Oh boy, do I have a lot to tell you!
Som alltid. Men aldrig räcker tiden till!
Jag flyttade igår (igen). Det var lite sorgligt, för jag trivdes verkligen sjukt bra hos den förra familjen. Kvinnan jag bodde hos och hennes sambo var helt underbara och fantastiska människor och de hade en supergo' hund och en supergullig katt. Jag kände mig otroligt välkommen, nästan som en del av familjen. Så det var supertråkigt att behöva åka därifrån. Men återigen var det min klantiga homestay agency's fel att jag tvingades flytta. För de hade ju givetvis inte sagt till henne att jag tänkte stanna längre än en månad, så hon hade redan sagt till en annan student att hon kunde flytta in. Typiskt.
Men i lördags hade vi vår "sista måltid" ihop, eftersom de inte skulle vara hemma till middagen på söndagen. Så vi gick och åt på en supertrevlig och mysig grekisk restaurang i lördags och hade en riktigt rolig kväll!
Vi åt underbart god mat och dansade runt i restaurangen med servitörerna och de andra matgästerna. Det var riktigt kul!
Och tidigare på dagen tog C (min "värdmamma") med mig till Olvera Street, som är L.A.'s första mexikanska gata, eller vad man kan kalla det. Det var i alla fall dit de första mexikanerna kom när de åkte hit. Och så gick vi runt lite i Chinatown också. Supermysigt!
På söndagen hade jag sedan skola, som vanligt, och så skötte jag allt packande. Men jag ville verkligen inte packa för jag ville ju verkligen inte åka därifrån.
Men det finns ju inte så mycket man kan göra åt saken...



Olvera Street.

Så igår flyttade jag alltså in hos en ny värdfamilj. Denna gången var det en äldre kvinna på 76 och hennes sambo, som jag ska bo hos denna sista månaden. De verkar supergulliga, så det ska nog gå bra. Och jag ska fortsätta promenera med min förra "värdmamma" och hennes hund, så det kommer bli bra :)
På tal om det, så har jag alltså bara en månad kvar i skolan. En enda månad. Det är lite sjukt. Tiden har gått så fort! Och särskilt denna senaste månaden, faktiskt.
Och imorgon om fyra veckor, exakt, kommer min älskling hit! Det ska bli sååå mysigt! Kan knappt fatta att vi faktiskt varit ifrån varandra i fyra månader när han kommer hit. Det har varit riktigt tufft. Men vi har ändå klarat det galant. Och det känns så fantastiskt bra!
Så. En månad kvar. Det känns som att jag har så mycket kvar att göra!
Jag har ju knappt hunnit med någon sightseeing! Men sedan beror det väl lite på att mina vänner här faktiskt är riktigt tråkiga när det kommer till sådant.
Flera gånger har vi bestämt saker som vi ska göra, men i sista stunden ångrar de sig alltid för att de är "så trötta" eller "inte orkar". Men det är ju löjligt! Vi är i Los Angeles, och här finns ju mängder med saker att göra!
Jag antar att jag får göra det mesta av min sightseeing när mitt hjärta kommer hit och semestrar med mig. Men det har jag väl egentligen inte så mycket emot, för det kan ju bli riktigt mysigt! :)
Och efter vår härliga, välbehövliga semester ska jag äntligen få komma hem igen! Längar faktiskt riktigt mycket efter Sverige! Särskilt nu, när jag har fått höra om våren som är på intåg med stora steg. Älskar verkligen våren! Och det blir ju inte så mycket vår här, för här går vädret från en extreme till en annan. Men igår började det i alla fall bli lite varmare. Hela förra veckan regnade det ju. Inte så roligt.
Men nu är det sagt att sommaren ska börja komma, och enligt väderleksrapportet så ska det bli runt 30 grader på torsdag. Det låter ju inte helt fel! Särskilt inte med tanke på att det nya huset jag flyttat till har pool! ;)

Men men, nu är det dags, för den här tröttern att gå och sova - har en tiiiidig dag imorgon!
Jag lovar verkligen att jag ska försöka uppdater mer, om det så bara är korta uppdates.
Ha det så gott så länge, och "gotta" er lite i den svenska vårsolen för mig med! ;)

Later lovers!

Förra lördagen var en galen dag. Galet rolig!
Den började lite segt, för att jag var så sjukt trött. Men vi hade en megachill dag i skolan och gjorde egentligen inte så mycket, så det var nästan som att jag fick lite tid att vila upp mig.
Efter skolan drog jag hem, vilade ett tag till och käkade och gjorde mig redo för fest!
Vi skulle ha en Saint Patrick's Day Party i förtid, eftersom St. Patty's kom senare, mitt i veckan.
Så jag gjorde mig som sagt redo, och tog på min fina gröna klänning (St. Patty's är ju all about green).
Sen åkte jag hem till M och mötte henne och C där. Vi satt och snackade en stund och så, innan vi gick till festen.
Notera att vi gick till festen. Och jag hade nya klackar på mig.
Ingen bra kombo...
Resulterade i att jag fick blåsor över hela fötterna och därför inte kunde ha på mig skorna på festen.
Vilket totalt waste!
Men aaanyway. Festen var sjukt awesome! Alla hade jättekul och snackade, tramsade, dansade, åt cupcakes och drack och hade helt enkelt en supergo' kväll. Ingen blev för full och ingen blev jobbig - allting var verkligen helt perfekt!
Och jag måste ju säga att det är sällan det händer - vare sig det är hemma i Sverige eller här i USA.
Så det var helt klart en hellyckad lördag!
Super Saturday!


Jag och C - crazy as always!


En liten bråkdel av det galna festgänget! Underbara människor!

När vi sedan gick över till söndag blev det genast sämre.
När jag vaknade upp var allt hyfsat lugnt, förutom att jag insåg att tiden här hade flyttats fram en timme under natten, och att jag därför skulle komma försent till skolan.
Crap!
Men det fanns ju inte så mycket jag kunde göra, mer än att säga till läraren att jag skulle bli en timme sen.
Så jag gick och gjorde mig i ordning: duschade, åt frukost och så vidare. Jag kände att jag mådde lite illa och så, och kallsvettades en hel del, men lade ingen större betydelse vid det, utan fortsatte min lilla morgonrutin.
Ända tills jag for in på toan och spydde.
Mindre trevligt - I know.
Därefter blev mina kallsvettningar värre och de varierades med vanliga svettningar. Jag gick alltså från att vara kall till att vara varm till att vara kall igen och sen varm, och så vidare. Jag hade feber och mådde extremt illa. Och allting kom så plötsligt!
Mina muskler och leder började göra ont och jag orkade inte göra så mycket mer än att ligga i sängen och tycka synd om mig själv...
Vet verkligen inte vad som hände...?
Givetvis trodde ju mina kompisar att jag bara var bakfull, men efter att jag förklarat att jag nummer 1: inte blir bakfull, nummer 2: inte drack så mycket på festen, och nummer 3: hade mått bra till en början innan allt kom över mig, så tyckte de istället lite synd om mig.
Så jag fick alltså stanna hemma hela söndagen i min säng utan att kunna göra någonting.
Jag missade skolan, där jag skulle fått arbeta med min monolog till vår Semester End Presentation och jag missade L.A. Zoo, som vi skulle ha åkt till efter skolan...
Tradigt värre.
Sucky Sunday!

På måndagen var det lite bättre, men jag mådde fortfarande illa och ahde fortfarande otroligt ont i alla mina muskler. På tisdagen började det bli ännu lite bättre och fram mot kvällen kände jag mig helt läkt igen.
Mycket märkligt alltihopa - jag undrar vad som orsakade det?
Men jag antar att det var något 24 timmars-virus eller whatever.
Som tur är mår jag bra nu i alla fall!

Men nu ska jag nog ta och röra mig mot sängen.
Är sååå trött efter en lång dag i skolan, en maaaassa regn och därefter plugg och jobbkoll.
Men det får vi återuppta imorgon, för nu behöver jag min skönhetssömn!

Ha en härlig måndag där hemma!

Later lovers! :*

(PS: Denna helgens uppdatering kommer imorgon eller de närmaste dagarna! Smell ya later!)

Jag vet.
Jag sa i mitt senaste inlägg att ni skulle få en stor uppdatering.
Vilket jag tänkte att jag skulle ge er - jag har till och med en massa påbörjade inlägg!
Men jag har helt enkelt inte hunnit skriva dessa dagarna, hur mycket jag än har velat...
Men här kommer en ytterst kortfattad uppdatering av den här dagen:

Var i skolan, somnade under vår första lektionen för att jag är så fruktansvärt trött (att vara i skolan sju dagar i veckan tar oväntat mycket på en) och saken blir ju inte precis bättre när vi har avslappning...
På den andra lektionen jobbade vi med några scener, och jag förvånades lite över mig själv över hur mycket jag levde mig in i scenen. Jag har haft samma scen på flera olika lektioner de senaste veckorna, men först idag kände jag mig riktigt into it. Jag kan ärligt säga att jag var nöjd med mig själv!
Hur som helst, efter skolan begav jag mig hemåt för att börja skriva på min 5 sidor långa uppsats som ska lämnas in på måndag (och jag började alltså skriva på den idag...).
Tröttheten har gjort att jag skjutit och skjutit på den. Dumt nog. Det blir aldrig bra när man gör så...
Men jag kom i alla fall en bit på vägen idag - lyckades skriva 3 ½ sidor under de timmarna jag satt med den.
Och nu ikväll har jag nyligen kommit hem från en kväll spenderad på Hard Rock Café i Hollywood.
Tydligen var det min födelsedag och allt idag!



Ytterst trevligt! Särskilt som jag ääälskar att fylla år och ääälskar efterrätt! :D
Fick alltså dela födelsedag med min bror i år.

Men ett riktigt grattis på födelsedagen till dig, min käre bror! Synd att jag missade din födelsedag!
Men vi kan väl säga att jag åt min efterrätt för din skull. Typ... ;)

Nu ska jag "gå och knyta mig" som vissa säger.
För imorgon är det skola. Igen...
Men jag looovar att jag ska fortsätta på mina uppdateringar så fort jag bara kan!
Ha det gött så länge!

Ciao lovers! :*

Another week has gone by, som man säger här i Amerikat. Har varit lite dålig på att uppdatera den här veckan, trots att ganska mycket har hänt.
Shame on me.
Men jag har varit lat. Så enkelt är det.
Helgen var fantastisk, bortsett från söndagen och lite av måndagen (kom ihåg: min helg inkluderar ju måndagar, konstigt nog.). Jag tänkte dela upp den i olika inlägg, så att det inte blir ett meeegalångt.

Så, i fredags hade vi en helt fantastisk lektion i Psychology of Acting, där jag till och med hade en utomkroppslig upplevelse i helt vaket tillstånd.
Det var skumt, men riktigt coolt, om jag får säga det själv.
Det var vår första lektion, och jag kan redan nu säga att jag ser fram emot de kommande sju veckorna av dessa lektioner! Vi har en helt fantastisk lärare som verkligen lyckades få kontakt med oss allihopa.
Men hur som helst, låt mig berätta om min utomkroppsliga upplevelse!
En av övningarna vi gjorde på lektionen innebar att vi skulle "step into the light". Vi skulle alltså gå fram, en och en, och ställa oss framför klassen och vår nya lärare och föreställa oss som om vi stod "i ljuset" (detta kan tolkas fritt).
Vi ombads att berätta lite om oss själva, vad vi hette, var vi kom ifrån, varför vi är här, osv. Väldigt simpla saker, alltså. Och samtidigt som vi gjorde detta, skulle vi lägga märke till och erkänna inför klassen saker som vi lade märke till med vår kropp - känslor, beteenden, osv. Verkar inte heller så svårt/jobbigt, eller hur?
Det tyckte inte vi heller.
Men. Jag kan ju säga som så här: alla utom två personer storgrät!
Mystiskt, eller hur?
Vi ombads ju bara att berätta om oss själva!
Jag kan inte alls förklara vad det var som hände, allt bara hände, liksom.
Av någon anledning var det som om vi kände att vi var tvungna att avslöja oss själva, bli personliga och intima. Varför vet jag inte...
Jag ska berätta utifrån mitt perspektiv (för jag vill ju inte lägga ut någon annans känslor här):
Jag gick fram till "ljuset" och såg på mina klasskamrater och vår lärare. Plötsligt kände jag mig så fruktansvärt nervös, helt utan anledning. Jag känner ju dessa personer, i princip utan och innan nu, och är aldrig nervös när jag står framför dem.
Men nu var jag uppenbarligen det.
Jag kände hur det pirrade helt sjukt mycket i min mage och jag blev alldeles varm. Det förvånar mig inte om jag rodnade också (det var ju lite svårt för mig att se om jag gjorde det...).
Jag börjar presentera mig själv och berättar också för dem om min nervositet. Plötsligt börjar det sticka i bakhuvudet. Som små, små nålstick över hela bakhuvudet. Jag berättar sedan om varför jag kom hit. Då sprider sig dessa små nålstick över hela min kropp. Plötsligt pirrar hela kroppen av dessa små, obehagliga stick.
Det var verkligen överväldigande.
Jag berättar alltså för klassen att jag kom hit för att uppfylla och leva min dröm. Sedan är det precis som att dessa sticken tvingar mig att fortsätta - att berätta hela sanningen om allt som jag känner.
Jag fortsätter med att säga att jag inte känner att det här är min dröm längre.
Och nu börjar jag gråta (precis som nästan alla andra gjorde).
Och då menar jag gråta.
Det gick inte att hindra det.
Läraren bad oss i detta tillstånd att bara släppa taget om allt vi kände, så givetvis gjorde även jag detta.
Jag berättade precis allt jag kände - dock tänker jag censurera detta lite, eftersom det handlar om ganska personliga saker för mig, som jag inte känner att jag behöver dela med mig av till hela världen...
Hur som helst. Jag står där framme och pratar, när jag plötsligt hör hur läraren ber mig att "komma tillbaka till min kropp".
I detta ögonblick är det precis som att jag vaknar upp.
Plötsligt befinner jag mig i klassrummet igen.
För medan jag pratade vet jag inte var jag befann mig.
Läraren kallade det mitt "higher self", alltså i princip mitt högre jag. Jag hade inte varit närvarande i klassrummet under tiden som jag pratade - min kropp hade varit där, men inte mitt sinne. Och det konstiga är att jag minns bara en del av allt det jag berättade. 
Vår lärare sa också att jag inte hade något att oroa mig för, för jag kunde alltid vända mig till detta högre jag och alltid finna svar.
Det kändes faktiskt väldigt skönt och otroligt tröstande, på något sätt.
Efteråt fick jag höra från mina klasskamrater att jag, under tiden som jag pratade, hade stått helt blick stilla och stirrat på exakt samma punkt under flera minuter.
Är det inte skumt?
Nästan lite småläskigt, till och med.
Men ändå superhäftigt! :D
Det var utan tvekan en av de bästa lektionerna vi haft hittills!
Och jag ser, som sagt, fram emot de kommande lektionerna i Psychology of Acting!

Det märks att våren har kommit till L.A. (inte för att vi direkt haft någon vinter, men ändå...)! Nu har solen kikat fram och börjat värma upp oss riktigt ordentligt (idag har vi haft ca 25 grader! :D) och man kan känna blommornas doft när man är utomhus. Helt uuunderbart! Våren är utan tvekan min favoritårstid, för det finns inget så underbart som årets första blommor, de första varma dagarna och känslan av att kunna gå utan jacka.
Lovely, isn't it?
Hoppas att våren kommer till Sverige snart också!
Något av det bästa med att jag åker hem redan i maj, är ju att jag faktiskt får uppleva två vårar (kan man säga så, "vårar"?). Eller åtminstone "senvåren" i Sverige.

Nu ska jag dra iväg och gå på bio!
Men vi hörs och syns!
Ciao! :*

Jag har något jag tänkte berätta för er alla.
Som ni kanske vet så har jag skrivit många gånger om att jag har gjort en hel del reflekterande och funderat en massa och så.
Och det har jag. En heeel massa. Funderat fram och tillbaka, hit och dit. Vägt fördelar mot nackdelar, försökt förstå mig själv och alla andra.
Anyway, jag har nu kommit fram till ett beslut. Ett beslut som jag försökte förneka mig själv ett tag, bland annat på grund av besvikelse.
Men det går inte att förneka det längre. Och jag vill inte förneka det längre.
(Oj, vad allvarligt det här lät helt plötsligt...!)
Jag trivs inte lika bra i L.A. som jag borde och som jag trodde att jag skulle göra. Skolan är bra, men långt ifrån så bra som jag föreställt mig att den skulle vara. Jag får inte ut lika mycket av den som jag hade tänkt mig.
Men framför allt har jag insett att det nog inte är film jag vill hålla på med. Även om jag äääälskar film och alltid kommer att göra det! Men jag känner inte längre att jag vill jobba inom det. Det räcker att titta på det.

Så, I'm dropping the bomb:
Jag åker hem i maj.
Denna terminen slutar den 28 april, och därefter kommer jag semestra i L.A. med pojkvännen, och sedan åker jag hem till Sverige igen någon gång runt den 10-11 maj.
Jag tänkte att jag ville berätta det för alla, så att alla vet, och vad är väl då bättre än att avslöja mig på nätet?
Som så många andra.
Nä, men jag vet att många jag känner läser bloggen, även om jag kanske inte pratar regelbundet med er alla. Men det var helt enkelt enklast så här.
Så i maj kommer jag tillbaka till Sverige och Helsingborg igen, och gör stan osäker!
So you better prepare yourself! ;)

Sii joo soon, ljuva Sverigefolk!

Har haft en riktigt härlig söndag!
Den började bland annat med lite Skype-samtal hem till familjen och pojkvännen, vilket alltid är lika välbehövligt!
Efter det, runt kl 13, åkte jag med min nya värdmamma och hennes sambo till Venice Beach.
Och det var supernice! Vi gick längs med boardwalken och tittade (blir ju inget badande vid den här tiden på året). Det var riktigt fint väder (till en början) och en massa människor av olika typer. Spännande!
Käkade supergod lunch (fisktacos) på en restaurang på boardwalken. Men sedan blev det lite kallt, eftersom solen gick i moln, så vi började röra på oss igen.
Och eftersom solen envisades med att stanna där bakom molnen, så bestämde vi oss efter ett tag för att röra oss tillbaka mot bilen igen. Men vi fick ändå runt två timmar i Venice Beach. Mysigt!
Därefter togs jag med på en liten rundtur i Downtown L.A. och fick bland annat se den supercoola Disney Concert Hall, Chinatown och några mexikanska distrikt. Fick lite olika historieanekdoter på vägen också. Det var intressant!
Men jäklar var fult det är nere i Downtown! Det ser verkligen smutsigt ut!
Efter det drog vi hem. Var väl hemma vid kl 18 eller så.
Så nu sitter jag här och uppdaterar er, samtidigt som jag försöker få igång mina klasskompisar att hitta på något tillsammans imorgon. Men de är verkligen supersega...
Annars får jag väl dra ner till Hollywood eller nåt, eller kanske se mig omkring i Studio City.
Ska i alla fall dra iväg och vandra imorgon bitti med min värdmamma och hennes hund. Ska bli sååå härligt. Har inte fått vara ute och gå ordentligt på så länge!

Men that's it for now! Blir kanske en liten uppdatering imorgon också, om ni har tur! ;)
Puss så länge! :*


Venice Beach!


Straaaandeeeen! :D


Venice Beach är ju känt för sina konstiga människor och märkliga filurer...


... som exempelvis en tvåhövdad sköldpadda...! :S

Idag hade vi vårt första prov!
Men jag kände mig lagom lugn inför det - särskilt med tanke på att vi har hållt på att förbereda oss inför detta prov (som för övrigt vara typ 45 min) de senaste fyra veckorna.
Fick 100% på alla fyra delar av provet.
Gött som fanken!
Men å andra sidan: mina klasskompisar kallar mig ju inte "American Woman" utan anledning. ;)
Har väl fått höra cirka 5 678 937 gånger sedan jag kom hit att jag "inte alls har någon dialekt!" och att jag "låter verkligen som en amerikan!"
Men det är väl bra, antar jag!

Efter skolan har denna american woman tränat(!), varit ensam hemma hela kvällen, lagat mat, druckit vin och tittat på en av de drygaste filmerna jag sett i hela mitt liv.
Och denna film vill min lärare att jag ska välja en scen ur som jag och två andra ska framföra på vår Semester End Presentation i slutet av april.
Men jag säger bara en sak: Not gonna happen!
Man ska ju göra något man tycker om...
Utöver denna dryga film (som vi förhoppningsvis kan ändra på) ska jag framföra en monolog ur Rosemary's Baby, vilket jag ser väldigt mycket fram emot! Nu gäller det bara att memorera den tills nästa söndag!
Men, nu är det dags för sängen för min del, så att jag kan få den där (välbehövliga?) skönhetssömnen?
Imorgon drar jag till Venice Beach, för nu har värmen och solen kommit tillbaka till L.A.! :D

Hoppas att Sverige inte är alltför kallt! ;)
Ciao så länge! :*

Kan ju uppdatera er angående flytten som skedde i torsdags. I måndags var det ju flytt som gällde, som jag nämnde häromdagen.
Skulle flytta från min värdfamilj i Burbank till en ny värdfamilj i Studio City, eftersom kvinnan i min tidigare familj var gravid och ska få barn nu i mars. Supermysigt!
Anyway. Flyttade på morgonen, och fick snällt nog skjuts av mannen i min gamla familj. Så jag slapp alltså ta bussen med min resväska och alla mina plastkassar.
Tack och lov! Det hade helt enkelt aldrig gått...
Jag blev väldigt varmt välkommen till mitt nya hem när jag anlände. Jag bor med en kvinna, hennes systerdotter och sambo, och de är alla supertrevliga! Tycker redan jättemycket om dem!
Dock visade det sig att jag bara kommer kunna stanna här denna månaden, för sen kommer en annan student och ska bo här... Typiskt! Det är verkligen synd att jag inte kan stanna. Men men, vad kan man göra? Jag får försöka bita ihop och låta bli att irritera mig över hur korkade de är på den homestay-organisationen jag har anlitat - jag hade nämligen bett dem om att hitta ett hem till mig där jag kan stanna resten av tiden, så att jag slipper flytta igen.
Men de har tydligen svårt för att fatta engelska eller något...?
Hur som helst, jag bor alltså numera i Studio City, ca en halvtimmes bussfärd från skolan. Och min hemfärd på kvällar när jag slutar 21.30 har löst sig genom att min väldigt snälla värdfamilj kommer och hämtar mig, eftersom bussen inte går senare än 20.15.
Och det märks helt klart att Studio City är lite mer fancy än Burbank. Husen är myyycket finare och helt klart större också! Det känns till och med renare på något sätt, och som att det har en annorlunda atmosfär.
Jag gillar det! Tror jag kommer trivas här denna månaden :)

Men men, nu ska jag nog gå och lägga mig.
Är så fruktansvärt trött hela tiden att det börjar bli frustrerande!
Förstår verkligen inte varför jag är så obotligt trött, för jag sover som vanligt - bra och ca 7-8 timmar per natt.
Det är skumt...
Hoppas ni har det bra och lever loppan var ni än befinner er!

Ciao! :*


Min fina flyttpackning. Bestående av plastkassar, i princip.

Kom på igår att jag glömde lägga upp bilder från Oscarsgalan i mitt förra inlägg!
Så nedan följer några bilder. Dock inte så många, det tar sjuuukt lång tid att ladda upp en bild... Vill ni se fler finns de upplagda på min Facebook! :)


Kändisar på intåg!


Megasäkerhet...?


The lovely Röda Mattan!


Oscar himself!


Galna demontranter


Sötaste stjärnan på Walk of Fame! Älskar Disney! :D

Hade en riktigt trevlig Oscarssöndag igår!
Det började med att jag tog bussen ner till Hollywood för att ta mig hem till A och möta honom där. Vi skulle försöka se några kändisar på röda mattan, tänkte vi.
Man måste ju passa på när man ändå är i L.A., eller hur?
Jag mötte honom vid 13.30-tiden, så gick vi mot Kodak Theater. Det var faktiskt ganska spännande bara att var där!
Men let me tell you, det knäppaste någonsin! Vi vet väl alla hur säkerhetsgalna de är här i USA.
Till och med under Oscarsgalan.
Vi var tvungna att gå förbi vakter med såna där metalldetektorer, så att de skulle kolla så att vi inte hade några vapen eller nåt med oss. Helt insane!
Hur som helst, när vi kommit igenom säkerhetskontrollen, så stod vi och tittade ett tag på röda mattan, men vi hamnade inte tillräckligt långt fram för att se vem som faktiskt gick på mattan. Vi kunde bara urskilja att det var någon. Så vi stod där ett tag, men sedan gav vi upp. Så vi gick tillbaka mot A's hem för att hämta bilen och åka hem till H for att titta på själva galan.
På vägen tillbaka såg vi typ en miljon limousiner köra upp mot röda mattan, men vi kunde givetvis inte se vem som satt i dem... Tyvärr.
Vad vi däremot såg var en massa superkristna demonstranter som fördömde hela Hollywood, och alla som var inblandade, åt helvetet.
Ytterst underhållande.
Särskilt när den ena säger "I don't wanna see you in hell!".
Nähepp. Vad bra då.
Men för att kunna se mig i helvetet måste du ju själv också vara där...?
Dumma människor, haha!

Efter vårt tappra försök vid röda mattan köpte vi pizza och snacks och åkte hem till H.
Där var det meningen att hela klassen skulle samlas för att titta på galan, men det slutade med att vi var 6 av 13 personer från klassen, plus en tjej från den andra klassen. Men det gjorde inte så mycket, för vi hade det otroligt mysigt ändå!
Och vilken gala!
Vilka vinnare!
Så värdiga allihopa!
Och för en gångs skull var jag faktiskt nöjd med alla vinnarna!
Men särskilt med Natalie Portman och Colin Firth. Marvelous!
Efter galan tittade vi på The Social Network (en av många nominerade) och sedan drog vi alla hemåt.
En riktig höjdardag! :)