Har haft en riktigt härlig söndag!
Den började bland annat med lite Skype-samtal hem till familjen och pojkvännen, vilket alltid är lika välbehövligt!
Efter det, runt kl 13, åkte jag med min nya värdmamma och hennes sambo till Venice Beach.
Och det var supernice! Vi gick längs med boardwalken och tittade (blir ju inget badande vid den här tiden på året). Det var riktigt fint väder (till en början) och en massa människor av olika typer. Spännande!
Käkade supergod lunch (fisktacos) på en restaurang på boardwalken. Men sedan blev det lite kallt, eftersom solen gick i moln, så vi började röra på oss igen.
Och eftersom solen envisades med att stanna där bakom molnen, så bestämde vi oss efter ett tag för att röra oss tillbaka mot bilen igen. Men vi fick ändå runt två timmar i Venice Beach. Mysigt!
Därefter togs jag med på en liten rundtur i Downtown L.A. och fick bland annat se den supercoola Disney Concert Hall, Chinatown och några mexikanska distrikt. Fick lite olika historieanekdoter på vägen också. Det var intressant!
Men jäklar var fult det är nere i Downtown! Det ser verkligen smutsigt ut!
Efter det drog vi hem. Var väl hemma vid kl 18 eller så.
Så nu sitter jag här och uppdaterar er, samtidigt som jag försöker få igång mina klasskompisar att hitta på något tillsammans imorgon. Men de är verkligen supersega...
Annars får jag väl dra ner till Hollywood eller nåt, eller kanske se mig omkring i Studio City.
Ska i alla fall dra iväg och vandra imorgon bitti med min värdmamma och hennes hund. Ska bli sååå härligt. Har inte fått vara ute och gå ordentligt på så länge!

Men that's it for now! Blir kanske en liten uppdatering imorgon också, om ni har tur! ;)
Puss så länge! :*


Venice Beach!


Straaaandeeeen! :D


Venice Beach är ju känt för sina konstiga människor och märkliga filurer...


... som exempelvis en tvåhövdad sköldpadda...! :S

Idag hade vi vårt första prov!
Men jag kände mig lagom lugn inför det - särskilt med tanke på att vi har hållt på att förbereda oss inför detta prov (som för övrigt vara typ 45 min) de senaste fyra veckorna.
Fick 100% på alla fyra delar av provet.
Gött som fanken!
Men å andra sidan: mina klasskompisar kallar mig ju inte "American Woman" utan anledning. ;)
Har väl fått höra cirka 5 678 937 gånger sedan jag kom hit att jag "inte alls har någon dialekt!" och att jag "låter verkligen som en amerikan!"
Men det är väl bra, antar jag!

Efter skolan har denna american woman tränat(!), varit ensam hemma hela kvällen, lagat mat, druckit vin och tittat på en av de drygaste filmerna jag sett i hela mitt liv.
Och denna film vill min lärare att jag ska välja en scen ur som jag och två andra ska framföra på vår Semester End Presentation i slutet av april.
Men jag säger bara en sak: Not gonna happen!
Man ska ju göra något man tycker om...
Utöver denna dryga film (som vi förhoppningsvis kan ändra på) ska jag framföra en monolog ur Rosemary's Baby, vilket jag ser väldigt mycket fram emot! Nu gäller det bara att memorera den tills nästa söndag!
Men, nu är det dags för sängen för min del, så att jag kan få den där (välbehövliga?) skönhetssömnen?
Imorgon drar jag till Venice Beach, för nu har värmen och solen kommit tillbaka till L.A.! :D

Hoppas att Sverige inte är alltför kallt! ;)
Ciao så länge! :*

Kan ju uppdatera er angående flytten som skedde i torsdags. I måndags var det ju flytt som gällde, som jag nämnde häromdagen.
Skulle flytta från min värdfamilj i Burbank till en ny värdfamilj i Studio City, eftersom kvinnan i min tidigare familj var gravid och ska få barn nu i mars. Supermysigt!
Anyway. Flyttade på morgonen, och fick snällt nog skjuts av mannen i min gamla familj. Så jag slapp alltså ta bussen med min resväska och alla mina plastkassar.
Tack och lov! Det hade helt enkelt aldrig gått...
Jag blev väldigt varmt välkommen till mitt nya hem när jag anlände. Jag bor med en kvinna, hennes systerdotter och sambo, och de är alla supertrevliga! Tycker redan jättemycket om dem!
Dock visade det sig att jag bara kommer kunna stanna här denna månaden, för sen kommer en annan student och ska bo här... Typiskt! Det är verkligen synd att jag inte kan stanna. Men men, vad kan man göra? Jag får försöka bita ihop och låta bli att irritera mig över hur korkade de är på den homestay-organisationen jag har anlitat - jag hade nämligen bett dem om att hitta ett hem till mig där jag kan stanna resten av tiden, så att jag slipper flytta igen.
Men de har tydligen svårt för att fatta engelska eller något...?
Hur som helst, jag bor alltså numera i Studio City, ca en halvtimmes bussfärd från skolan. Och min hemfärd på kvällar när jag slutar 21.30 har löst sig genom att min väldigt snälla värdfamilj kommer och hämtar mig, eftersom bussen inte går senare än 20.15.
Och det märks helt klart att Studio City är lite mer fancy än Burbank. Husen är myyycket finare och helt klart större också! Det känns till och med renare på något sätt, och som att det har en annorlunda atmosfär.
Jag gillar det! Tror jag kommer trivas här denna månaden :)

Men men, nu ska jag nog gå och lägga mig.
Är så fruktansvärt trött hela tiden att det börjar bli frustrerande!
Förstår verkligen inte varför jag är så obotligt trött, för jag sover som vanligt - bra och ca 7-8 timmar per natt.
Det är skumt...
Hoppas ni har det bra och lever loppan var ni än befinner er!

Ciao! :*


Min fina flyttpackning. Bestående av plastkassar, i princip.

Kom på igår att jag glömde lägga upp bilder från Oscarsgalan i mitt förra inlägg!
Så nedan följer några bilder. Dock inte så många, det tar sjuuukt lång tid att ladda upp en bild... Vill ni se fler finns de upplagda på min Facebook! :)


Kändisar på intåg!


Megasäkerhet...?


The lovely Röda Mattan!


Oscar himself!


Galna demontranter


Sötaste stjärnan på Walk of Fame! Älskar Disney! :D

Hade en riktigt trevlig Oscarssöndag igår!
Det började med att jag tog bussen ner till Hollywood för att ta mig hem till A och möta honom där. Vi skulle försöka se några kändisar på röda mattan, tänkte vi.
Man måste ju passa på när man ändå är i L.A., eller hur?
Jag mötte honom vid 13.30-tiden, så gick vi mot Kodak Theater. Det var faktiskt ganska spännande bara att var där!
Men let me tell you, det knäppaste någonsin! Vi vet väl alla hur säkerhetsgalna de är här i USA.
Till och med under Oscarsgalan.
Vi var tvungna att gå förbi vakter med såna där metalldetektorer, så att de skulle kolla så att vi inte hade några vapen eller nåt med oss. Helt insane!
Hur som helst, när vi kommit igenom säkerhetskontrollen, så stod vi och tittade ett tag på röda mattan, men vi hamnade inte tillräckligt långt fram för att se vem som faktiskt gick på mattan. Vi kunde bara urskilja att det var någon. Så vi stod där ett tag, men sedan gav vi upp. Så vi gick tillbaka mot A's hem för att hämta bilen och åka hem till H for att titta på själva galan.
På vägen tillbaka såg vi typ en miljon limousiner köra upp mot röda mattan, men vi kunde givetvis inte se vem som satt i dem... Tyvärr.
Vad vi däremot såg var en massa superkristna demonstranter som fördömde hela Hollywood, och alla som var inblandade, åt helvetet.
Ytterst underhållande.
Särskilt när den ena säger "I don't wanna see you in hell!".
Nähepp. Vad bra då.
Men för att kunna se mig i helvetet måste du ju själv också vara där...?
Dumma människor, haha!

Efter vårt tappra försök vid röda mattan köpte vi pizza och snacks och åkte hem till H.
Där var det meningen att hela klassen skulle samlas för att titta på galan, men det slutade med att vi var 6 av 13 personer från klassen, plus en tjej från den andra klassen. Men det gjorde inte så mycket, för vi hade det otroligt mysigt ändå!
Och vilken gala!
Vilka vinnare!
Så värdiga allihopa!
Och för en gångs skull var jag faktiskt nöjd med alla vinnarna!
Men särskilt med Natalie Portman och Colin Firth. Marvelous!
Efter galan tittade vi på The Social Network (en av många nominerade) och sedan drog vi alla hemåt.
En riktig höjdardag! :)

Vilken ära, säger jag bara!
Att få träffa en av världens bästa skådespelare var en fantastiskt upplevelse!
Men inte bara på grund av att han är så fantastisk på det han gör, utan även för att han var så otroligt inspirerande att lyssna på. Han gav oss helt fantastiska tips och råd och det var en upplevelse som jag aldrig kommer glömma.
En otroligt ödmjuk, trevlig och vältalig människa!
Det hela börade med att vi gick på en screening som skolan anordnade. En screening innebär alltså typ en filmvisning.
Egentligen skulle vi haft lektion under den tiden som detta var, men vår underbara Comedy & Improv-lärare Tom, hade bestämt att vi skulle gå och träffa Sir Ben istället. Och det är jag sååå glad för att vi gjorde!
Hur som helst, filmen vi såg var Sexy Beast - en engelsk produktion som jag aldrig hade hört talas om tidigare, som faktiskt visade sig vara lite skum. Underhållande, men skum.
Och Sir Ben var fantastisk, som vanligt.
Filmen varade ungefär två timmar och efter det var det dags för oss att ha Q&A (Questioning & Answering = Frågor & Svar). Men innan dess sa anordnarna att vi hade fem minuter för att gå på toaletten om vi ville det. Så jag och en annan tjej från klassen skyndade iväg, med våra små blåsor. Men halvvägs ner i trappan blir vi tillsagda att Sir Ben har anlänt och att det inte finns tid för toalettpaus. Så vi skyndar tillbaka in i salongen (vi ville ju absolut inte missa Sir Ben!).
Och jag kan säga så här:
När Sir Ben kom in i salongen, tänkte jag inte för en enda sekund på att jag var megakissnödig.
Så bra var det alltså!
Jag har nog aldrig träffat en så vältalig människa i mitt liv, och sällan någon som varit så inspirerande som denna ödmjuka, fantastiska människa och skådespelare. Det var verkligen underbart att få vara där och ta del av det han sa.
Jag tog verkligen åt mig av allt han sa och det hela var en så otrolig upplevelse! Fick flera gånger under vår timme tillsammans med honom gåshud av det han berättade.
Något som jag tog åt mig extra mycket av, var när han sa att man inte ska sträva efter att bli rik eller känd, utan att man ska sträva efter att påverka människor.
För det är precis så jag känner. Jag vill kunna påverka mina medmänniskor, och göra något gott för dem, få dem att må bra - låta dem ta del av mig, och därigenom få ut något av mig som på något sätt hjälper dem.

Jag ska var ärlig och säga att jag den senaste tiden har skrivit mycket mer än vad jag brukar och jag har den faktiskt även börjat fundera på att fortsätta med det - att alltså bli författare.
Jag har alltid älskat att skriva (precis som jag älskat att skådespela) och jag står nu mitt emellan dessa yrken.
Men med hjälp av mötet med Sir Ben under gårdagen insåg jag hur väldigt lika dessa yrken är. Både två är ju historieberättare. Och det är det jag vill vara: en historieberättare. Frågan är bara om jag vill vara den som framför historien eller den som skapar historien?
Men det återstår att se - kanske blir jag till och med både och? Det hade inte varit helt fel!
Än så länge är jag i alla fal ung och har gott om tid på mig att välja min väg.

Men men, nu ska jag ta mig mot sängen och skriva lite.
Hoppas ni har det bra hemma i kylan. Jag kan trösta er med att säga att här är nästan lika kallt - det har till och med snöat på vissa ställen i Los Angeles idag!

Ha det gött käka kött!
(Som en viss André skulle sagt)

Puss!

Ja, jäklar vad det var längesen jag bloggade nu!
Har påbörjat flera inlägg, men har inte hunnit skriva klart dem, innan jag fått något nytt att göra.
De två senaste veckorna har det varit otroligt mycket att göra.
Det har varit
skolan --> komma hem --> plugga
som har gällt.
Med noll undantag förutom mat och Skype-samtal med familjen och min älskling.
Men nu har jag äntligen helg. Eller litegrann i alla fall.

Givetvis har en del hänt sedan jag sist skrev.
Jag har bland annat hamnat i en sjö av regn och motvilligt tvingats traska rakt igenom den (med ett par uppenbarligen väldigt blöta tygskor på fötterna och femton matkassar i mina händer), blivit nerstängt av regn från gatan av en passerande bil (just det, precis som på film. Och ja, det har regnat väldigt mycket den senaste veckan!), varit med om hagel i Los Angeles, vilket det uppenbarligen var väldigt längesedan det hände sist. Jag har också filmat en del, framfört scener, varit på Universal Studios igen för filmning, "dansat" inför klassen, och träffat den otroligt begåvade och fantastiska skådespelaren Sir Ben Kingsley.
Det har varit väldigt händelserikt, och med all rätt är jag nu utmattad. Men ännu finns det inte tid att vila. Imorgon är det Oscarsgalan, så då är det Oscarsfest som gäller, och kanske även lite kändisutkik nere i Hollywood (om vi kommer fram, det har nämligen spärrat av i princip hela Hollywood).
Idag har jag packat hela eftermiddagen efter att ha varit i skolan, för på måndag ska jag flytta till Studio City. Äntligen har jag fått ett nytt homestay! Och jag ser verkligen framemot det, för det verkar ha väldigt bra läge till allting.
Dock har det visat sig att bussen jag ska åka med hem slutar gå kl 20.15, medan jag två gånger i veckan har lektioner till 21.30... Men det löser vi på nåt sätt! Önskar (återigen) att jag hade haft en bil här!
Något jag inte ser framemot är dock själva flytten. Jag har uppenbarligen alldeles för mycket saker att försöka packa ner i en enda väska...

Oh, förresten! Från en sak till en heeelt annan: 
Var inne i en djuraffär idag för att kolla efter små presenter till mina söta djur där hemma (som för övrigt är djupt saknade). Och till min fasa ser jag ju alla dessa djur i bur. De har verkligen ett primitivt sätt att sälja djur, här i USA. Tycker inte alls om det!
Fick rysningar av att se de små stackarna sitta där i sina små burar, i denna stressiga affärsmiljö, alldeles rädda och nervöst skällandes...


Små stackare...

Men men, vad kan man göra egentligen? Tycker bara det är konstigt att ett land som USA fortfarande använder sig av så pass primitiva sätt... Men jag antar att djur inte har samma värde för vissa här, som de har hemma?

Anyway, nu är det alltså lördag kväll, och klockan visar 21.53, och jag är dödstrött! Hade tänkt att mysa till det med en film, men frågan är om jag orkar det...?
Att gå i skolan på lördagar sabbar verkligen helgen!
Men jag ska i alla fall skriva ett inlägg åt er om mitt möte med Sir Ben Kingsley, sen får vi väl se vad som händer. Kanske somnar jag över skrivbordet till och med?
Men jag ska göra mitt bästa att låta bli att göra det, för jag misstänker att ni väntar på mina inlägg? ;)

Puss på er! :*

För en gångs skull är jag glad för att det regnar. Det har regnat idag (inte för mycket, utan alldeles lagom), och jag tyckte faktiskt att det var skönt! Jag kände mig liksom särskilt glad. För på något sätt kändes det så uppfriskande och renande, särskilt med tanke på vad jag har gått igenom här de senaste dagarna och veckorna.
Det känns som att regnet ger mig en nystart - spolar bort det gamla för att ge plats åt det nya.
Från och med idag har jag en nystart i Los Angeles.
Från och med idag blir det ändring på det liv jag lever här. Så får vi väl se ifall mina tankar och beslut blir annorlunda när det väl "gäller".
Från och med idag ska jag bara låta bli att tänka och fundera på allt och bara leva i nuet och njuta av mina dagar här (oavsett hur många de blir), utan en massa oro hit och dit.
Jag har gjort det förr, så nog fanken kan jag göra det nu!


Man kunde till och med se regnmolnen över de vackra bergen bredvid skolan.


Hittade också en så fin blomma idag på väg hem.
Kunde inte låte bli att tänka på "Efter regn kommer solsken".

Har det lite tufft för tillfället med allt, men fick idag av en "slump" höra citatet

"Do what you can, with what you have, where you are." (-Theodore Roosevelt).

Tror inte det var en slump...

Jag fann ett träd idag, och så plötsligt kom orden.
Jag har börjat skriva igen! My inspiration is back!
Men jag skriver faktiskt inte om sådant jag brukar skriva om, utan det här är heeelt annorlunda.
Alla reflektioner och tankar som har slagits om plats i min skalle den senaste veckan har börjat komma ner på papper och jag vågar faktiskt säga att jag är lite imponerad över mig själv och de tankar som kommit till mig.
Men när jag nu börjat skriva ner dem så vet jag inte vad jag ska göra med dem sen. Jag vill dela med mig av dem, men jag vet inte riktigt hur...
Men det kommer väl så småningom. Just nu ska jag fokusera på att leva livet här och också se till att fortsätta skriva, så att jag inte tappar det igen, som så många gånger förr.

Man lär sig ständigt av livet!
Och jag säger som jag alltid sagt:
Allting händer av en anledning!


Mitt vackra skriv-träd. (Oh ja, det är alldeles vitt!)

Har fått lite "klagomål" över att det var längesen jag uppdaterade. Och det var det ju faktiskt. Mycket har hänt den senaste veckan, både vad gäller aktiviteter och vad gäller mig personligen.
Jag har flera gånger tänkt att jag skulle sätta mig och blogga, men varje gång har det poppat upp något nytt som måste göras.
Denna veckan har vi haft otroligt mycket läxor. En del "riktiga" läxor, men också mycket som handlar om att memorera monologer och scener. Känner hur stressen börjar byggas upp lite! Och till råga på det, har jag varit sjuk de senaste två dagarna också. Hade nog en av mitt livs jobbigaste nätter igår natt, med både kallsvettningar och vanliga svettningar, sömnlöshet och till och med svimningar - svimmade när jag försökte ta mig till toaletten. Vaknade plötsligt upp på golvet i badrummet med huvudet slaget i stengolvet (ja, jag har en bula i skallen, till och med) och med en genomblöt pyjamas och strumpor, för att jag lyckats spilla ut mitt vattenglas över mig själv. Lite mindre lyckat...
Det visade sig att jag troligtvis även fick en mindre hjärnskakning av slaget mot stengolvet för huvudet och nacken har gjort så fruktansvärt ont, både igår och idag. Fick till och med stanna hemma från skolan idag, och har bara legat i sängen och vilat mig.
Hur som helst, efter svimningen och många om och men lyckades jag vinglande och snurrande ta mig tillbaka till min säng, så att jag kunde svettas vidare under resten av natten. Helt fruktansvärt!
Och i natt har jag inte heller sovit så gott, mer oroligt och vaknat hit och dit av olika anledningar.
Men nog om det!

Jag har som sagt inte hunnit blogga den senaste veckan, vilket resulterat i att det finns en del att berätta! Förra helgen var superrolig! Hade lektioner på lördagen, som vanligt, men roliga lektioner, så då gör det inte så mycket. När jag kom hem på kvällen tog jag det bara lugnt, tittade på film och åt Bilar (nomnom). Långa skolveckor resulterar i utmattade lördagkvällar!
Men sedan på söndagen var det dags för Superbowl-party! För er som inte vet så är Superbowl finalen i amerikansk fotboll, där de två bästa lagen möter varandra.
Vi åkte iväg till en vän till en vän som bodde nästan en timme härifrån - alltså nästan ända nere vid stranden. Där samlades vi en hel massa människor i hans hyfsat lilla lägenhet och åt, tittade på football/alla roliga reklamer och hade trevligt ihop. Det visade sig att det finns reklam som jag faktiskt gillar, nämligen Superbowl-reklamerna! Tydligen spenderar företagen mellan 3-7 miljoner på sina Superbowl-reklamer (helt insane egentligen! Finns bättre saker att spendera de pengarna på...). Men de var fruktansvärt roliga! Totalt tittade jag nog max två minuter på matchen. Fattade ingenting, men brydde mig inte direkt om att fatta något heller - sport överlag är ju inte riktigt min grej! ;P Jag stod mest och snackade med några tjejkompisar och hade det trevligt.
Efter att vi ätit tillsammans vilade vi våra mätta magar ett tag och sedan bestämde sig jag och tre tjejer från klassen att bege oss ut till bubbelpoolen ute på gården. En mycket bra idé, vågar jag påstå!
Där satt vi, fyra galna tjejer, i 2 ½ timme och pratade och skrattade och hade jättemysigt ihop!
Och förvandlades till russin...
Efter det var det dags att dra vidare, och vi hamnade då på Oakwood hemma hos en annan klasskompis på efterfest. Vi var väl runt en 15 pers ifrån båda klasserna, plus några mexikanare som var på besök hos två av våra klasskompisar. Vi hade riktigt kul och trevligt ihop!
Ända tills...
Balkongdörren gick sönder.
Alltså. Det var inte så att vi var så galna att vi faktiskt tog sönder den. Givetvis inte. Visst, vi är alla skådespelare och skådespelare är galna, men än är vi inte riktigt sååå galna.
Så här var det. Vi satt/stod alla inne i vardagsrummet/köket och snackade och hade allmänt supertrevligt. Plötsligt hör vi ett litet "puff"-ljud och så spricker hela glasdörren till balkongen. Helt otroligt! Killarna rusar ut på balkongen för att se vem som orsakat skadan, men där var ingen därute. Ytterst märkligt.
Ingen av oss befann sig nämligen ute på balkongen eller ens i närheten av glasdörren. Den bara sprack!
Vi gissar på att någon kastat något mot dörren, typ en sten eller nåt, eller att någon helt enkelt skjutit med en BB gun (typ luftpistol), mot dörren. Där fanns nämligen ett litet märke i myggnätet som satt utanpå dörren, som indikerade till något sådant (svar ja, jag lekte privatdetektiv).
Vi ringde vakterna på Oakwood, som genast kom för att undersöka saken. Först trodde de givetvis att det var vi som förstört dem, men vi förklarade för dem att det var omöjligt, då vi inte befunnit oss i närheten. Tack och lov trodde de på oss!
En ny balkongdörr skulle ordnas!
Anyway, skottet mot rutan bedrövade oss ett tag och vi blev alla lite dämpade.
I typ 5 sekunder.
Sen var det fest igen!
Och jäklar vilken fest det blev!
Vid kvällens slut hade vi bland annat fått uppleva striptease, brännhål i heltäckningsmattorna, 3 dörrknackningar av polis/vakter som fåttklagomål på att vi var för högljudda. Fjärde och sista gången tvingade de oss att lämna stället. Därefter hade vi ett jäkla sjå att få hem den fullaste av oss alla, som givetvis tyckte att han själv kunde köra hem. Icke! Det blev en övernattning på en stenhård bäddsoffa för hans del.
Och jag var bara glad över att jag aldrig skulle låta mig själv bli så full, och sedan över att jag kunde få skjuts hem av någon annan (då den fulla killen skulle varit min skjuts). Dock var jag mindre glad över att min nya fina bikini "stulits". Tack och lov återfann den sin rättmätige ägare i onsdags.
Så för att summera min Superbowl Sunday: Crazy Insanely Awesome!


Den sönderskjutna balkongdörren.

Dagen efter, alltså i måndags, hade jag på kvällen min allra första audition någonsin. Mycket spännande!
Överlag gick det väl helt OK, men jag lämnade stället och visste precis vad jag kunde gjort bättre. Vilket väl i sig är ganska bra. Jag var alltså inte helt nöjd med mitt framträdande, men det var som sagt helt OK.

Under resten av veckan har det inte hänt så jättemycket mer än plugg och så. Men å andra sidan har det väl varit jäkligt händelserikt så det räcker, med bubbelpoolsbadande, galna fester, auditions och svimningar och hjärnskakningar...
Under veckan som gått har jag dessutom gjort lite personliga reflektioner över min vistelse här i L.A., vilket har fått mig att känna mig lite nere pga. mina iakttagelser, men det har även fått mig att känna att jag växt lite som person, och på något sätt har det fått mig att lära känna mig själv lite bättre. Så det är ju bra!
Har dock upptäckt att L.A. nog inte riktigt är min typ av stad, på olika sätt och vis. Men bara för att jag är här nu innebär det ju inte att jag kommer stanna här för evigt! ;)
Men vi får väl se vad som händer härnäst!

Nu ska jag vila mitt stackars huvud lite till, så att jag förhoppningsvis är stark nog att gå till skolan imorgon!
På söndag ska jag till skolan igen - det blir en 6 dagarsvecka denna veckan - och på måndag är det filminspelning som gäller. Full rulle som vanligt!

Ciao så länge! :*


Jag och två klasskompisar på den galna efterfesten.

Har tänkt mycket nu under kvällen, och hur glad jag är över allt som hänt i mitt liv - bra som dåliga saker. För om något av det inte hade hänt eller om något av det som hänt hade fått en annorlunda vändning, så hade troligtvis mitt liv inte sett likadant ut som det gör idag.
Så, även om det kanske låter lite konstigt, så är jag lika glad över de händelser som fått mig att gråta, som jag är för de händelser som fått mig att skratta.
Jag är så otroligt glad och tacksam för allt jag har!
Jag är tacksam för att jag har min härliga familj, och för att den är som den är - skulle aldrig vilja ändra på någon av er! I mina ögon är ni perfekta precis så som ni är!
Jag är tacksam för min pojkvän, som är fullkomligt underbar. Bara det att han så tålmodigt väntar på mig medan jag gör det som jag drömt om så länge, säger så mycket om hur fantastisk han verkligen är. Och trots att jag vet att han saknar mig otroligt mycket (precis som jag saknar honom så otroligt mycket), så kan han uppmuntra mig när min saknad blir så stor att det inte känns som att jag klarar av detta. Han hjälper mig att tänka i rätt banor när jag känner missmod. Och han får mig att le när tårarna bränner.
Precis som min mamma också hjälper mig, och torkar mina tårar när de kommer, trots att jag befinner mig på andra sidan jorden.
Mina syskon är också fantastiska personer. De tramsar och skrattar med mig när vi befinner oss på varsin sida av denna vackra planet, intresserar sig genuint för vad som händer i mitt liv och även de muntrar upp mig när jag känner mig låg.

Så tänker jag på allt det jag gått igenom under mina snart 20 ½ år levda, och gläds över alla händelser. Precis alla.
För de har format mig till den jag är.
De har byggt upp banden mellan mig och min familj till de fantastiksa band vi har idag.
De förde mig till min fina, underbara pojkvän.
Och mycket har hänt på vägen hit. Väldigt mycket bra, men också mycket som varit mindre bra. Men jag omfamnar alla händelser och accepterar dem, för jag vet att utan dem skulle jag gått miste om så mycket.
Och jag skulle inte heller varit den människa jag är idag.

Jag ser nu även framemot alla händelser som kommer att inträffa under mina kommande år som Johanna Rosberg. 
Allting som kommer fortsätta att forma mig och glädja mig i framtiden.
Jag vet att jag har ett spännande liv framför mig, och jag vet även att detta liv kommer att delas med massor av underbara människor - från alla möjliga hörn och vrår av världen - som berikar mig och förgyller alla mina fina, härliga dagar!

Som jag tror ni har koll på, så har jag haft en väldigt busy helg (och med helg menar jag numera en "NYFA-helg", dvs. lördag(kväll)-måndag, eftersom det är de dagarna jag är ledig från skolan). Men jag har haft riktigt kul!
I lördags hade vi lektioner på morgonen/dagen; Speech med Yolanda (en av mina favoritlärare) och Acting Technique med Suzanne (äääälskar henne och hennes lektioner!). Det var riktigt kul! Fast jag hann inte framföra min monolog för Suzanne, vilket jag gärna hade velat. Men det får bli denna veckan istället!
Efter skolan gjorde jag inte så mycket. Där var en fest på kvällen, som jag gärna hade velat gå på, men jag lät bli eftersom jag visste att jag skulle gå upp typ 6.45 på söndagsmorgonen. Ville ju vara färdig och utvilad inför helgens första filminspelning.
Och, jag är ju trots allt ite här för att festa, utan för att faktiskt medverka i filmer och bli en bättre skådis!

Så, på söndagsmorgonen bar det av till vår location för filmningen.
Det var egentligen lite smådrygt, för det visade sig att jag inte behövde "användas" förrän vid elva, vilket kunde inneburit lite mer sovmorgon för mig. Men det visste vi ju inte då.
Det gjorde dock inte så mycket för jag tycker om att titta på när filmmakersen arbetar och lyssna på deras snack samt titta på när mina motspelare spelar - det lär man sig faktiskt otroligt mycket av!

När det sedan var min tur att medverka, skulle jag vara med om en bilolycka. Och dö.
Därför satte de fake-ärr med fake-glasskivor på, i mitt ansiktet, och smetade sedan in mig med chokladsirap i ansiktet och på halsen. Luktade inte så gott - bara en massa sött!
Och för er som undrar varför de använde chokladsirap, så var det en svartvit film och blodeffekten skulle därför bli häftigare om de använde choklad än om de skulle använt låtsasblod.


Jag med chokladsirap i fejset. Looking dramatic.

Anyway, det var faktiskt riktigt kul att spela in den filmen!
Själva filmen i sig handlade om mig och en kille som var tillsammans/gifta, och var väldigt lyckliga. När vi sedan är med om en bilolycka tillsammans, där jag dör, blir mannen så otroligt förkrossad att han blir deprimerad och tar livet av sig. Otroligt heart breaking!
Och Alberto som spelade mannen gjorde ett helt fantastiskt jobb - sååå duktig!
Vi var klara strax efter kl 14 på eftermiddagen, då det bar av hemåt för min del. För då var det nämligen dags för mig att flytta ut från det rummet jag bodde i, och in i min värdfamiljs gäststuga. Jag ska ju bara bo här tillfälligt, tills homestay hittat ett nytt ställe till mig.
Men tills dess duger det gott och väl. Det är nästan som en egen liten lägenhet, minus köket och badrummet. Måste springa ut på bakgården och tillbaka in i huset för att gå på toa. Det är väl det enda som är kasst med att bo här ute...
Efter filmningen och flyttningen var jag helt utmattad. Hade varit trött sedan jag vaknade den morgonen och framåt eftermiddagen blev det ju givetvis bara värre. Så jag bestämde mig för att beställa en pizza och bara glo på film (fick bli Taxi Driver, eftersom jag aldrig såg den i lördags).
Hade alltså en riktigt mysig söndagskväll.


Nog den minsta pizzan jag någonsin ätit, men god var den - och jäklar vad mätt jag blev!

På måndagen fick jag gå upp ganska tidigt igen. Det var nämligen dags för helgens andra och tredje filminspelning. Men även denna dag gick jag upp onödigt tidigt, för (som ni kan läsa i förra inlägget), slutade det med att jag fick vänta i typ 1 ½ timme innan min filmmaker kunde hämta upp mig. Men nog om det!
Väl framme på vår location, gick (nästan) allt väldigt smidigt och vi hade jättekul. Hela filmcrewet var superduktiga och jättetrevliga och roliga, så vi hade en riktigt bra dag tillsammans. De verkade även väldigt nöjda med skådespelarinsatserna, vilket ju kändes riktigt bra för min del! :)

I den första filmen fick jag spela en tjej i ett förhållande, där man får följa tjejens och killens förhållande, från första mötet, till första dejten, till det som är lite jobbigare i ett förhållande, så som bråkandet. Slutar med att de bråkar en massa och hon kastar förlovningsringen på honom och stormar ut. Allt detta ska nu göras till ett musikmontage till låten "Love" av John Lennon, och jag tror att det kommer bli riktigt bra!
JP (vår filmmaker) var riktigt professionell och visste verkligen vad han höll på med, så det ska bli superkul att få se resultatet!

I helgens tredje och sista film spelade jag en prostituerad som hatar sitt liv och det hon gör - hon gör det för att hon måste. En väldigt intressant och krävande roll, eftersom jag i princip skulle spela tom, vilket inte alltid är det lättaste. Men min filmmaker, Ed, var supernöjd med mig, så det var ju bra! :)
Denna filmen var också ett musikmontage, denna gången till låten "Roxanne" av The Police. Ed är också en riktigt duktig filmmaker, så även denna filmen ska givetvis bli väldigt intressant att få se!
Jag har sagt det förr och säger det igen: jag är verkligen imponerad över hur duktiga och professionella alla filmmakersen är! Men blir nästan lite stolt över dem! ;)


Och förresten! I söndags fick jag också uppleva första regndagen under dessa fyra veckor som jag nu varit här. Och det tvingades vi filma i...


(Not so) sunny California!

Nu ska jag gå och lägga mig - har en tidig och lååång skoldag imorgon!
Hoppas ni alla har det bra hemma i Sverige, eller var ni nu sitter nånstans och läser detta!

Miss you! :*

Om Filmmakersen på skolan skulle fått bestämma hur min helg skulle se ut, så skulle jag inte ha en enda ledig sekund. Jag skulle inte ens fått gå till skolan imorgon (lördag - ja, vi har lektioner på lördagar. Varje lördag. Men är lediga på måndagar istället. Har till slut vant mig vid detta, och gillar det faktiskt skarpt, skumt nog.).
Har fått så sjukt många filmerbjudanden de senaste dagarna att jag knappt har någon koll på vilka av projekten det är jag faktiskt ska jobba med!
Men det är riktigt kul! Det är ju bara roligt att de tycker man är duktig och uppskattar det man gör. Roligast är det ju när man får ett erbjudande från en filmmaker som man jobbat med tidigare. För då vet man ju att de faktiskt gillade ens jobb!
Denna helgen är det musikvideos som gäller för deras projekt.
Ska på måndag morgon spela en förälskad tjej i ett förhållande, där man får följa the ups and downs - alltså med- och motgångarna i ett förhållande - för att sedan på måndag eftermiddag spela en prostituerad. Intressant.
Här är det omväxling i beteende som gäller - big time!
Men det ska bli riktigt kul. Filmmakersen jag ska jobba med verkar verkligen kunna sin sak och verkar veta precis vad de vill ha. Och det gör ju mitt jobb så mycket roligare.
På söndag har jag också antingen ett eller två projekt på gång. Båda dessa hade egentligen satt upp sitt projekt tills på måndag, men de ska båda försöka ändra sin tid, så att de kan jobba med mig. De ville tydligen väldigt gärna jobba med mig. Riktigt kul att höra!

Har redan fått tacka nej till tre andra erbjudanden, eftersom jag redan hade tackat ja till de andras projekt. Men egentligen hade man ju velat vara med i alla projekten, för det är sjukt vad duktiga dessa filmmakers verkar vara! De har riktigt bra och roliga/intressanta/spännande idéer!
Men man måste få liiite ledig tid också, så att man känner sig utvilad inför skolan nästa vecka.

Nu ska jag glo lite på Taxi Driver innan läggdags. Orkar nog dock inte se hela, eftersom jag ska upp så tidigt imorgon (kl 06.50), men man kan ju alltid se klart den imorgon i så fall!

Och på tal om inget annat, så vill jag bara "påminna" er om att ni jättegärna får kommentera mina inlägg - det är bara roligt! Bara klicka på länken Kommentera längst ner till höger i varje inlägg (färgat i orange), så finner ni kommentarssidan till inlägget, och längst ner på den sidan kan ni skriva en rad eller två! :)

Puss så länge! :*

Har idag lagt märke till hur mycket jag verkligen avskyr när folk (läs: killar/män/gubbar) stirrar på en.
Och ännu mer när de visslar på en, ropar efter en (särskilt när de ropar till en med huvudet utstickandes genom bilrutan), tutar, eller gör andra typer av ljud efter en.
Och amerikanerna är fan värre än vad man kunde tro, när det gäller detta fenomen!

Hemma i lilla Helsingborg tyckte man ju givetvis också att detta var ett jobbigt fenomen och man tyckte det hände så ofta. Men jag säger bara en sak:
Det är ingenting i jämförelse mot hur det är i L.A.

Ibland saknar jag subtila, försiktiga Sverige...
Där man diskret tittar lite försiktigt på någon, för att man inte vill att personen i fråga ska märka något.
Till skillnad från i USA, där man i princip stirrar sig blind på en människa som råkar passera förbi eller oskyldigt sitta och vänta på bussen.

Okej. Jag tror jag utvecklar ett problem. Som egentligen, enligt mig inte är ett problem, men som allmänt räknas som ett. Låt mig förklara:

Som ni vet var jag och shoppade häromdagen. Köpte lite kläder och en massa (svenska) godsaker på IKEA. Efter det trodde jag att jag var nöjd. Men icke.
På min lilla shoppingrunda hade jag bestämt mig för att köpa en handväska (eftersom den jag tog med mig hit har gått sönder. Typ.) och ett par ballerinaskor. Köpte jag dessa två, hyfsat enkla, varor?
Nej, givetvis inte.
Så idag när jag slutat skolan - som till och med slutade tidigare än den egentligen skulle - bestämde jag mig för att återigen ta mig till köpcentrat och denna gång införskaffa de saker jag faktiskt behövde.
Men vad slutar det med?
Typ storshopping.
Men! Jag fick i alla fall tag på en handväska och ett par ballerinaskor - även om det var det allra sista jag köpte...
Fick också tag på en välbehövlig hederlig pyjamas (vilket jag nog faktiskt inte ägt under de senaste 7 åren?), eftersom jag bokstavligt talat nästan fryser ihjäl under nätterna. Vad tänker amerikaner egentligen - att vi inte behöver värme under natten?
Hur som helst, kunde sedan självklart inte hålla mig borta från Victoria's Secret och min nya favoritaffär Forever21. Det gick bara inte.
Fast jag försökte inte direkt heller...

Borde jag vara orolig?

Men så tänker jag istället efter på hur mycket jag faktiskt handlade för en så låg summa som ca 900 svenska kronor. Allt det jag köpte hade gått på minst det dubbla hemma i Sverige. Och jag är väldigt nöjd med alla mina inköp. Kommer utan tvekan använda allt!

Så jag tror att jag låter bli att oroa mig. Det är bara onödigt!

Toodles! :*





PS. Börjar tro att det är nåt fel på gravitationen här i USA/på andra sidan jorden. Trillade idag. Igen.
Och lyckades på kuppen i princip förstöra min finejeans. De är liksom inte lika fina längre, med en skrapfläck på knäet...
Får väl köpa ett par nya, i detta härliga, billiga shoppingland! ;)

Btw, glömde ju berätta en annan av mina nyheter! Det handlar faktiskt om ett ganksa stort framsteg för mig.
De av er som känner mig vet att jag kan vara ganska klumpig av mig. Ibland rent av väldigt klumpig.
Och att ha flyttat till andra sidan jorden löste uppenbarligen inte mitt problem - i alla fall inte det med gravitationen...
I torsdags, under våra filmningar på Universal Studios, ville den ena av mina regissörer att jag skulle springa runt ett hörn, eftersom jag jagades av en galen pistolman. Visst kan jag gör det, tänkte jag, inga problem! Lättare sagt än gjort, dock!
Jag kan ju först inflika att denna regissör hade tryckt på mig ett par motorcykelboots i storlek 48. dessa ville han att jag skulle springa omkring i. Visst, jag har väl kanske stora fötter, men inte så stora!
Hur som helst. Jag skulle alltså springa runt ett hörn. Och eftersom vi var på Western-delen av Universal, så innebär det också att jag först skulle springa upp på en liten "veranda" (ni vet, sådana de hade runt huset/byggde husen på i den gamla amerikanska Western) för att sedan kunna runda hörnet av huset. Så, under vår första rehearsal av scenen börjar jag springa (iförd mina nya, stora boots), lyfter ena foten för att komma upp på verandan, men på grund av de ovanligt stora fötterna jag hade för tillfället och som jag inte riktigt var van vid, lyfte jag inte mitt ben tillräckligt högt. Jag snubblade alltså. Jag flyger en bit fram (i vad som kändes som slow motion) på verandan, landar sedan och håller redan på att skratta ihjäl mig!
De andra i mitt crew (alla killar - gentlemannakillar) rusar fram till mig för att fråga hur det ick och för att hjälpa mig upp. Men jag klarade mig fint - fick en liten spink i handen, men det var inte mer med det!
Vart jag vill komma med min klumpiga lilla historia - det där framsteget jag pratade om - var att jag faktiskt tog det hela med ett stort lugn.
Jag trillade - so what, liksom?
Tidigare har jag alltid tyckt att det varit jättepinsamt att trilla eller göra bort mig på nåt annat sätt, men på något sätt så har L.A., eller snarare NYFA hjälpt mig bli av med detta! Kanske beror det på att jag verkligen har tagit åt mig av alla dessa "Var inte rädd för att göra bort dig"-råd.
Det känns i alla fall riktigt bra!
Låter kanske töntigt, men et är ett litet framsteg på min skådespelarbana.
 För om man vill bli skådespelare på riktigt, kan man faktiskt inte vara rädd för att göra bort dig.
Så numera kan jag stolt säga att jag gärna gör bort mig!


Men trots det säger jag tack och lov för att det bara var en rehearsal av scenen, så att det inte fångades på film. Det hade ändå varit lite för bra för att vara sant! ;)

Sitter hemma en fin fredagkväll som denna - vilket jag förmodligen kommer göra de flesta fredagarna framöver, eftersom vi tvunget ska ha lektioner på lördagar. Och då även givetvis tidiga lördagslektioner. Men det är lugnt, vi ser alla till att leva på lördagar (kvällar), söndagar och måndagar istället, när vi är lediga! ;)
En liten snabb uppdatering för idag:

- Fick idag veta att jag får ett manus skrivet för mig personligen. Filmmakern bestämde sig först för att han ville ha mig i sin film, och först nu efteråt håller han på att arbeta fram ett manus. Hur häftigt är inte det?

- Det är nog ganska officiellt nu att jag suger rätt så ordentligt på Meisner-tekniken. Kanske beror det på att jag inte förstår vitsen med meningslöst, ändlöst upprepande av vad ens motspelar har sagt? Ett jäkla skit är det, den enda tråkiga lektionen på skolan!

- Jag har idag framfört två av fyra monologer. Det kändes och gick väldigt bra! Ser fram emot att få öva mer på dem och så småningom spela in dem! :)

- På söndag har jag ett nytt filmprojekt att arbeta med. Det blir en skräckkomedi! Ska bli spännande att se hur det blir, men utifrån vad jag har fått veta från filmmakern låter det som en kul idé!

- Boendet verkar lösa sig lite halvt. Det verkar som att jag kan bo kvar hos den fmailjen jag bor hos nu, tills min homestay agency hittat ett nytt hem. Fast jag får då bo ute i deras "gäststuga"/förråd... :P

- Jag har typ förälskat mig i ett mexikanskt soft rock-band - hur oväntat är inte det?! Camila heter de, och de har sjukt fina röster, sjunger på spanska och är allmänt bra.

- Som ett reslutat av flera timmars väntande i solen under gårdagens filmning på Unviersal Studios, har jag nu fått min första "solbränna" - nämligen lite smått brända axlar. Dock är det den enda delen av min hud som blivit röd. Snyggt...!

- Jag är nu dödstrött. (Men det var väl ingen nyhet?) Och jag är glad att jag har en så underbar klass som jag har, annars hade nog långa dagar som dessa varit alldeles för jobbiga att ta sig igenom.



Jag kan ju säga att det märktes att vi alla var trötta idag! ;)


Världens bästa gäng!

Okej, jag vet att jag är lite småkass på att uppdatera den här bloggen - eller ja, kanske inte bara småkass utan väldigt kass!
Sanningen är att jag inte alltid har tid eller orken till att skriva. Just nu är det väl mest orken som inte finns där. Känner mig ganska trött och utmattad mest hela tiden, men det känns som att det börjar bli bättre - med undantag för idag. Sov inte så bra inatt av någon anledning. Men vid närmare eftertanke har jag inte sovit särskilt gott någon natt, faktiskt... Beror väl dels på att min säng är hård som sten, men mest beror det nog på att en väldigt speciell person fattas bredvid mig. 
Men jetlagen är nog på väg bort iaf, vilket ju är bra! :)
Min hemlängtan finns däremot fortfarande kvar, och den är väl i princip lika intensiv som den varit tidigare. Hela anpassningen till livet i L.A. verkar gå ganska långsamt för mig. Men det kanske bara känns som att den gör det, för att det känns som att jag har varit här längre än 2 ½ veckor. Det har ju egentligen inte gått så lång tid sen jag lämnade Sverige!
Så saker och ting går sakta men hyfsat säkert fram, här borta på andra sidan jorden. Skolan går jättebra och jag har verkligen superkul. Min klass är helt underbar - definitivt den bästa klassen jag haft genom alla år i skolan. Och detta kan jag säga trots att vi bara gått tillsammans i två veckor. Det säger väl ganska mycket om vilken klass vi är, eller hur? Tycker jättemycket om alla och vi känns verkligen som en liten familj.
Jag menar, vi är ju alla där av samma anledning och vi strävar mot samma mål, så vi har ju en hel del gemensamt. Skulle inte vilja byta ut någon, för vi alla kompletterar varandra och tillför sååå mycket till varandras utbildning.

Så för att ge er en liten "just nu"-uppdatering, så kan jag berätta att jag har en jäkla massa monologer att lära mig utantill. Närmare bestämt 5 stycken (och alla måste vara olika). Visserligen ska de bara vara ca 1-2 minuter långa, men med tanke på att vi har flera stycken, så tar det lite längre tid att pränta in dem i huvudet.
Och ovanpå det måste vi också plugga in en 3 minuter lång scen med en partner - eller ja, jag måste lära mig två scener (till skillnad från de andra som har en), eftersom min lärare tyckte att jag passade tillsammans med två olika scenpartners.
Jag har egentligen ingenting emot det, eftersom det innebär mer träning och feedback för min del, men man blir ändå lite småstressad när det handlar om så mycket som ska läras utantill (eller off-book, som det kallas på filmspråk). Men det fixar jag såklart! ;)
Utöver mina "bekymmer" (som egentligen inte är bekymmer) i skolan, så har jag från och med igår fått riktiga bekymmer vad gäller mitt boende.
Tydligen har den kvinnan som jag skulle bo hos från och med den 31 januari ställt in mitt boende på grund av att den student hon har hos sig nu inte har hittat nåt nytt ställe att bo på. Och eftersom den familjen jag bor hos nu ska ha barn snart och behöver "mitt" rum, så kan jag inte bo kvar här.
Min homestay agency ska givetvis försöka hitta ett nytt boende till mig, men för tillfället har jag inget boende efter den 30 januari...
Som tur är, så har jag träffat en massa underbara människor här i L.A. som erbjuder mig hjälp ifall det inte löser sig med homestay. Och det känns verkligen jättebra, att veta att de finns där för mig om jag behöver deras hjälp. Men det är ju så det funkar i en familj, eller hur? ;)
Fast, truth to be told, så knäckte det här med boendet mig en del igår kväll. Vet inte hur länge jag bölade!
Jag blev bara så trött på att saker och ting inte bara kan gå som planerat eller som det är tänkt att de ska. För under hela min resa hit (alltså från dess att jag bestämde mig för att ansöka till skolan) har där varit något som strulat. Och jovisst, det har ju alltid löst sig till slut, men varför kan det inte bara gå lätt till nån gång?
Så det knäckte mig. För just nu antar jag väl att jag befinner mig i ett lite extra sårbart tillstånd, borta från alla där hemma och ensam ute i den stora världen, struggling to get along.
Men när det ordnar sig är jag säkert på att det ordnar sig till det bättre!

En sista, lite trevligare uppdatering är att jag har fundera en massa på att börja skriva igen. Som vissa av er kanske känner till älskar jag att skriva och jag brukade skriva riktigt mycket. Men nu var det ett bra tag sedan sist, eftersom NYFA har tagit upp den mesta ev min tid det senaste året. Men jag har börjat fundera på att skriva ett filmmanus faktiskt - jag antar att det beror på alla filminfluenser från NYFA. Fast vi får se vad det blir, jag dividerar lite fram och tillbaka med mig själv ifall det ska bli en novell eller ett manus.
Vem vet, kanske blir det både och! :)

Och just nu sitter jag och käkar världens äckligaste geléfiskar för 99 cent, och ska försöka ta mig i kragen vad gäller de där monologerna.
That's it for now!

Simma lugnt!

Har lagt märke till följande, vad gäller L.A.:

- Det är helt otroligt vad stora bilar vissa männsikor kör omkring med här. Rena monsterna! Faktiskt, så är det lite löjligt...

- Bussarna i den här staden kör väldigt ofta förbi hållplatserna, trots att någon ryckt i linan (istället för att trycka på stoppknappen som vi gör hemma i Sverige). Och då menar jag OFTA. Typ ett par gånger per busstur. Det har hänt mig själv fyra gånger, på bara lite mer än en veckas bussåkande.

- Folk använder nästan alltid kontanter, och aldrig kort. Hemma är jag van vid att nästan aldrig ha kontanter, men här är det det ända jag kör med.

- Vädret (iaf vid den här årstiden) är otroligt opålitligt. Ena dagen är det kallt (runt 12 grader) och mulet, medan andra dagen är det superstrålande sol och 24 grader varmt (som det är idag!).

- Den här staden gör mig ständigt hungrig, verkar det som. Och jag dricker en massa, så det beror ju inte på det. Så varför är jag hungrig hela tiden?!