Jäklar vad tiden går fort!
Jag tänker på det jämt och ständigt, och den verkar bara gå fortare och fortare.
På torsdag är det exakt två veckor till vår presentation - vårt scenframträdande - som vi har jobbat med i runt 7-8 veckor nu. Kan inte fatta det.
Två veckor!
Sen är det slut.
Efter det är min tid på NYFA över. Det känns skumt.
Skönt, men ändå skumt. Lite bitterljuvt, liksom.
Jag insåg häromdagen hur verkligt mycket jag kommer sakna min klass. Det är utan tvekan den bästa och roligaste och trevligaste klassen jag någonsin gått i genom alla skolår. Och på bara dessa knappa fyra månader har vi gått igenom sååå mycket med varandra. Highs and lows.
Jag vågade till och med utföra en förtroendehetsövning med dem häromdagen, där jag skulle falla mot golvet med förbindna ögon och låta dem fånga mig.
Det har jag aldrig vågat göra förut.
Och jag kan ju berätta att jag var sjuuukt rädd, men jag litade på dem och gjorde det därför ändå. Och helt ärligt så var det ganska skönt/häftigt!
Men, nevertheless, jag lär aldrig göra det igen!
Anyway, det kommer bli konstigt att inte träffa dem längre...
Men jag har lovat både mig själv och dem att jag ska komma tillbaka på besök i California, och då ska jag givetvis hälsa på dem!

Det har varit några riktigt hektiska veckor, så det är skönt att det snart kommer börja avta.
Och det ska bli så skönt med semester efter allt som hänt!
Semester, och sen åka hem till Sverige.
Skönt dubbelt upp!
Saknar gamla goa Sverige där allt är som vanligt.
Visserligen kommer jag inte att vara som vanligt.
Jag har gått igenom alldeles för mycket för att vara "som vanligt".
Men förhoppningsvis tycker Sverige och Helsingborg fortfarande om mig!

Igår var jag i alla fall ledig, och passade på att hitta på en hel del olika saker.
På morgonen var jag ute och vandrade med min förra värdmamma - det är alltid lika kul att träffa henne!
Därefter tog jag det lugnt ett tag, och sedan runt lunch åkte jag och E iväg till Citywalk en liten stund, där jag handlade presenter (givetvis lite till mig själv också - kan aldrig låta bli!) och till slut fick jag också tag på vykort!
I'm telling you, det är näst intill omöjligt att hitta vykort häromkring, av någon konstig anledning...


King Kong på Citywalk.

På Citywalk käkade vi underbart goda lunch-crêpes också, och därefter drog E med mig till ett fantastisk konstmuseum. Kollade in lite Picasso, van Gogh och annan mycket vacker (men även en del skum) konst. Mycket trevligt!
Och när jag väl kom hem var jag supertrött!
Så det kändes som en oerhört givande dag.
Sådana dagar gillar jag skarpt!


Picasso på Norton Simon Art Museum.

Idag har jag bara relaxat lite och sedan varit en stund i skolan.
Eller nej, förresten!
Jag joggade i morse!
För första gången på typ ett år. I ärlighetens namn trodde jag att jag skulle dö.
Och av risk att förlora min värdighet, tänker jag därför inte säga hur lång (eller snarare hur kort) tid jag var ute.
Men! Det ska jobbas vidare på! Det kommer bli bättre och bättre. Man måste ju börja någonstans!
Men nu ska här inte göras ett dyft mer, för nu är det dags att luta huvudet mot kudden och mjukt somna in till en ny och vacker, men tidig dag!

Simma lugnt!