfläck på knäet...
Får väl köpa ett par nya, i detta härliga, billiga shoppingland! ;)

Smidig som jag så ofta är, så missade jag att anmäla min ankomst till en screening (=filmvisning) av filmen Kalifornia samt Q&A (frågestund) med skådespelerskan Juliette Lewis, som ägde rum idag. Det sög lite att jag glömde bort att anmäla mig, eftersom jag gärna hade velat gå på detta och träffa Juliette Lewis, men vad kan man göra när man är sådär upptagen och glömsk på samma gång?
Så, min lediga dag spenderades såhär: shopping! :D
Åkte till Burbank Town Center - ett shoppingcenter ungefär 10 minuters bussfärd från mitt L.A.-hem. Antar väl att det är nästan i storlek med Väla Centrum utanför Helsingborg, fast uppsplittat på 3 våningar.


Shoppade lite på Urban Outfitters och American Eagle Outfitters

Efter en runda på köpcentrat tog jag en svängom in på IKEA som ligger där bredvid och kände mig som hemma för en liten stund. Kan inte sluta flina åt att alla möbler, prylar, etc. har de svenska namnen även här i USA! Som "Kusiner", till exempel. Undrar hur amerikanerna uttalar det...?
Gick inne på IKEA en stund, bara för den skumma känslan av att vara hemma samtidigt som man är så långt bort från hemma. Köpte en massa svenska "mat"varor och givetvis även en välkänd IKEA-glass! Som här kostade 1 dollar, men tyvärr inte var lika god som hemma...


IKEA!


"Hovås"! Försök uttala det, amerikaner!


"IKEA Choklad" inhandlades givetvis. Bara tanken av mitt lilla amerikanska chokladmissöde från häromdagen, får mig att rysa...


Inte så god som den borde vara... :(


Min svenska stolthet på bild! (Observera en redan uppäten Delicato-boll. Kunde inte hejda mig själv.)

Drog sedan inom mataffären på vägen hem för att snappa upp lite frukt och så. Kom nu hem för bara en liten stund sedan, och är väldigt nöjd med mina små inköp. Upptäckte även att jag fått ett paket hemifrån innehållandes lite hederligt svenskt lösgodis - wohoo! Tack mamma! ;)


Godiiiiis!

Nu ska jag nog bara chilla lite. Misstänker att det blir mat om en liten stund. Efter det kaaaanske jag ska på fest med min kompis Marta och en massa filmmakers, men det beror lite på var det är och när, med tanke på att jag åker buss överallt. Och som jag berättat för er är ju inte L.A.-bussarna de smidigaste som existerar.
Om jag inte drar på fest ska jag skriva en kort uppsats som ska lämnas in på onsdag, öva på mina monologer och slutligen kanske glo på nån film.
Blir en bra måndagkväll oavsett vad!

Ha det gött!


Ciao! :*

Haha, man tror ju att allt i USA ska var megabigkingsize. Jag menar, kolla in deras menyer på typ McDonald's eller whatever. Och allt annat de har här, för den delen. Allt är stort - mycket större än i Sverige.
Förutom en sak, upptäckte jag idag. Jag var sugen på choklad, och gick därför inom affären på väg hem från skolan för att köpa just detta. Grabbar en chokladkaka:




Observera "KING SIZE" i stora bokstäver.
Tittar man sedan lite närmare, så kan man se att det längst ner i högra hörnet står "(73g)".
73 gram?! Vadå King Size?! 73 gram är ju för fan ingenting!
Så tänker jag på hederliga, svenska Marabou's chokladkakor. 100-200 gram. Now we're talking! Dumma, futtiga 73 gramschoklad...!
Kan ju tilläga att chokladen dessutom smakade som en blandning mellan ostbågar, kräk och liiite lite choklad. Ingen hit! Mitt chokladsug kvarstår alltså!

Btw, glömde ju berätta en annan av mina nyheter! Det handlar faktiskt om ett ganksa stort framsteg för mig.
De av er som känner mig vet att jag kan vara ganska klumpig av mig. Ibland rent av väldigt klumpig.
Och att ha flyttat till andra sidan jorden löste uppenbarligen inte mitt problem - i alla fall inte det med gravitationen...
I torsdags, under våra filmningar på Universal Studios, ville den ena av mina regissörer att jag skulle springa runt ett hörn, eftersom jag jagades av en galen pistolman. Visst kan jag gör det, tänkte jag, inga problem! Lättare sagt än gjort, dock!
Jag kan ju först inflika att denna regissör hade tryckt på mig ett par motorcykelboots i storlek 48. dessa ville han att jag skulle springa omkring i. Visst, jag har väl kanske stora fötter, men inte så stora!
Hur som helst. Jag skulle alltså springa runt ett hörn. Och eftersom vi var på Western-delen av Universal, så innebär det också att jag först skulle springa upp på en liten "veranda" (ni vet, sådana de hade runt huset/byggde husen på i den gamla amerikanska Western) för att sedan kunna runda hörnet av huset. Så, under vår första rehearsal av scenen börjar jag springa (iförd mina nya, stora boots), lyfter ena foten för att komma upp på verandan, men på grund av de ovanligt stora fötterna jag hade för tillfället och som jag inte riktigt var van vid, lyfte jag inte mitt ben tillräckligt högt. Jag snubblade alltså. Jag flyger en bit fram (i vad som kändes som slow motion) på verandan, landar sedan och håller redan på att skratta ihjäl mig!
De andra i mitt crew (alla killar - gentlemannakillar) rusar fram till mig för att fråga hur det ick och för att hjälpa mig upp. Men jag klarade mig fint - fick en liten spink i handen, men det var inte mer med det!
Vart jag vill komma med min klumpiga lilla historia - det där framsteget jag pratade om - var att jag faktiskt tog det hela med ett stort lugn.
Jag trillade - so what, liksom?
Tidigare har jag alltid tyckt att det varit jättepinsamt att trilla eller göra bort mig på nåt annat sätt, men på något sätt så har L.A., eller snarare NYFA hjälpt mig bli av med detta! Kanske beror det på att jag verkligen har tagit åt mig av alla dessa "Var inte rädd för att göra bort dig"-råd.
Det känns i alla fall riktigt bra!
Låter kanske töntigt, men et är ett litet framsteg på min skådespelarbana.
 För om man vill bli skådespelare på riktigt, kan man faktiskt inte vara rädd för att göra bort dig.
Så numera kan jag stolt säga att jag gärna gör bort mig!


Men trots det säger jag tack och lov för att det bara var en rehearsal av scenen, så att det inte fångades på film. Det hade ändå varit lite för bra för att vara sant! ;)

Sitter hemma en fin fredagkväll som denna - vilket jag förmodligen kommer göra de flesta fredagarna framöver, eftersom vi tvunget ska ha lektioner på lördagar. Och då även givetvis tidiga lördagslektioner. Men det är lugnt, vi ser alla till att leva på lördagar (kvällar), söndagar och måndagar istället, när vi är lediga! ;)
En liten snabb uppdatering för idag:

- Fick idag veta att jag får ett manus skrivet för mig personligen. Filmmakern bestämde sig först för att han ville ha mig i sin film, och först nu efteråt håller han på att arbeta fram ett manus. Hur häftigt är inte det?

- Det är nog ganska officiellt nu att jag suger rätt så ordentligt på Meisner-tekniken. Kanske beror det på att jag inte förstår vitsen med meningslöst, ändlöst upprepande av vad ens motspelar har sagt? Ett jäkla skit är det, den enda tråkiga lektionen på skolan!

- Jag har idag framfört två av fyra monologer. Det kändes och gick väldigt bra! Ser fram emot att få öva mer på dem och så småningom spela in dem! :)

- På söndag har jag ett nytt filmprojekt att arbeta med. Det blir en skräckkomedi! Ska bli spännande att se hur det blir, men utifrån vad jag har fått veta från filmmakern låter det som en kul idé!

- Boendet verkar lösa sig lite halvt. Det verkar som att jag kan bo kvar hos den fmailjen jag bor hos nu, tills min homestay agency hittat ett nytt hem. Fast jag får då bo ute i deras "gäststuga"/förråd... :P

- Jag har typ förälskat mig i ett mexikanskt soft rock-band - hur oväntat är inte det?! Camila heter de, och de har sjukt fina röster, sjunger på spanska och är allmänt bra.

- Som ett reslutat av flera timmars väntande i solen under gårdagens filmning på Unviersal Studios, har jag nu fått min första "solbränna" - nämligen lite smått brända axlar. Dock är det den enda delen av min hud som blivit röd. Snyggt...!

- Jag är nu dödstrött. (Men det var väl ingen nyhet?) Och jag är glad att jag har en så underbar klass som jag har, annars hade nog långa dagar som dessa varit alldeles för jobbiga att ta sig igenom.



Jag kan ju säga att det märktes att vi alla var trötta idag! ;)


Världens bästa gäng!

Har precis tittat på "min" första film - alltså, den första filmen jag medverkat i här i L.A. Jag berättade bara om filminspelningen lite i förbifarten i ett av mina blogginlägg för knappt två veckor sedan. 
Filmen handlar om ett ungt par - en stum tjej och en väldigt glömsk kille. I filmen får vi följa tjejen när hon tidigt på morgonen går runt i huset och sätter upp små lappar till sin pojkvän. Dessa lappar är som små påminnelselappar och hälsningar till pojkvännen. Och vi får följa honom när han ser dessa lappar. I slutet får vi se henne när hon väcker honom och säger "jag älskar dig" på teckenspråk och sedan går till skolan, medan han somnar om, först ovetandes om de små lapparna som väntar honom.
Resultatet blev riktigt bra - en jättesöt kortfilm! Brian (regissören) berättade även för mig alldeles nyss att hans lärare hade tyckt att den var jättebra och tyckt att Brian skulle skicka in den till en kortfilmsfestival som kommer upp snart. Riktigt spännande! Hade ju varit superkul om filmen visades på en festival!

Men, nu ska jag gå och lägga mig, så att jag är redo för min första monolog imorgon!
Wish me luck!

Caio! :*

Okej, jag vet att jag är lite småkass på att uppdatera den här bloggen - eller ja, kanske inte bara småkass utan väldigt kass!
Sanningen är att jag inte alltid har tid eller orken till att skriva. Just nu är det väl mest orken som inte finns där. Känner mig ganska trött och utmattad mest hela tiden, men det känns som att det börjar bli bättre - med undantag för idag. Sov inte så bra inatt av någon anledning. Men vid närmare eftertanke har jag inte sovit särskilt gott någon natt, faktiskt... Beror väl dels på att min säng är hård som sten, men mest beror det nog på att en väldigt speciell person fattas bredvid mig. 
Men jetlagen är nog på väg bort iaf, vilket ju är bra! :)
Min hemlängtan finns däremot fortfarande kvar, och den är väl i princip lika intensiv som den varit tidigare. Hela anpassningen till livet i L.A. verkar gå ganska långsamt för mig. Men det kanske bara känns som att den gör det, för att det känns som att jag har varit här längre än 2 ½ veckor. Det har ju egentligen inte gått så lång tid sen jag lämnade Sverige!
Så saker och ting går sakta men hyfsat säkert fram, här borta på andra sidan jorden. Skolan går jättebra och jag har verkligen superkul. Min klass är helt underbar - definitivt den bästa klassen jag haft genom alla år i skolan. Och detta kan jag säga trots att vi bara gått tillsammans i två veckor. Det säger väl ganska mycket om vilken klass vi är, eller hur? Tycker jättemycket om alla och vi känns verkligen som en liten familj.
Jag menar, vi är ju alla där av samma anledning och vi strävar mot samma mål, så vi har ju en hel del gemensamt. Skulle inte vilja byta ut någon, för vi alla kompletterar varandra och tillför sååå mycket till varandras utbildning.

Så för att ge er en liten "just nu"-uppdatering, så kan jag berätta att jag har en jäkla massa monologer att lära mig utantill. Närmare bestämt 5 stycken (och alla måste vara olika). Visserligen ska de bara vara ca 1-2 minuter långa, men med tanke på att vi har flera stycken, så tar det lite längre tid att pränta in dem i huvudet.
Och ovanpå det måste vi också plugga in en 3 minuter lång scen med en partner - eller ja, jag måste lära mig två scener (till skillnad från de andra som har en), eftersom min lärare tyckte att jag passade tillsammans med två olika scenpartners.
Jag har egentligen ingenting emot det, eftersom det innebär mer träning och feedback för min del, men man blir ändå lite småstressad när det handlar om så mycket som ska läras utantill (eller off-book, som det kallas på filmspråk). Men det fixar jag såklart! ;)
Utöver mina "bekymmer" (som egentligen inte är bekymmer) i skolan, så har jag från och med igår fått riktiga bekymmer vad gäller mitt boende.
Tydligen har den kvinnan som jag skulle bo hos från och med den 31 januari ställt in mitt boende på grund av att den student hon har hos sig nu inte har hittat nåt nytt ställe att bo på. Och eftersom den familjen jag bor hos nu ska ha barn snart och behöver "mitt" rum, så kan jag inte bo kvar här.
Min homestay agency ska givetvis försöka hitta ett nytt boende till mig, men för tillfället har jag inget boende efter den 30 januari...
Som tur är, så har jag träffat en massa underbara människor här i L.A. som erbjuder mig hjälp ifall det inte löser sig med homestay. Och det känns verkligen jättebra, att veta att de finns där för mig om jag behöver deras hjälp. Men det är ju så det funkar i en familj, eller hur? ;)
Fast, truth to be told, så knäckte det här med boendet mig en del igår kväll. Vet inte hur länge jag bölade!
Jag blev bara så trött på att saker och ting inte bara kan gå som planerat eller som det är tänkt att de ska. För under hela min resa hit (alltså från dess att jag bestämde mig för att ansöka till skolan) har där varit något som strulat. Och jovisst, det har ju alltid löst sig till slut, men varför kan det inte bara gå lätt till nån gång?
Så det knäckte mig. För just nu antar jag väl att jag befinner mig i ett lite extra sårbart tillstånd, borta från alla där hemma och ensam ute i den stora världen, struggling to get along.
Men när det ordnar sig är jag säkert på att det ordnar sig till det bättre!

En sista, lite trevligare uppdatering är att jag har fundera en massa på att börja skriva igen. Som vissa av er kanske känner till älskar jag att skriva och jag brukade skriva riktigt mycket. Men nu var det ett bra tag sedan sist, eftersom NYFA har tagit upp den mesta ev min tid det senaste året. Men jag har börjat fundera på att skriva ett filmmanus faktiskt - jag antar att det beror på alla filminfluenser från NYFA. Fast vi får se vad det blir, jag dividerar lite fram och tillbaka med mig själv ifall det ska bli en novell eller ett manus.
Vem vet, kanske blir det både och! :)

Och just nu sitter jag och käkar världens äckligaste geléfiskar för 99 cent, och ska försöka ta mig i kragen vad gäller de där monologerna.
That's it for now!

Simma lugnt!

Har varit i skolan sex dagar den här veckan, måndag-lördag. Och även om det inte har märkts, för att vi hela tiden gör nya saker och saker som vi älskar att göra, så tar det ändå ut sin rätt på kroppen och sinnet.
Så idag har jag varit helt lost och inte gjort ett skit. Jag har pratat en stund med familjen där hemma och låååång stund med min fina pojkvän. Det har varit riktigt skönt. Saknar dem till döds!
Igår var annars en riktigt bra dag. Vi filmade på Universal Studios back lot tillsammans med de nya filmmaker-studenterna, vilket var helt sjukt roligt!

 
Filminspelning på Universal Studios

Jag och en annan tjej fick spela drogpåverkade tjejer i ett gathörn, som sedan blev förbannade för att deras dealer gav dem falska droger (istället var det salt). Det slutade med att jag slog ner min kompis med en bräda och delade pengar med dealern. Sjuk historia, men kul att spela! ;)


Dagen bästa filmteam (eller iaf nästan hela)

Efter filmningen, som varade mellan kl 10 och 16, drog jag hem för att fixa med lite grejer, käka och sedan göra vid mig för fest.
När jag var helt klar (dvs. färdigsminkad och färdigklädd och allt det där), bestämde jag mig för att käka en yoghurt. Det skulle jag dock inte ha gjort. För det slutade med att jag fick yoghurt över hela mig själv och min fina outfit, över väggen och hela datorn. Trtos att det var liiite irriterande, fanns det ju inte så mycket att göra, så jag skrattade. Gapskrattade!
Kom lite senare till festen än vad jag hade tänkt, efter noggrant övervägande av ny outfit. Men det gjorde inte så mycket, för jag var definitivt inte den sista att anlända.
Hade sedan superkul hela kvällen lång, på en riktigt typiskt amerikansk studentfest.
Kom hem, lade mig ner i sängen och sov. Dock inte så gott, för jag drömde om spindlar...


På festhumör! :D

Igår (onsdag) hade vi riktigt kul i skolan! Vi hade tre lektioner, mellan kl 13 och 21.30, vilket var ganska tufft, men under själva lektionerna märktes det inte av - det var först när vi kom ut i korridorerna som man lade märke till hur trötta vi alla egentligen var.
Vi hade lektionerna "Acting Technique" (som jag bara äääälskar!), "Acting for film I" och "Comedy & Improvisation". Jag ska vara ärlig och säga att jag halvt fasade inför "Comedy & Improv", för jag har gjort en del improvisationsövningar tidigare och det är inte riktigt mitt element. Det är faktiskt riktigt svårt!
Men det hela gick jättebra, vi hade skoj tillsammans och skrattade och skrek och hade oss. Helt underbart!
Egentligen så lekte vi mest, och jag tror läraren hade lagt upp det så med flit, för att göra det hela lite lättare att hantera. Så att vi inte skulle ta det så allvarligt, helt enkelt. Och jag tycker att han gjorde ett riktigt bra jobb, för jag hade superkul!
Men sedan var det rätt så skönt att komma hem. Fick till och med skjuts hem av en av regissörstudenterna på skolan, som bor på samma ställe som mig, så det var skönt att slippa vänta på bussen. Tog det sen bara lugnt på kvällen, med tanke på min sena hemkomst (ca. kl 22.15)

Idag har vi bara haft en lektion, mellan 9.30 och 12. Det var "Speech", vilket jag tyckte var väldigt intressant och givande. Basically, så ska dessa lektionerna få oss att prata korrekt/proper amerikansk engelska - alltså utan några dialekter/accenter. Vi får lära oss hur man uttalar allting korrekt och varför man gör det, och samtidigt får vi lära oss mycket om hur man värmer upp sin röst, så att man inte förstör den. Den, tillsammans med vår kropp, är ju trots allt vårt instrument i vår karriär.
Efter skolan fick jag en lång och mysig skype-stund med min älskling, då vi diskuterade lite om när han ska komma och besöka mig i slutet av april-början av maj. Därefter drog jag till Ralph's igen för lite matinhandling. Den här gången gick det faktiskt mycket bättre än sist - inget zombie-mode i alla fall!
Sen har jag spenderat resten av eftermiddagen/kvällen med att plugga. Och med plugga menar jag att titta på en av mina favoritfilmer samt läsa filmmanuset till en annan av mina favoritfilmer.

It's a wonderful life, eller hur? ;)

Har lagt märke till följande, vad gäller L.A.:

- Det är helt otroligt vad stora bilar vissa männsikor kör omkring med här. Rena monsterna! Faktiskt, så är det lite löjligt...

- Bussarna i den här staden kör väldigt ofta förbi hållplatserna, trots att någon ryckt i linan (istället för att trycka på stoppknappen som vi gör hemma i Sverige). Och då menar jag OFTA. Typ ett par gånger per busstur. Det har hänt mig själv fyra gånger, på bara lite mer än en veckas bussåkande.

- Folk använder nästan alltid kontanter, och aldrig kort. Hemma är jag van vid att nästan aldrig ha kontanter, men här är det det ända jag kör med.

- Vädret (iaf vid den här årstiden) är otroligt opålitligt. Ena dagen är det kallt (runt 12 grader) och mulet, medan andra dagen är det superstrålande sol och 24 grader varmt (som det är idag!).

- Den här staden gör mig ständigt hungrig, verkar det som. Och jag dricker en massa, så det beror ju inte på det. Så varför är jag hungrig hela tiden?!

Kan inte bli av med tröttheten, och det driver mig till vansinne!
Var borta på Ralph's alldeles nyss (en mataffär) för att handla lite mellanmålsgrejer och frukt och sånt, och bara den lilla trippen förvandlade mig till värsta zombien!
Har hört att jetlag kan hålla i sig i runt två veckor, så jag antar att jag har fått en släng av det - och det suger!
Men, nu har jag åtminstone en anledning till att inte göra någonting mer idag, utan jag ska bara kolla på Black Swan och ta det superlugnt.
Och bara så att ni vet, så har Black Swan inte kommit till Sverige än och har nästan precis börjat gå här, men jag kan titta på den här hemifrån min dator, utan att behöva betala för att se den på bio.
Vet ni varför?
(Och nej, jag har inte varit så olaglig att jag har laddat ner den.)
För att jag har fått tillgång till filmens screener! :D
Och nu undrar ni säkert "Vad fanken är en screener?".
Jo, en screener är något som filmfolket som "tillhör" filmen själva skickar ut till medlemmar av S.A.G (Screen Actors Guild, skådespelarnas fackförbund) för att göra reklam för sin film och för att försöka få S.A.G's medlemmar att rösta på filmen inom dess nomineringar till Screen Actors Guild Awards 2011!
Givetvis är jag inte medlem i S.A.G, men kvinnan jag bor hos, Tanya, har en morbror som tydligen är en ganska känd skådis (och givetvis medlem i S.A.G), och han har nu delat med sig av denna film till Tanya, som nu har delat med sig av den till mig! :)
Dock är jag strängt förbjuden från att ta med mig filmen utanför husets väggar. Men det gör ju inte mig nåt, så länge jag får se den gratis så är jag nöjd! ;)
Så nu ska jag njuta av lite middag (är vrååålhungrig!) och sedan njuta av denna film, som ska vara alldeles fantastiskt bra!

Vi hörs och hörs!
Ciao! :*

Det här är verkligen Crazy L.A.! Jag har börjat vänja mig så smått vid att det här stället inte alls, på något sätt, är som Helsingborg eller Sverige. Trots att jag bara varit här en vecka nu, så känns det som att jag har varit här mycket längre! Missförstå mig inte, jag har hur kul som helst och jag har träffat många riktigt bra människor, det känns bara som att jag har varit här i flera månader. Vilket kanske i och för sig är bra?
Helgen har varit crazy, den med. Vi hade lektion i lördags (vilket vi tydligen kommer att ha varje lördag den här terminen), så fredagen fick bli lugn. Men det gjorde inte så mycket, för då kunde jag fixa med sånt jag inte hunnit med tidigare och så kunde jag sova en hel del! :D
Sedan i lördags kväll hamnade jag och några av mina nyfunna vänner hos en vän till en vän, och festade loss en del i hennes lägenhet. Vi hade apkul! Och det allra bästa på hela kvällen var nog när en av killarna på festen (som råkade vara gay) började flirta med två av mina killkompisar, som nog är några av de mest macho killar jag träffat (eller de försöker i alla fall var det... ;P). Det var inte så uppskattat från deras del, kan jag ju berätta. Men vi hade kul för det, och fortsatte att tramsa precis som vi gjort hittills!
Oh, givetvis måste jag ju också berätta att jag medverkade i mitt allra första filmprojekt i lördags, vilket verkligen var en upplevelse. Det var riktigt kul att få se hur allting funkar när man är på ett set och det var superroligt att få spela i min första "officiella" film, även om det var en väldigt enkel och stum roll. Jag ser definitivt fram emot att få uppleva det fler gånger! :)
Hur som helst, igår (söndag) hade gänget bestämt träff igen, och denna gång hade vi ställt in siktet på Cheesecake Factory. Snacka om att jag hade sett framemot detta! Och mina förväntningar möttes mer än väl upp av den mest ljuvliga, underbara himmelrikscheesecaken jag någonsin smakat! Det var helt fantastiskt gott!
Efter Cheesecake Factory bestämde vi oss för att gå på bio, och detta ville vi göra på City Walk, som är en typ av gågata/shoppinggata/underhållningsgata på Universal Studios. Det var första gången jag var där, och jag måste säga att det var riktigt mysigt! Det slutade med att vi struntade i bion och fortsatte att vandra längs City Walk, för att sedan hamna i en bowlinghall, där vi spenderade resten av kvällen. Det var helt sjukt kul, trots att jag (självklart) förlorade...!
Kom hem runt halv tolv-tolv på natten, och skulle idag gå upp kl 7, så det var ju inte så jättelyckat, med tanke på att jag sedan inte kunde somna förrän runt tre-tiden... Men det gör inte så mycket - sömn kan man alltid ta igen! :)


Marilyn Monroe på City Walk, gjord av enbart Jelly Beans! *nomnom* :D


Bubba Gump Shrimp Co.! :D
(från Forrest Gump, som jag hoppas att ni alla vet...)


Det blev även lite hattprovning...


... Och häftiga-glasögon-provning på City Walk!

Idag (måndag) har det varit relativt lugnt. Vi hade bara en lektion i morse (fast lektionerna är i och för sig 2 ½ timme långa, så det varar ju ett tag, trots att det bara är en), som var lugn och otroligt lärorik. Vi hade text analysis, vilket helt enkelt innebär att vi ska lära oss hur man tolkar texter (dvs. manus) och hur man tolkar de karaktärer som finns i texten, utifrån vad texten berättar för oss. Superintressant! Särskilt för mig som även älskar att skriva :)
Efter det grabbade jag lite lunch, åkte hem och lämnade skolväskan och fixade lite smått, och drog sedan iväg igen för att skaffa ett amerikanskt telefonnummer/kontantkort. Väl framme vid T-Mobile (mobilaffären), så upptäckte jag att den låg precis bredvid ett stort köpcentrum, vilket jag givetvis var tvungen att undersöka. Det hela slutade som väntat i lite shopping, bland annat från Victoria's Secret (som utan tvekan kommar att besökas och handlas i igen). Good Monday!
Så, there you have it, en liten helguppdatering! Och jag vet, det är lite glest mellan inläggen, och jag ska försöka bli bättre på det. Men jag måste helt enkelt få tid till det först! ;)

Ciao! :*

The greatest day so far!
Jag ska vara ärlig och säga att de första två dagarna här i L.A. var inte lätta! Jag har känt mig ensam trots att jag haft en massa människor omkring mig, och jag har längtat hem något så otroligt mycket!
Men idag har jag haft det riktigt, riktigt bra!
I "morse" (kl 12.30) mötte jag en kille från klassen (en ganska seg tysk/italienare) för att vi skulle öva på en kort scen tillsammans, som vi fått i uppdrag som ett s.k. screen test. Det innebär att man visar upp en kort scen för en lite panel med domare. Och dessa "domare" var då några personer som jobbar på NYFA, däribland några av våra framtida lärare. Syftet med vårt screen test (som givetvis alla elever hade) var att se vilken nivå vi alla låg på i vårt skådespelande. Därefter skulle de dela in oss i grupper/klasser som vi ska vara i under resten av terminen. Med detta screen test kan vi senare, längre fram, även se hur väl vi har utvecklats i vårt skådespelande, vilket ju är rätt så spännande :)
Screen testet var kl 13, och senare under dagen - närmare bestämt kl 17 - skulle vi få våra foton tagna, dvs. våra head shots.
Så mellan det att screen testen var klara och vår fotografering, hade vi ingenting att göra. Det fanns alltså tre timmar att ta dö på. Vi var några sycken som inte ville åka hem under tiden, så vi bestämde oss för att hitta på nåt tillsammans. Det slutade med att vi var sju stycken, nästan alla från olika länder (här är sjuuukt många internationella studenter), som hamnade på en restaurang tillsammans, närmare bestämt ett ställe kallat "The Smoke House". Vi beställde alla in lunch efter ett långt övervägande av menyn, och vi hade riktigt kul tillsammans! Vi skrattade nästan non-stop samtidigt som vi ändå pratade om lite allvarligare grejer, som typ vad vi vill ha ut av vår tid på NYFA. Det var riktigt trevligt, och man lärde verklgien känna dessa sex andra personer mycket närmare. De tre timmarna som vi trodde skulle bli så långa, flög verkligen förbi, och plötsligt var det dags att bli fotograferad (vilket också var ganska kul). Så nu finns jag på skolans lilla network, för alla filmmaking-studenter att kolla in mig och bestämma sig för om de vill ha mig i sina filmer eller inte.
På tal om det, så kan jag avslöja att jag kanske får vara med i ett filmprojekt redan till helgen! En kille som pluggar filmmaking och som bor hos samma familj som jag gör frågade mig om jag ville vara med i hans projekt, och självklart ville jag det, förutsatt att jag inte har någon föreläsning under den tiden. Så vi får väl se hur helgen kommer att spenderas!
Spännande spännande!

Men nu ska nog gå och lägga mig och försöka bli av med ytterligare lite jetlag - tydligen kan det ta upp till 2 veckor för att bli av med den...
Men vi hörs och hörs, för syns lär vi väl inte göra! ;)

Peace out!


 
Och har här vi alltså middagsgänget i ett ganska desperat försök att posa snyggt

Så igår hade jag alltså min allra första skoldag på NYFA. Det var spännande och nytt, och så sjukt mycket nya saker att ta in: nya människor, nya intryck, ny information, nytt ställe... Jag kan lova er att mitt huvud var riktigt trött när jag lade huvudet på kudden igår kväll.
Dagen började med att jag kom dit för registrering runt kl 10. Där fick jag fylla i en massa papper och skriva under lite avtal och regler och sådant krafs. Det tog ett tag att läsa igenom alla typ 20 sidor, om man säger så.
Vid registreringen fick jag också en fin NYFA-väska, en NYFA-tshirt och en NYFA-sweatshirt, som jag alla ska bära stolt!
Efter registreringen var jag ledig fram till 13.30, när jag skulle ha s.k. orientation (som jag inte kan översätta till svenska). Under tiden käkade jag lunch och strosade runt lite på skolan och lite sånt. Det var lite allmänt segt, faktiskt, att behöva vänta så länge. Men slutligen kom jag till orientation, där vi fick en maaaaassa information om skolan och allt vi behövde veta. Och jag kan ärligt säga att jag nog inte kommer ihåg ett ord av vad som sades, för det var bara sååå mycket info! Utöver all information fick vi även presentera oss för de andra skådespelarstudenterna som började, både de som ska läsa ett år och de som ska läsa två år. Det var alltså en massa nya intryck, men det var kul.

Senare fick vi åka ut på Universal Studios back lot, där alla kostymer, props och en massa kulisser förvaras. Dock åkte vi inte ut för att titta på dessa grejer (vilket ju hade varit kul att göra), utan vi åkte ut dit för att komma till huvudkontoret, där vi skulle fotas till våra Univarsal Studios-ID-brickor. Spännande! Dessa ID-brickor innebär att vi får komma in i princip överallt på Universal Studios och dessutom få en massa häftiga rabatter överallt, bara för att vi tillhör Universal! Superhäftigt! :D Man känner ju sig nästan lite viktig nu! ;)
Efter fotograferingen hade vi en föreläsning om "safety on set", alltså typ "säkerhet under filmning". Det var rätt intressant, för det visade ju sig att där är sjukt mycket saker man måste tänka på när man är på set och ska filma eller bli filmad.
Efter säkerhetsföreläsningen hade vi världens kortaste föreläsning om post production (som jag inte heller kan översätta till svenska), och därefter var vi good to go. Vid det här laget var mitt huvud fullproppat av information och namn, så det var faktiskt riktigt skönt att få komma hem och varva ner.
Men det var en bra och spännande första dag!

Så vi forsätter väl min lilla historia!
Första dagen (den 4 januari) i Los Angeles var jag ledig, vilket var rätt så skönt, för då kunde jag förbereda mig själv mentalt på vad som skulle komma. Jag passade på att skaffa ett busskort (som mannen i min väldigt snälla värdfamilj hjälpte mig att införskaffa, genom att skjutsa mig till två olika affärer) och jag passade även på att provåka bussen till skolan, så att jag visste hur allt funkade och hur jag skulle ta mig dit dagen därpå. Kan ju tillägga att bussarna här inte riktigt är som bussarna där hemma. För det första så är det typ ingen som åker buss i L.A. För det andra så går de ca. en gång var 50:e minut. För det tredje så hittade jag inte stoppknappen när jag skulle av. Det visade sig att man skulle dra i ett snöre som satt längs med fönsterrutan... Riktigt skumt!
Men jag klarade mig finfint!
Plötsligt, ute på min lilla sightseeing där jag inte fick sett så mycket egentligen, blev jag lite hungrig. Lämpligt nog fann jag då en Taco Bell runt hörnet. Så jag gick in och beställde en liten kycklingtaco. Och jag kan lova er att den var liten:


Tydligen så innehöll denna lilla sak 200 kalorier. Men sånt där kan ju inte jag, så jag har ingen aning om det är mycket eller lite...

Efter min lilla matstund var jag alldeles för trött och jetlagad för att fortsätta min upptäcktsfärd, så jag drog mig tillbaka mot busshållsplatsen. Där fick jag vänta ca. 40 minuter på den jädrans bussen! Men efter många om och men kom jag hem igen, där jag fick lite middag i form av amerikansk pizza: helt ok, men definitivt inte lika god som svensk! ;)
Efter middagen blev det lite datortid och skype-tid med mamma innan jag siktade in mig på sängen. Det är helt otroligt vad trött man blir av att resa över tidszonerna!


By the way, så här ser den ena väggen ut i mitt rum. Ett riktigt girl's room! Spana in den fina princess-kudden till höger också ;)

Okej, jag förstår att ni alla håller på att dö av nyfikenhet över vad som hänt, hur mitt nya liv går och hur de första dagarna i skolan varit!
Sitter just nu och avnjuter lite hederligt svenskt lösgodis, ur en påse som jag aldrig vill se bottnen på, fast det kommer nog inte dröja alltför länge, tyvärr... Vet inte hur jag ska klara mig utan det sen!
Men hur som helst! Idag har jag haft min andra dag på skolan och den har varit super! Fast jag antar väl att jag ska börja från början:

I måndags var det wake-up-time kl 7, för att fixa med det sista innan avresan från hemmet kl 8.30. Med mig i bilen ner till Kastrup fanns hela familjen (mamma, brorsan, syrran) och min älskling. Det var riktigt skönt att ha alla där med mig, och få spendera den sista lilla stunden med dem innan jag skulle lämna dem. Väl framme vid Kastrup gällde incheckning av väskan, som lyckades vara 2 kilo för tung, trots en stooor avtömning innan avresan hemifrån. Så det var ju bara att se nöjd ut och betala för det lilla kalaset. Jag spenderade sedan lite mer tid med familjen, och stressade en hel del inombords över att jag skulle lämna alla. Vid säkerhetskontrollen fick jag sedan säga hejdå till dem för sista gången, och jag kan lova er att det bölades! Inte ett enda öga där var torrt!
Därefter gick allting superbra på resan. Jag flög ner till München, för att byta plan. Alla kontroller och allting gick jättebra, och som tur var vägde de aldrig mitt handbagage (som givetvis också var alldeles för tungt). På planet till Los Angeles fick jag en plats ute vid gången, vilket kändes skönt, för då behövde man inte känna sig så instängd bland en massa okända människor. Dock var denna plats tyvärr även placerad alldeles intill toaletten, vilket resulterade i att jag inte kunde sova mer än typ 10 minuter på min 12,5 timmar långa flygresa, på grunda avv alla nödiga passagerare. Det sög ju liiite, om man säger så. Men som tur var hade jag min egna lilla TV-skärm på sätet framför mig, där jag kunde välja och vraka bland en massa nya filmer - lovely!

När vi till slut, efter de långsammaste timmarna i mitt liv, anlände till Los Angeles, fick vi vänta ungefär en halvtimme inne på planet, för att kunna parkera. Tydligen var där "mycket trafik" (no kidding!). Efter att vi fått tillåtelse att parkera och sedan kunde lämna flyplanet, väntade pass- och tullkontroller för oss alla. Vid det här laget hade jag varit vaken i nästan ett dygn och ville inget hellre än att sova.
Och vad händer då?
Jo, självklart landar vi samtidigt som ett megaplan från Sydkorea.
Så hur länge fick jag stå i kön till kontrollen?
En och en halv jäkla timmar!
För nejdå, det räckte ju inte med att visa sitt pass - vi hade ju anlänt till USA, så det tog ju nästan 10 minuter för varje person när man väl kommit fram till kontrollen... Underbart!
Vid det tillfället ville jag faktiskt bara lägga mig ner och dö eller nåt. Jag var så trött att jag hade kunnat böla enbart på grund av tröttheten.
När jag lyckades komma ur den långa väntan, grabbade jag min aptunga väska och satte fart mot upphämtningszonen. Här skulle jag bli upphämtad av en van som skulle köra mig till mitt nya hem. Men när jag kom fram till kvinnan som hade hand om bilarna, fanns tydligen inte min bokning med. Som tur var kunde jag åka med ändå, fast jag fick då vänta en liten stund extra (ca. 40 minuter). När bilen anlände var jag i princip så lycklig som en människa kan bli! Fast då visade det ju sig att jag var den som skulle bli avsläppt sist av de människorna som fanns i bilen... Så runt kl. 23.10 lokal tid, anlände jag till mitt nya hem (och jag hade anlänt till flygplatsen kl 18.50!), dödstrött och därför lite smågrinig. Men det var bara till att shape up, för nu var det ju dags att möta min värdfamilj för första gången! Som tur var, var de jättetrevliga och välkomnande och också väldigt förstående. Så de visade mig runt i huset och sedan däckade jag inne i mitt nya rum i min nya (stenhårda) säng, efter 26 vakna timmar. Helt underbart!


Den här lilla sötisen fick vara med mig under heeela flygresan! Min underbara Barbaskön!

... bloggat idag, men nu är jag alldeles för trött för det.
Imorgon finns det kanske lite mer energi i mig,
och då ska jag berätta aaaaallt för er!

See you later alligator!